För klen för crossfit

Ähum. Idag hängde jag med ett par kompisar på ett Friskispass som egentligen inte var ett vanligt Friskispass utan ett ”träning inför hinderbanelopp nästa helg” men det är en jädra tur att jag inte ska springa det där hinderbaneloppet nästa helg för i mitt fall var passet mer ”mangla hela kroppen till mos så att den absolut inte hade kommit över ett enda hinder nästa helg”.

Det började med lite snäll uppvärmning av typen ”kryp över golvet utan att sätta i knäna”. Uppvärmning ja. Jo tjena.

Sen fick vi köra 10 burpees, 20 knäböj, 30 rygglyft, 40 situps och sen lite löpning.

Men det var fortfarande bara början. För sen. Sen fick vi para ihop oss två och två (vilket bara det får svetten att rinna för mig som är smått socialt handikappad). Och tillsammans skulle vi avverka följande.

friskis crossfit

200 hopprepshopp – 60 kettlebellsvingar – 80 pushpress – 60 burpees – 50 armhävningar – 200 hopprepshopp.

Man turades om. Var och en körde så många reps av en övning som den orkade, sen tog den andra över, och så växlade man tills man hade gjort alla reps.

Hopprepshoppen var inga problem, det har jag rätt lätt för. Kettlebellssvingar likaså. Innan passet hade vi fått gå och hämta en kettlebell med lagom vikt, och jag hade tagit en på 14 kg. Men när vi sen skulle börja passet hade någon snott min 14-kilos så jag fick ta en 12-kilos istället. Så det var inte heller jättejobbigt. Men det andra. Fy fan rent ut sagt.

Pushpress var en kombination av knäböj och axelpress med skivstång. Hade lagt på fegisvikter, men det blev ändå jäkligt tungt mot slutet.

Burpees. Finns inga ord för hur dålig jag är på burpees. Jag hatar burpees. Vi körde 3×10 vars och redan efter typ tre burpees kunde jag knappt hålla ihop kroppen.

Armhävningar. Rätt jobbigt även om man man inte har kört en miljard reps innan och redan är helt färdig. Ingen som såg mina armhävningar hade kunnat tro att de skulle föreställa armhävningar.

Jag är så slut i kroppen att jag nästan skäms för hur klen jag är. Helt sjukt. Nu ska jag somna i soffan. Gonatt.

Sommaren i siffror

Antal lästa deckare: 9

Antal sommarlopp: 2. Kullaloppet och Gylleboloppet. Vinst på båda! Nej, inte förstaplatser såklart, utan vinst på utlottning alltså.

Antal tagna kontroller i Kulturtrampet: 8

Mysigt hundsällskap på stranden: 1. Fast det var svårt att läsa tidning för den envisades hon med att ha som liggunderlag.

Rut på stranden.

Simning i Gyllebosjön: 2. Pinsamt dåligt, men det kommer att bli fler gånger nu de närmaste veckorna.

Jogg + bad: 5 ggr.

Efter jogg-bad vid Gyllebosjön.

Roddkvällar på Gyllebosjön: 1. Riktigt mysigt. Med familjen och fika i båten. Fast jag var helt värdelös på att ro, båten rörde sig knappt, haha🙂

Flest höjdmeter: Trapporna vid Helligdomsklipperne på Bornholm.

nedför helligdomsklipperne

Antal utnyttjade yogasessioner på min tvåveckors prova-på på Yogobe: 0. Också pinsamt dåligt.

Nedlagd tid på att blogga och läsa bloggar: Lågt. Mycket lågt. Har prioriterat deckarna i sommar.

 

Trögstart

Jaha då var det slut på semestern. Började visserligen jobba så smått redan förra veckan, men då var det bara två dagar så det kändes fortfarande som semester. Men nu börjar vardagen krypa sig på igen på allvar.

Nu i höst kommer jag inte att dela min tid mellan två jobb, som jag gjort det senaste året. Systemsupportjobbet slutade innan semestern, så i höst och vinter ska jag bara jobba i gårdsbutiken/fruktodlingen.

Det kommer bland annat att innebära att jag alltid har sovmorgon, men i gengäld ofta kommer hem sent. Men det här med lugna morgnar är guld värt. Jag blir inte människa förrän vid tiotiden, efter minst tre koppar kaffe och ett par timmars ”prata inte med mig förrän jag kommit ut ur min morgonbubbla”. Folk säger att jag har dåligt morgonhumör, men det håller jag inte riktigt med om. Det är bara det att jag inte riktigt är mottaglig för mänsklig kommunikation förrän jag har vaknat ordenligt ;-)

Eller så är jag bara osedvanligt trögstartad. Ungefär som när jag springer alltså. De första två-tre kilometerna vill jag helst bara lägga mig ner och dö, men sen börjar kroppen vakna till och sen kan jag hålla på hur länge som helst.

Morgonkaffe.
Godmorgon.

Kullaloppet race report

I fredags var det dags för den 59:e upplagan av Kullaloppet som går precis här bakom knuten, på mina hemmastigar. För min del var det femte gången gillt, men ska man tro kommentatorn fanns det deltagare på plats som hade sprungit vartenda ett av de 59 loppen (!).

Kullaloppet har start och mål vid Kulla nöjesplats. En sån där riktig gammeldags dansbana som faktiskt fortfarande används.

Kullaloppet.

Jag, kompisen och hennes dotter Löparlöftet sprang 5,2:an. Det finns även en 11 km-sträcka, men 5,2:an är perfekt eftersom man hinner hem om och duscha och hämta fikakorg innan prisutdelningen börjar. (Annars brukar jag alltid hellre välja långa distanser, eftersom jag blir så stressad av korta lopp då man förväntas springa snabbare där.)

Jag joggade till dansbanan och efteranmälde mig, sen kom de andra efter en stund och vi uppvärmningsjoggade lite grann tillsammans. Hur ska detta gå? tänkte jag eftersom det var skittungt redan då.

När startskottet ljöd hamnade jag nog ungefär mitt i startfältet. Jag vet precis hur banan är, vet att det är smart att ta det lugnt de första 3,5 kilometrarna eftersom det är väldigt mycket långa sega backar ända till 3,5. Men därefter får man igen för allt slit i uppförsbackarna, för sedan går det nedför nästan hela vägen. Och jäklar vad skönt det var att komma dit där det började gå nedför. Där drog jag på ordentligt, sprang förbi flera personer som verkade ha det svårt i nedförsbacke (med stenar/rötter/sand) och kunde spurta hela vägen in i mål. Så jäkla rolig avslutning! I efterhand såg jag att lite mer än sista kilometern hade gått snabbare än 5-fart, vilket är sjukt snabbt för att vara jag, så jag är så himla nöjd! Hamnade på en 14:e plats i damklassen, och det är jag också riktigt nöjd med.

Kullaloppet 2016 målgång.
Nej det är inte fotografen som är skakig, det är jag som spurtar😉

Det är ganska intressant att även om detta var mitt långsammaste Kullalopp någonsin, så känns det som det starkaste just eftersom jag kunde dra på så bra sista biten. Wiiihoooo! Nedförsbacke, det är verkligen min grej. Jag har inga problem alls att ösa på i nedförsbacke, även om det är stenigt och fullt av rötter. Jag är väl van helt enkelt eftersom det är så ”mina” stigar ser ut. Uppför däremot … Där är jag körd. Men det behöver vi inte fokusera på nu. Nu tänker vi på fartvinden och omgivningarna som bara svischade förbi den sista kilometern, och på kommentatorn som vid mållinjen sade att killen bakom mig vek ner sig helt i spurten. Spurtvinst? Jag? Den kan jag leva på länge🙂

 

Tvådagars runstreak!

Mmmm ikväll kan jag mysa i soffan med skönt trötta ben efter att ha sprungit två dagar i rad! Är man springsugen och får till luckor för träningstid två dagar på rad, då gör man bäst i att ta vara på dem. Sen kan det ta tid innan nästa lucka dyker upp. Och dessutom sammanfaller med springsug.

Alltså kan man säga att jag har kört en tvådagars runstreak. Hahaha det är eventuellt den längsta runstreak jag någonsin fått till🙂

Springa-i-skogen-glädjehopp.

Hur som helst så tog jag en sen kvällsjogg igår för att rensa skallen efter ett par mentalt jobbiga dagar. Sätta sig i soffan funkar inte såna dagar, då går tankarna bara runt runt. Då behöver jag en jogg eller en promenad ner till havet. Mot slutet av rundan kände jag att jag hade mer ork och klämde in fyra-fem snabba intervaller och lyckades genomföra dem med riktigt bra känsla, sprang runt och tänkte att fasen vilken bra teknik jag har nu🙂 Det är inte ofta jag känner så, för det mesta känns det som om jag springer som en kokt snabbmakaron.

Idag gick jag med dottern och Rut i Gylleboskogen på förmiddagen. Vi gick upp på en ås längs med sjön, och då blev jag så himla sugen på att gå i de backarna med stavar. Så på eftermiddagen körde jag dit igen på egen hand. Sprang på platten och nedför, och gick stavgång i uppförsbackarna. Istället för Sjöstigen som går runt sjön, som var knökfull av turister och scouter från ett scoutläger i skogen, så tog jag ridstigen som går uppe på åsen. Sen tog jag dessutom Åsstigen, som anlades för ett par år sedan intill Gyllebosjön och som går nedanför och uppför en ås och är riktigt riktigt brant på sina ställen. Allt för att jaga höjdmeter.

Åsstigen.

Uppför backen med stavar.

Åsstigen upp och ner.

Jag blev ganska snart varse att det inte var särskilt smart att ta mina nya ”vanliga” springskor, dvs icke terrängskor, för det var väldigt halkigt efter regnet. Framförallt på våt hal spång. Men å andra sidan, finns det ens några skor som har bra fäste på våt hal spång?

Halt på spången.

Rundan blev drygt 6 km och mot slutet var jag riktigt riktigt trött. Inte bara i benen utan även i överkroppen tack vare stavarna. Det är lite roligt det där. Jag tänkte innan att stavarna skulle hjälpa till att avlasta benen, så att jag inte skulle bli lika trött i backarna. Men resultatet blev istället att jag kände mig ännu tröttare än jag brukar på en backig runda, eftersom jag nu var trött både i benen och i överkroppen. Dubbel trötthet alltså.

Efter joggen-paus.

Men fy tusan vad gött det var! Sprungit ordentligt två dagar. Skönt trött i benen. Nu blir det soffmys!

Drömmar kring vatten

Det har varit mycket fokus på löpning det här året, och både min hjärna och kropp tycker nog att det har blivit lite enformigt, för de senaste veckorna har jag mer eller mindre medvetet snöat in på två helt nya grenar, nämligen kajak och swimrun. Så handlingskraftig är jag inte att jag redan har gett mig ut och testat, men jag har läst en massa härliga blogginlägg och drömt på distans. Det är en början det med.

Swimrun-inlägg som får en att le brett framför datorn hittar man hos Ingmarie. Jag kör ofta kombinationen springa först och sen simma. Men att köra flera varv av båda har jag inte testat än. Det känns på samma gång lite konstigt och väldigt lockande att först springa, sen bara kasta sig i vattnet med skor och allt, och simma tills man når nästa strand, och sen bara fortsätta springa, drypande våt. Om och om igen.

Kajak har jag heller aldrig testat, men det ser så himla härligt ut när man ser folk komma glidande längs kusten i sina kajaker lugna sommarkvällar när sjön är alldeles stilla. På Mölle kajak & klättercenter på Kullaberg finns det möjlighet att köra en prova-på-dag där man klättrar halva dagen och paddlar kajak halva. Det MÅSTE jag testa någon gång! Ska bara jaga ihop lite sällskap först.

Och SUP förstås. Stand up paddle. Hos Annelie Pompe, äventyraren, kan man dregla över ett gammalt inlägg om en stilla kväll på brädan och som om det inte skulle räcka att bara paddla så är jag ännu mera sugen på SUP-yoga och kan nästan, men bara nästan, önska att jag bodde i en stad när jag läser om Floating Mind.

Brygga vid Gyllebosjön.

Vatten alltså, det är tydligen det kroppen vill ha just nu.

Glassat runt på Bornholm

Vi har varit på Bornholm i tre dagar och glassat runt. Bokstavligen.

Dag 1 kom vi till Rønne vid tvåtiden på eftermiddagen, efter ett känslosamt farväl av Rut som skulle bo på hundpensionat för första gången. Jag kände mig jättehemsk som lämnade henne där, trots att det verkade vara ett bra ställe med massor av hundar att hälsa på och utrymmen att nosa på, och föreställde mig hur hon trodde vi hade lämnat henne för gott.

Efter att ha hämtat ut hyrbil och checkat in på hotellet gav vi oss iväg norrut på ön. Vi stannade först i Allinge och åt en rejäl fiskbuffé med glassbuffé till efterrätt. Bornholm måste vara det enda ställe i världen där det funkar att kombinera glass och öl.

allinge glass

Därefter körde vi söderut och stannade vid Helligdomsklipperne. Det gick en stig längs med klippkanten. Helt fantastisk utsikt! På ett par ställen fanns det trappor så att man kunde ta sig ner till vattnet.

helligdomsklipperne

Klart man måste gå hela vägen ner. Och upp igen. Och sedan lite ner igen. Redan här var benen så trötta att de skakade.

nedför helligdomsklipperne

Dag 2 spenderade vi på Brændegårdshaven, en lekpark som vi brukade besöka när vi var små och semestrade på Bornholm. Lite lek, lite djur, lite badland. Sjukt lång kö till lunchstället, så vi skippade lunch och åt glass istället. Just där och då kändes det som ett smart val, men inte ett par timmar senare när vi var panikhungriga.

På vägen tillbaka körde vi längs sydkusten. Stannade i en fiskehamn och hittade ett riktigt bra surfarfik där man både kunde hyra/köpa brädor, låna våtdräkt och käka fräscha mackor och sallader. Nu var det bara mat och kaffe vi var ute efter, men jag gillade kombinationen av fika och vattensport skarpt.

Tillbaka i Rønne lånade vi cykel på hotellet och cyklade lite kring hotellet och hamnen. Det är nåt visst med hamnstäder och fiskelägen. Jag dras alltid till vattnet. Det måste ha att göra med att jag är uppvuxen i en hamnstad, så det ger väl någon slags trygghet att ha vattnet nära. Kommer jag inåt landet känner jag mig instängd.

Dag 3 körde vi till Gudhjem. Där ser det ut såhär så då måste man ju givetvis också äta glass.

gudhjem

Nån direkt semesterträning har det inte blivit, men med tanke på att vi har gått upp och ner i branta backar, på klippor och i trappor, så är det inte konstigt att vi ändå har träningsvärk i låren allihop.

Godast glass fanns för övrigt i Gudhjem. Stracciatella och äpplesorbet. Mums!

 

Klantarsle vs simsäsong 1-0

Jag är rädd att jag har inlett en ny tradition som inte på något vis är positiv, nämligen att skaffa mig seriösa skärsår precis när det är säsong för utomhussimning. Sjukt dålig timing!

Förra året lyckades jag krascha en tallrik i kylen och få en av bitarna rätt in i benet när det föll ner. I år (närmare bestämt i fredags) höll jag på att skära av fingertoppen på vänstra tummen. Bromsade lyckligtvis halvvägs, men hur som helst har jag en rejält sargad tumme som jag inte vågar stoppa ner i insjövatten på ett tag.

Jättekorkat. Jätteklantigt. Men inte på något vis förvånande.

Kulturtramp, golfminnen och skrämsel

I helgen lastade jag cykeln på bilen och tvingade maken att köra till Degeberga och släppa av mig och cykeln så att vi skulle kunna samla de första kontrollerna i cykelorienteringen Kulturtrampet.

Kulturtrampet är Andrarums IF’s bidrag till Naturpasset. En cykelorientering som sträcker sig från Vitaby i söder till Vittskövle i norr, där man förutom själva cyklingen och orienteringen får en massa historisk info om platserna där kontrollerna är placerade. Sjukt bra grej tycker jag. Även sjukt bra att vissa av kontrollerna är strategiskt placerade vid bra fikaställen.

Jag cyklade 33 km och fick ihop sex kontroller. Det roligaste med den här grejen var helt klart att jag cyklade på vägar som jag ALDRIG hade vågat cykla på i vanliga fall. T ex små grusvägar som går förbi en gård in i skogen, men som från vägen ser ut att bara leda fram till gården och därför hade jag aldrig chansat och gett mig in på dem om jag inte sett på kartan att vägen faktiskt fortsätter efter gården mot en kontroll i skogen.

De kontroller jag tog var väldigt lätta att hitta. De stod t ex mitt i en vägkorsning eller vid skylten till ett café. Orientering light, kan man säga. Men ett par stycken var betydligt svårare och de fick jag till och med ge upp.

Två kontroller låg långt inne i skogen, bakom Degebergas golfbana. Det blev ett kärt återseende. I tidernas begynnelse, då hela min familj spelade golf, spelade vi några gånger i Degeberga och då fastnade jag för ett hål som gjorde en konstig högersväng rakt in i skogen. Även om jag inte har spelat golf sedan jag var typ 20 (och faktiskt spenderade min 20-årsdag på just den golfbanan ihop med familjen) så kan jag minnas att det var rätt kul att spela just det där sväng-in-i-skogen-hålet. Och två av kontrollerna visade sig ligga i skogen precis bakom just det hålet, så jag cyklade längs med det på en grusväg alldeles intill banan, och gjorde samma högersväng som banan. Det var riktigt mysigt.

Fast jag hittade aldrig de där två kontrollerna. Efter att grusvägen svängt in i skogen och lämnat golfbanan bakom sig, dök det upp avtagsvägar hit och dit och stigar som inte syntes på kartan, och ingenstans såg jag den snitsel som det stod att man skulle följa in i skogen. Jag trampade först en bit på en väg, men den gick ut mot ett fält under en kraftledning som jag kunde se på kartan, och det visade sig vara på fel håll. Då vände jag och tog en annan väg, men då hamnade jag på en skjutbana mitt ute i skogen. Nu är det inga stora avstånd det här handlar om, men när jag irrade runt där alldeles själv fick jag plötsligt lite Jägarna-vibbar och började tänka att om något händer här finns det ingen som vet var jag är, jag har ingen täckning på mobilen och ingen kommer någonsin att hitta mig. Haha vadå överreaktion?

Så till slut struntade jag i de där två kontrollerna och rullade vidare. Inne i Degeberga struntade jag dessutom i en kontroll för det visade sig vara Degeberga marknad just den dagen och kontrollen låg precis i trafikkaoset vid marknadens parkering. För att slippa ifrån bilköer och allmän röra styrde jag in i ett villaområde och hoppades komma ut nånstans söder om Degeberga, för att kunna cykla vidare mot Maglehem där jag sedan skulle bli hämtad. Och det gick kanon, för en bit efter villaområdet började en cykelväg som gick söderut, via Olseröd-Maglehem mot Brösarp. Jättefin natur, genom ett naturreservat som hette Dunderbäcken. Det såg ut som om cykelvägen gick på en gammal banvall, och den känslan förstärktes av gamla tegelhus som såg ut som gamla stationsbyggnader med byarnas namn på. Jag har ingen kamera för tillfället så tyvärr kan jag inte leverera några bilder från rundan, men hoppas det framgår att det bitvis var väldigt fint.

I närheten av Maglehem kom familjen och hämtade mig, och då var jag rätt trött i benen efter två timmar på sadeln på ganska varierande underlag, och nöjd med att få skjuts hem. Nästa gång ska jag sätta av ännu längre tid och definitivt ta ett fikastopp på vägen. Typ här.

Kulturtrampet orienteringskarta.
Planerat fikaställe inför nästa runda.

Morgonjogg, semesterfirare och vingel

Eeehh jag får nog ta tillbaka det där med att det inte kommer att komma några blogginlägg under semestern för att jag bara kommer att slöa. Kroppen vill inte alls slöa. Eller jo, det vill den, men den vill tydligen både slöa OCH träna. Den verkar ju riktigt vettig.

Idag har jag morgonjoggat min vanliga runda genom Vik förbi Prästens badkar mot Baske.

När man bor här på Österlen märker man direkt när det börjar bli sommar (eller påsk), för hela resten av året hälsar folk på varandra när man möts ute, men så fort det blir sommar (eller påsk) möter man plötsligt folk som bara råglor på en men vägrar hälsa. Idag mötte jag dock hela sex löpare på morgonrundan (tror faktiskt det är ett rekord) och samtliga hälsade! Så det ligger kanske nåt i det där att löpare överlag är trevliga typer🙂

För övrigt så börjar jag vänja mig vid mina Hokas. De som kändes som att kliva upp i ett rymdskepp första gångerna, men nu har jag vant mig vid den där ”högt uppe”-känslan. Däremot har jag noterat att de har känts ganska vingliga när jag har morgonjoggat i dem, men det ska jag i och för sej inte beskylla dem för, hela kroppen är ganska svårmanövrerad på morgonen …

Kaffepaus efter joggen.
Återhämtningskaffe i trädgården.