Trötta ben och kilometerstress

Uuuuuuh det är ett par trötta ben som ligger i soffan nu. Rätt bra tajmat att vi precis har köpt ny soffa där jag äntligen får plats att sträcka ut benen ordentligt.

Det blev inte det långpass jag hade tänkt mig idag. Planen var att köra till Brösarp och springa därifrån till Vantalängan – Hallamölla och tillbaka. Men det är ganska sällan det blir som planerat med långjoggarna, eftersom det finns fler än jag att ta hänsyn till i familjen.

Hur som helst blev det rätt bra ändå. Först en utflykt till Stenshuvud med familjen. Gick ner till stranden och lullade runt lite, lekte i sanden och drack varm choklad. Soligt och härligt. Sen tog vi med min pappa ut på fika innan dottern skulle på simskola. Och istället för att både jag och maken skulle sitta och titta på simskolan, så sprang jag hem från stan medan de simskolade och hämtade pizza.

Egentligen är det ganska exakt en mil från simhallen hem till oss, men jag gjorde några vändor extra på olika håll för att få ihop drygt 15 km. Först en sväng upp i Bäckhalladalen, sen kustvägen via Baskemölla – Vik, och när jag väl kom till Vik vände jag och sprang ett par kilometer samma väg tillbaka igen bara för att få ihop lite extra kilometer.

böljeslagsmärken
Böljeslagsmärken i sandstenen i Bäckhalladalen.

Tjejmarathon kommer med ett förslag på träningspass varje vecka, och även om jag inte gillar tanken med att följa träningsprogram tänker jag att om jag åtminstone försöker få till ungefär samma distans/minuter som de föreslår, då borde jag ju ligga rätt bra till inför loppet. Denna veckan stod det egentligen 20 km på långpasset, men jag nöjde mig ändå med drygt 15 med tanke på att jag fortfarande inte känner att jag har återhämtat mig helt efter influensan.

Jag ligger hela tiden lite i underkant jämfört med deras förslag och det hade varit en lögn att påstå att det inte stressar mig. Lite oroar jag mig faktiskt för att jag springer för lite och för att jag inte ska orka/hinna komma upp i tillräcklig mängd för att orka med de fem milen i maj. Men det är ännu långt till maj. Eller hur?

6 reaktioner på ”Trötta ben och kilometerstress

  1. Grundregeln är att man skall springa lika långt på en träningsvecka som på loppet man tränar för och då ligger du ju ganska bra till. De som tränar för maran brukar springa som längst 35 km, kanske två tre veckor innan loppet. Lite vår och solsken på det där så blir det alldeles strålande!

    Gilla

  2. Jösses, det är ju lååååångt till maj! Säger jag och blir skitstressad på att jag själv ska orka 2,1 mil då själv – det är ju ingenting jämfört med dina fem mil!
    Men du fixar det! Viljan kan försätta berg, eller hur? Och akta dig så att du inte blir skadad på kuppen, bara. Hellre ta det lugnt nu och ha ork och kraft att öka sen.
    Fast vad vet jag? 😉 Lyssna till Kari ovan, hon vet!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s