Ultradrömmar

Det där med att springa ultra har varit lockande länge. Jag läser ultrabloggar, lyssnar på ultralöpare i inspirerande poddar, planerar långrundor med fikapauser på egen hand, drömmer om heldagsturer. Jag gillar upplägget springa långt och lugnt, det passar mig och mitt tempo. Och folk blir liksom lika imponerade av en som masar sig fram fem mil i snigeltempo (och äter kanelbullar och dricker kaffe längs vägen) som av en som springer milen vansinnesfort. Lättförtjänt beundran tänker jag 😉

Nej, jag har inga planer på att göra det snart. Visst, det hade säkert gått om jag hade brukat allvar, allt handlar om prioriteringar. Men med

  1. barn
  2. hund
  3. jobb
  4. hus

så hade det krävts en väldig massa prioriterande och åsidosättande av annat, vilket jag inte är intresserad av. Tanken är inte att det ska bli ett stressmoment. Jag vill göra det när jag känner att jag har tid, så det får bli nån gång framöver när tid finns.

Nej ok, den här rundan har jag inte tänkt springa, den ska jag cykla nån dag. Men principen är densamma - långt och med bra fikaställen längs vägen.
Nej ok, den här rundan har jag inte tänkt springa, den ska jag cykla nån dag. Men principen är densamma – långt och med bra fikaställen längs vägen.

Men hur som helst, det finns inget som säger att man inte kan börja förbereda sig i god tid. Så jag tänker såhär. Det sägs ju att något av det svåraste med ultra (förutom den lilla detaljen att man ska springa aslångt) är att lära sig äta medan man springer. Och det kan jag ju faktiskt börja vänja kroppen vid redan nu.

Igår kväll gav jag mig ut bara en halvtimme efter att vi hade käkat middag. Jag åt en lagom portion fiskgryta, så det var nog ganska lagom mycket mat i magen och inte för tung mat. Det gick förvånansvärt bra. Hade lite lite känningar av sånt håll som man får i axeln, men inte det minsta ont i magen/sidan. Det enda problemet var att jag gav mig ut vid tjugo i sju. På vägen ut var det ljust och jag tog vägen ner längs stranden till Baske, men på vägen hem hade det redan börjat skymma rejält så det var ganska mörkt i skogspartierna. Har inte vant mig vid att det blir mörkt så tidigt, jag blir lika förvånad varje kväll.

Nästa ultraexperiment tema äta tänker jag försöka få till genom att springa genom skogen till Ö Vemmerlöv och KIN bageri, där det finns kaffe och kaka (alt goda mackor). Svinbra experiment.

9 reaktioner på ”Ultradrömmar

  1. Detta var de bästa förberedelserna jag någonsin läst om!!! Jag är ingen ultralöpare direkt (även om jag har några längre löp i bagaget) men det här får mig att tagga till för löpning med bullar, kexchoklad och nötter 😀

    Gilla

  2. Kan bara hålla med.
    På Linnémaratonet i våras (vilket är det närmsta ett ultralopp för mig) så var det massor av godsaker på sex stationer längs med banan. Bl.a. kanelbullar. Hur kan man INTE gilla idén liksom. Eller nötcreme som bränsle heller, för den delen! Mmmm! 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s