Överlevnadsmorgnar

Jag läste just ett inlägg om morgnar hos Tyckomdig-Sarah om att starta dagen långsamt och började fundera över hur mina egna morgnar ser ut nu för tiden.

Eftersom jag har två olika jobb just nu ser dagarna väldigt olika ut.

Tre dagar i veckan är det upp tidigt. Antingen vanligt tidigt eller extremt tidigt eftersom jag jobbar på annan ort emellanåt. Då är det hundra saker som ska klaffa. Jag ska till ett ställe, maken till ett annat, dottern till fritids och hunden ska nånstans. Packning med till alla. Mat med till de flesta. Kläder efter väder. Inte glömma något. Hinna i tid.

De flesta klarar förmodligen det där utan problem, men för mig blir det totalt kaos. Jag är inte riktigt vaken förrän framåt förmiddagen, och att då behöva tänka på allt det där så tidigt, det funkar bara inte. Det bara maler i huvudet, jag blir jättestressad och irriterad, reder knappt ut att prata med familjen. Allt är bara jobbigt.

Men. De två andra dagarna. Det är de som räddar veckan och det är förmodligen tack vare dem som jag överlever de tre jobbiga dagarna.

Två dagar i veckan börjar jag inte jobba förrän halv tio, och då är det bara en mil hemifrån. Jag och dottern äter frukost tillsammans och sen lämnar jag henne på skolan. Efter det har jag en hel timme innan jag ska vara på jobbet, så jag brukar ta en lång lugn hundrunda, ofta med en termosmugg kaffe i handen. Då är det absolut inte nån powerwalk det handlar om. De morgnarna gör jag allt så långsamt det bara går, förmodligen är det kroppens sätt att väga upp de stressiga morgnarna. Går ofta ner till hamnen och känner saltvattendoften och ser hur ljuset glimmar i vattnet. Lyssnar absolut inte på radio i bilen, det ska vara tyst och lugnt.

Ledmarkering på Stenshuvud.
En morgon i veckan. Härligt morgonljus.

Jag fattar inte hur jag klarade ett heltidsjobb med pendling för bara ett par år sedan. Hur stresskänslig jag har blivit de senaste åren. Undrar om jag någonsin kommer att tåla det igen.

4 reaktioner på ”Överlevnadsmorgnar

  1. Jag jobbar hemifrån en dag i veckan, har noll-tolerans mot övertid (vilket är ganska kontroversiellt på Kommissionen!) och har extra obetald semester och det är snudd på att jag orkar. Vem tycker egentligen att 9-18 fem dagar i veckan är en bra idé??

    Gilla

    1. Det kan jag förstå. De morgnar jag ska köra långt går jag upp långt innan familjen vaknar. Även om det är sjukt tidigt så känns det ändå som om jag kommer lättast undan, det är ju bara att masa sig upp och sätta sig i bilen, man slipper allt som ska fixas där hemma :-S

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s