Terrängisch på nya stigar

Det blev ingen långrunda igår. Fast jag var helt inställd på det, hade fyllt vattenflaskan, smörjt in med vaselin för satt slippa skavsår och laddat med dubbla frukostar (fast dubbla frukostar äter jag ju varje dag, så det var inget unikt).

Jag började springa in mot skogen och hade ställt in mig på min 17 kilometersrunda, men redan under den första kilometern kände jag att det här kommer aldrig att gå. Något kändes fel i bröstet, ungefär som när det är en förkylning på gång. Det tog emot att andas och benen hängde inte alls med.

Visst, det är ganska ofta benen är tunga i början av en runda, så är det nästan varje gång jag springer. Benen brukar liksom inte tycka att det är roligt förrän efter en halvmil ungefär. Men det här kändes annorlunda, så jag beslöt mig för att bara ta en kort runda upp i skogen och tillbaka.

I lurarna hade jag ”Möt löparen”, avsnittet med Miranda Kvist. Hon pratade om hur hon gick från att vara en renodlad asfaltlöpare som ständigt jagade kilometer och kilometertider, till att bli en utpräglad stiglöpare som inte ens har klockan med sig på sina pass längre. Vid ett tillfälle beskrev hon första gången hon sprang obanat. Hon sprang ihop med en vän som plötsligt lämnade stigen och gav sig rakt ut i terrängen, och precis när jag hörde det dök det upp en liten avstickare från min gamla vanliga stig som jag aldrig har sett förut. Jag såg det som ett tecken på att jag måste utforska den.

Så, från att ha varit en planerad 17 kilometare på kända stigar och grusvägar, blev det istället 5 riktigt terrängiga kilometer under vilka jag utforskade två helt nya stigar. Den ena gick genom hagar som var avspärrade med elstängsel. Der kändes lite fel att springa där, men eftersom djuren inte var ute och inga människor syntes till gjorde jag det ändå. Var så nyfiken på var jag skulle hamna. Dessutom hittade jag en stig som gick rakt uppför en brant backe sidanom en hästhage, blev till en djup jordig ridstig med flera rejäla backar, och avslutades på ett ställe vid slingorna i skogen, där jag har funderat flera gånger på vart man kommer om man tar den stigen. Så nu vet jag det 🙂

Ölburkar som pynt på stängsel.
Såhär fint pynt hittar man längs stigen om man springer i närheten av Kulla nöjesplats.

Tempot var lågt och jag tog många pauser. Hann lyssna på hela podden på 55 minuter på de 5 kilometerna, det säger en hel del om hur lugnt jag tog det. Gick i uppförsbackarna, stannade för att fota, kröp under elstängsel, stannade för att knäppa bort färstingar på benen. Om kroppen nu inte är riktigt med på noterna var det här tempot förmodligen precis vad den behövde.

Alltså blev det en ganska fin runda ändå, trots att jag inte fick ihop de där 17 som jag gärna hade velat. I mitten av april har jag en halvmara inbokad, och som längst har jag fått till 11 km i år, vilket ärligt talat börjar bli lite stressande. Så, på det igen med andra ord. Nästa vecka kanske…

6 reaktioner på ”Terrängisch på nya stigar

  1. Den där 5kilometaren gav dig säkert mer än vad 17 hade gjort! Bra lyssnat på kroppen. Och podden. Annars hade det kanske inte blivit något alls!

    Gilla

  2. Viktigt att lyssna på kroppen. Duktigt gjort! Det är ju så lätt att köra det man planerat även om det egentligen är helt fel just då. Och den där 5km-rundan verkade ju inte helt fel alltså!

    Gilla

    1. Så är det nog. Och kanske är det extra lätt att bara köra som planerat, istället för att lyssna på kroppen, om man följer ett träningsprogram som någon annan har satt ihop åt en.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s