Vad jag skulle vilja uppnå med löpningen

Igår jobbade jag långt hemifrån, hade 1,5 timmes körning både på morgonen och eftermiddagen. Av någon anledning orkar jag inte med radio längre, det blir liksom kortslutning i skallen när det är för mycket blandade ljud. Poddar funkar däremot, så därför passade jag på att lyssna på löparpodd både på vägen dit och hem.

Ett av avsnitten var Löparsnacks ”Att coacha och bli coachad” där Mia Thomsen, Markus Torgeby och Johnny Hällneby pratade om relationen mellan coach och adept, vad man vill uppnå med coachning och en massa annat. En sak som de pratade om var att det är viktigt att som coach vara lyhörd för vad adepten egentligen är ute efter. Är det att bli snabb på milen, att hålla sig skadefri, att lära sig vila eller nåt helt annat?

Podden Löparsnack.
Bild lånad från Löparsnacks webbplats.

Jag funderade lite på vad jag själv skulle vilja uppnå om jag skulle ta hjälp av en coach. Inte för att det är något jag funderar på över huvud taget, men det är ju intressant att fundera på vad det egentligen är man är ute efter med löpningen.

Ganska snabbt kom jag fram till att det jag helst skulle vilja uppnå med löpningen är att springa med lätta ben. Att få känna på hur det känns när benen är pigga.

Det är en sån grej som jag ibland kan irritera mig på, när jag läser andras rapporter om lopp eller träningsrundor och de skriver att de trippade fram på lätta ben, eller att benen var pigga hela rundan. Jag kan nog ärligt säga att jag ALDRIG har upplevt att benen har varit lätta när jag springer. Kan inte minnas en enda gång. Så det hade ju varit fantastiskt att få uppleva det. Eller ännu bättre – att komma till ett läge där benen ALLTID känns lätta. Vilken dröm 🙂

Ni andra då? Vad hade ni velat uppnå med er träning om ni hade tillgång till en coach? Vad hade ert mål varit?

11 reaktioner på ”Vad jag skulle vilja uppnå med löpningen

  1. Jag har funderat på det där med lätta ben sen din kommentar på mitt inlägg om löpteknik. Jag har en teori om att det bara handlar om ordval. Även om jag inte någonsin skulle beskriva mina ben som lätta så finns det tillfällen då jag skulle beskriva dem som tunga. Då följer det ju logiskt att de borde vara lätta de andra dagarna. Jag kanske har för höga förväntningar på hur lätta ben ska kännas helt enkelt.

    Själv skulle jag vilja träna utan att ständigt ligga på gränsen till att vara skadad men jag tror inte att en coach kan hjälpa mig med det. Det är ett livsprojekt.

    Gilla

    1. Hmmm ja det kanske ligger nåt i det, att man har för höga förväntningar på hur lätta ben ska kännas.

      Det där med att ständigt ligga på gränsen till skada var en grej de snackade om i podden, att de i många fall fick klienter som tränade för mycket och för hårt, och att coachens uppgift då blev att lära dem våga dra ner på tempo/mängd och lägga in mer vila.

      Gilla

  2. Om jag hade en löpcoach skulle mitt mål vara att kunna springa fortare. Har alltid sprungit väldigt sakta (vi snackar knappt styrfart) och jag känner att jag har bara en hastighet. Kan inte variera mitt tempo alls, vilket är ganska frustrerande.
    Lätta ben har jag dock faktiskt upplevt några gånger och oftast vid väldigt oväntade tillfällen. Typ på Bornholm förra hösten, på en orienteringstävling när jag haft 7 veckors löpuppehåll innan och efter en dålig natts sömn. .. Det har nog mer med sinnesstämning och förväntan att göra än med hur formen är.

    Gilla

    1. Ja sinnesstämning och pepp kan säkert göra det mycket lättare. Jag upplever ofta att löpningen går bättre efter att man har löpvilat länge, så även om 7 veckor kändes som en lång vila kanske den hjälpte till?

      Det där med tempo kan vara svårt. Jag ligger också oftast och lufsar i samma tempo, drygt sexminutersfart. För några år sen ville jag testa att springa fartlek eller lite intervaller, och minns att det var jättesvårt att få benen att fatta hur de skulle röra sig snabbare. Då läste jag ett tips om att man skulle springa i nedförsbacke, bara för att ”lura” benen att rulla på fortare. Det tycker jag fungerade bra.

      Gilla

  3. Hos mig där jag bor är det väldigt brötigt på väldigt många stigar. Rötter och stenar om vartannat. Jag upplever att benen blir lätta av det. Det finns liksom inget annat val än att vara lätt på fötterna och tassa/studsa fram över rötter och stenar. Tur att jag gillar teknisk stig annars skulle jag bli galen. 😉

    Gilla

    1. Där sa du nåt! När jag tänker efter så har jag själv reagerat på att jag liksom är mycket smidigare på sådana stigar. Kanske det är det där trippande steget som är definitionen av lätta ben?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s