Cykelfunderingar

Det är mindre än en månad kvar till Tjejvättern och det är en hel del cykeltankar i skallen just nu. Ungefär som inför de första loppen jag sprang, innan jag hade fått koll på hur allt fungerar. Det är ju mitt första cykellopp någonsin, så lite vilsen kan man ju tillåta sig att vara.

Såhär går tankarna.

Kan man dyka upp på startlinjen med en MTB utan att bli utskrattad/idiotförklarad? Kan man ta sig runt på MTB utan att förbanna sig själv för att man inte köpte landsvägscykel? Kan ju inte köpa en cykel till bara för att jag råkar ha vunnit en startplats i ett landsvägslopp. Nej det får isåfall bli om jag skulle råka bli biten av landsvägscykling EFTER loppet, inte innan.

Bild från Tjejvätterns hemsida.
Bild från Tjejvätterns hemsida. Ser det inte ut som om de där tjejerna har lite MTB-liknande cyklar?

Sen misstänker jag att jag har en aning för lite respekt för distansen. Hittills har jag cyklat ungefär två mil på mina kvällsrundor, vilket inte har varit det minsta jobbigt (förutom i backarna upp i skogen förstås) och då har det ändå varit mestadels grusvägar, skogsvägar och stigar. Landsväg måste ju rimligtvis gå ännu lättare. Planen är att försöka få till minst en runda på fem mil, då kan jag ju tänka att jag åtminstone har gjort halva distansen.

Men kanske är det alldeles för lite förberedelse? Kanske blir det som när jag och en kompis var i Danmark på cykelsemester och inte hade kollat upp hur långt det var mellan campingplatserna, så att vi fick cykla sju mil innan vi hittade en campingplats (helt otränade skall tilläggas), när vi hade föreställt oss att det skulle räcka med ett par-tre mil. Jädrar vad slut vi var när vi äntligen kom fram.

En annan sak jag funderar på är om man måste lära sig laga punktering innan loppet? Jag tänker lite att det borde vara bättre att få punktering där än ensam ute i skogen, dvs i min vanliga cykelmiljö, och vanligtvis är det inget jag funderar särskilt mycket på. Så varför bry sig mer där? Visst det är 10 mil, men det lär väl inte vara 10 mil till närmaste busshållplats om olyckan skulle vara framme. Och mina MTB-däck borde väl dessutom tåla lite mer än tunna landsvägsdäck?

Och sen tänker jag även på hur sjukt snygg man hade varit på cykeln i Sofie Lanttos nylanserade Cykelkurbits-kollektion. Ursäkta alla andra cykelklädesdesigners, men detta är absolut första gången jag faktiskt tycker att cykelkläder är snygga. Annars brukar de se ut ungefär som cykelvarianter av träningsoverallerna ens föräldrar hade när de var unga…

8 reaktioner på ”Cykelfunderingar

  1. Förstår att du är nervös, men också – wow, vad spännande! Och yes, vad den där kollektionen är snygg! Kul tanke att fokusera på ryggen på ett plagg. Hm… Ska nog sy något själv att ha när jag springer som gör att folk kan nöja sig med att ligga BAKOM!

    Gilla

  2. Jag har cyklat tjej-vättern på min Skeppshult iförd bikini och det gick alldeles utmärkt bortsett från solbrännan på ryggen. Det finns mekaniker i depåerna om man har problem – vi var ganska dåligt förberedda och behövde både pumpa hjul, justera sadlar och meka med växlar. Mitt bakhjul ramlade typ av i en backen ned mot Gränna också (cykeln hade precis varit på service och de hade inte skruvat åt det ordentligt). Trots allt det var jag långt i från långsammast och inte sämst förberedd heller. Tjej-vättern har ganska låg lägsta nivå.

    Gilla

    1. Tack för info om att det finns mekaniker i depåerna, det är bra att veta innan. Och jag tror också att det är rätt lugnt egentligen. Runt kommer man alltid. Hade jag satsat på en bra tid hade jag nog däremot fått tänka ett varv till ang förberedelserna.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s