Brukat allvar

Den här veckan har jag redan kört två av passen som Tjejmarathonteamet föreslår i sitt veckoschema. Varje vecka lägger de upp förslag på pass, och jag tänker att om jag följer det på ett ungefär så bör jag ju ligga ganska bra till inför själva loppet. På ett ungefär säger jag, för jag har nån slags aversion mot att följa träningsprogram. Jag kan absolut ha dem som inspiration, men hade jag försökt följa ett program hade det varit ett stensäkert sätt att döda varje uns av löpglädje som finns i kroppen.

eftermiddagshimmel

Men hur som helst, den här veckan har jag varit sjukt seriös. I tisdags körde jag ett dödsintervallpass ur deras program. 10×1 min plus 10×30 sek plus 10×15 sek. 30 intervaller! Visserligen blev de kortare och kortare, men för mig var det en helt overkligt stor mental utmaning att fullfölja alla 30 intervallerna. Men jag gjorde det! Fyfan vad stolt jag var efteråt 🙂 Sprang på så pass snabbt att jag ville sluta en bra bit innan intervallerna var över, och så lugn joggvila emellan. De första tio var såklart jobbigast eftersom de var längst, och efter dem började jag bli smått illamående. Som tur var gick det över så jag slapp spendera kvällen på badrumsgolvet (en inte helt ovanlig följd av de fåtal pass då jag tagit ut mig).

Sen blev det vilodag igår, och idag gav jag mig på ett vanligt distanspass som skulle blivit en timme, men benen var så vansinnigt trötta att jag fick gå hur många gånger som helst och efter 53 minuter pallade jag inte mer utan det fick räcka. Men strunt samma, det var nära nog, det duger.

fyfanjobbigt

Såhär jobbigt. Här ville jag bara stanna och ringa maken och be honom hämta mig.

eftermiddagsljus grusväg

Eftermiddagsrundorna är härliga nu. Jag gillar det här skarpa dramatiska eftermiddagsljuset, särskilt om det är mörka moln i bakgrunden.

Nu är det bara veckans långpass kvar på schemat, men en sak är säker och det är att jag ska ha två vilodagar innan det. Söndag alltså. Tills dess benen i högläge. Gonatt!

8 reaktioner på ”Brukat allvar

  1. Jag kan inte heller följa ett program men jag gillar att ha färdiggjorda pass som jag kan göra allt eftersom lusten faller på och någon sorts struktur så att det blir rätt balans mellan olika typer av pass.

    En gång i mitt liv har jag haft ett detaljerat färdigt program och jag har aldrig tränat så lite så som jag gjorde så. Om jag inte hade lust att springa intervaller när det stod på schemat så lade jag mig på soffan istället. Eftersom jag aldrig har lust med intervaller så blev det ganska mycket soffa.

    Gilla

    1. Exakt, jag gillar också att ha de här förslagen på pass. Hade jag inte haft dem att plocka bland hade jag förmodligen kört ungefär lika lugna och ungefär lika långa distanspass hela tiden. Nu kan jag själv välja när jag vill springa dem, så då kan jag fortfarande tänka att det är lusten/dagsformen som styr, och då känns det helt ok.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s