Årets upplaga av Gerdahallens inspirationsdag

Här sitter jag i soffan med en stor kopp te, benen i högläge och en skön trötthet i hela kroppen efter en heldag på Gerdahallen i Lund, där årets inspirationsdag har avverkats.

Förutsättningarna var kanske inte de bästa, men det blev ändå en riktigt bra dag. Sömnbrist pga att dottern hållit mig vaken stora delar av natten (samt pga mardrömmar om att jag glömde en av kompisarna som jag skulle hämta på vägen till Lund), förkylningskänningar samt överjävlig mensvärk. Men på så vis kunde det ju bara bli bättre.

Och det blev det. Första passet för dagen var Global Yoga Elements med Johanna Andersson, där vi fokuserade på elementen jord, vatten, eld och luft. Elementet jord illustrerades av positioner där man ska stå stadigt jordad trots att positionen kan vara tuff och man gärna vill släppa för en stund, fly ifrån anspänningen. Till elementet vatten hörde mer flödande rörelser. En riktigt härlig klass som fick mig att önska att det fanns nån som körde Global Yoga hemmaomkring också.

Global Yoga Elements på Gerdahallens inspirationsdag.
I sån här mysstämning inledde jag dagen med Global Yoga Elements.

Nästa pass var kettlebells. Tufft och tungt, armarna började närma sig spaghettistadiet efteråt. Det bästa med denna klassen var att jag fick tips på många olika övningar som jag skulle kunna köra med mina kettlebells i trädgården. Jag har tre kettlebells som jag använder nån gång då och då när jag kör styrka hemma, men jag har i princip bara kört den klassiska svingen, så det var kanon att få tips på fler övningar.

Efter kettlebellsduvningen gick jag på en intressant föreläsning om konditionsidrott med landsvägscyklisten Jim Berg. Ganska skönt att få vila kroppen en stund och bara sitta och lyssna. Han snackade bland annat om hur olika mål man har med sin träning beroende på om man är glad motionär, elitidrottare eller däremellan elitmotionär, om hur olika man därför behöver träna. En sak som jag tar med mig därifrån är en diskussion om hur tidningarna ofta presenterar t ex Charlotte Kallas träningsupplägg, och hur läsarna ser hennes upplägg och jämför sig med det, vilket är helt ointressant eftersom man är på helt olika nivåer, har helt olika mål och helt olika förutsättningar att träna. Det där kan jag behöva tänka på ibland, när jag läser andras träningsdagböcker och tänker ”oj vad mycket hon/han tränar och vad lite jag tränar i jämförelse”. Är det ens relevant att jämföra mig med honom eller henne? Förmodligen inte, eftersom de jag läser om ofta har träningen som jobb, vilket inte jag har.

Efter lunch blev det ytterligare ett yogapass, även denna gång med Johanna Andersson. Mighty Heart hette det, och fokuserade mycket på att öppna upp i området kring hjärtat. Jag upplevde detta passet som tuffare, dels på grund av att det kändes snabbare än morgonens pass, och förmodligen dels på grund av att kroppen redan var lite mör efter förmiddagen. Både på förmiddagens och eftermiddagens pass ingick det ett skuttande försök till handstående (typ stå med armarna raka i plankposition, kom upp lite med resten av kroppen och börja skutta så att kroppsvikten vilar på armarna). Försök skriver jag, eftersom det inte på långa vägar lyckades. Men det är iallafall fler försök än jag gör en vanlig dag, så det får väl ändå anses som ett framsteg 🙂

Slutligen blev det dags för dagens sista pass obstacle training. Och här vete tusan om jag vill nämna ordet framsteg. Armarna var nu som riktigt överkokt spaghetti efter den sista yogan, och uppgiften var att ta sig över en SVINHÖG vägg. Jag är ganska kort, så väggen tornade upp sig som en skyskrapa och var ärligt talat lite skrämmande. Jag såg framför mig att jag skulle braka rätt in i väggen och studsa tillbaka (alt välta väggen). Riktigt så illa blev det inte, men inte långt ifrån. ”Sikta uppåt mot väggens topp” sa ledaren Konstantin Avramidis (som tävlar i hinderbana och bara gled över väggen som om den var typ en duplokloss som nån tappat på marken) och så skulle vi springa mot väggen, hoppa och dra/hiva oss över. Jag kom upp så högt att jag fick tag om väggens överkant, men sen hängde jag mest där och dinglade som ett fån tills en kille fick ta tag i mitt ben och putta mig över. Min kompis Sandra fotade ett av mina försök, jäkla tur att hon inte filmade :-S

Obstacle traning
Sekunden innan jag brakar in i väggen och blir hängande och dinglar som ett fån.

Jag gjorde nog fyra eller fem försök men sen gav jag upp. Kroppen bara skakade, det fanns ingen kraft kvar. Hade vi planerat lite smartare kunde vi ha valt detta passet på förmiddagen, då hade vi förmodligen orkat lite mer. Hur som helst gav det lite mersmak. Klart man måste kunna ta sig över en sån där vägg! Kanske kan det bli nån hinderbana till nästa säsong? 🙂

Såhär i soffan efteråt kan jag konstatera att överkroppsstyrkan är min stora svaghet. Hade jag kunnat springa en runda nu ikväll? Ja, förmodligen. Men kan jag lyfta tekoppen? Nej, det är knappt.

Nu sova.

6 reaktioner på ”Årets upplaga av Gerdahallens inspirationsdag

  1. Tufft att du ens försökte, efter alla de där passen! Jag skulle aldrig våga mig på en hinderbana överhuvudtaget och då vågar jag mig på ganska mycket….

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s