Stegrande kettlebellsession

När jag var på gymmet i måndags var jag sugen på att köra styrka, men jag var absolut inte sugen på något av passen som jag har kört på sista tiden. Uppenbarligen har jag lite problem med att följa träningsprogram. Jag har verkligen försökt, men det blir lite som att motivationen och glädjen dör när det är förutbestämt vad jag ska träna.

Hur som helst. Gick på måfå och letade efter nåt jag var sugen på och fastnade vid kettlebellshyllan. Så fick jag fatt på en 12 kg kettlebell och började svinga lite som uppvärmning. Undrade vilken vikt som egentligen är lagom för mig att svinga på, för det har jag egentligen aldrig testat. Har bara kört på 12 och 14 kg eftersom det helt enkelt är de jag har hemma. Så då körde jag följande serie, där jag ökade svingarna med 2 kg per set.

10 svingar på 12 kg
8 militärpress per arm på 8 kg
10 svingar på 14 kg
8 militärpress per arm på 8 kg
10 svingar på 16 kg
8 militärpress per arm på 8 kg
10 svingar på 18 kg
8 militärpress per arm på 8 kg
10 svingar på 20 kg
8 militärpress per arm på 8 kg

Militärpressen finns det inte en chans att jag kan öka i så de fick bli på 8 kg allihop. Men det var kul att öka svingarna successivt. Kul att få improvisera lite, köra på känn istället för enligt en plan. Kanske är det det som är nyckeln till att jag ska få till styrketräningen – att jag ska leka fram passen lite? Detta var ju ett kul upplägg, och stava ditt namn-passet förra veckan var också roligt.

Efter det körde jag en omgång knäböj och avslutade sen i stakmaskinen. Stakmaskinen har blivit lite av en favorit på gymmet. Jag ÄLSKAR känslan när man får till riktigt långa stakningar där man tar ut rörelsen hela vägen ner, det ger en så himla skön känsla i ryggen (och bränner gött i mage och armar). Jätteskön att avsluta pass med, starkt men ändå mjukt liksom.

Friskis gym

 

4 reaktioner på ”Stegrande kettlebellsession

  1. Där känner jag igen mig. Igen! Har också väldigt svårt för fastlagda program, jag vill inte vara för styrd utan ha tillåtelse att gå på känsla. Som PT förväntas man ofta vara så strukturerad i sin egen träning, så folk bleknar ofta när jag säger att man inte till varje pris måste ha ett program att följa slaviskt. En del blir lättade också, att man inte måste för att få bra resultat. Våga lite på känslan helt enkelt!!

    Gilla

    1. Skönt att höra att även mer erfarna känner likadant 😉 Jag tror också att man kommer väldigt långt genom att bara träna efter känsla, om man tränar för hälsan och för att bli grundstark. Då klarar man sig nog väldigt långt på att bara improvisera, bara det blir gjort.

      Gilla

  2. Jag klarar inte heller av att följa program men däremot fungerar det bra med mål om vilka pass jag skall köra en viss vecka, tex springa tre gånger, två gånger styrka, en gång pilatesboll och en gång simning. Sen kan jag också klara av vissa mål (tex ”intervaller en gång”) för de passen också – så länge jag får välja själv när och hur jag gör dem.

    Gilla

    1. Så kan jag också göra, planera lite löst på veckobasis. Men inom ramarna för det måste det uppenbarligen vara utrymme för improvisation.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s