Kullaloppet race report

I fredags var det dags för den 59:e upplagan av Kullaloppet som går precis här bakom knuten, på mina hemmastigar. För min del var det femte gången gillt, men ska man tro kommentatorn fanns det deltagare på plats som hade sprungit vartenda ett av de 59 loppen (!).

Kullaloppet har start och mål vid Kulla nöjesplats. En sån där riktig gammeldags dansbana som faktiskt fortfarande används.

Kullaloppet.

Jag, kompisen och hennes dotter Löparlöftet sprang 5,2:an. Det finns även en 11 km-sträcka, men 5,2:an är perfekt eftersom man hinner hem om och duscha och hämta fikakorg innan prisutdelningen börjar. (Annars brukar jag alltid hellre välja långa distanser, eftersom jag blir så stressad av korta lopp då man förväntas springa snabbare där.)

Jag joggade till dansbanan och efteranmälde mig, sen kom de andra efter en stund och vi uppvärmningsjoggade lite grann tillsammans. Hur ska detta gå? tänkte jag eftersom det var skittungt redan då.

När startskottet ljöd hamnade jag nog ungefär mitt i startfältet. Jag vet precis hur banan är, vet att det är smart att ta det lugnt de första 3,5 kilometrarna eftersom det är väldigt mycket långa sega backar ända till 3,5. Men därefter får man igen för allt slit i uppförsbackarna, för sedan går det nedför nästan hela vägen. Och jäklar vad skönt det var att komma dit där det började gå nedför. Där drog jag på ordentligt, sprang förbi flera personer som verkade ha det svårt i nedförsbacke (med stenar/rötter/sand) och kunde spurta hela vägen in i mål. Så jäkla rolig avslutning! I efterhand såg jag att lite mer än sista kilometern hade gått snabbare än 5-fart, vilket är sjukt snabbt för att vara jag, så jag är så himla nöjd! Hamnade på en 14:e plats i damklassen, och det är jag också riktigt nöjd med.

Kullaloppet 2016 målgång.
Nej det är inte fotografen som är skakig, det är jag som spurtar 😉

Det är ganska intressant att även om detta var mitt långsammaste Kullalopp någonsin, så känns det som det starkaste just eftersom jag kunde dra på så bra sista biten. Wiiihoooo! Nedförsbacke, det är verkligen min grej. Jag har inga problem alls att ösa på i nedförsbacke, även om det är stenigt och fullt av rötter. Jag är väl van helt enkelt eftersom det är så ”mina” stigar ser ut. Uppför däremot … Där är jag körd. Men det behöver vi inte fokusera på nu. Nu tänker vi på fartvinden och omgivningarna som bara svischade förbi den sista kilometern, och på kommentatorn som vid mållinjen sade att killen bakom mig vek ner sig helt i spurten. Spurtvinst? Jag? Den kan jag leva på länge 🙂

 

9 reaktioner på ”Kullaloppet race report

  1. Fångad precis i den vackraste delen av steget dessutom – snyggt!
    Det ligger kanske en liten Emelie Forsberg i dig? Snabbast nerför. Själv är jag precis tvärtom, starkast uppför.

    Gilla

    1. Visst är det en härlig känsla! Särskilt när man har en så stark bild att sig själv som snigel, då blir man ju riktigt impad av sig själv när man lyckas med nåt sånt här 🙂

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s