De osprungna loppens år

Detta året har jag hittills låtit bli att springa tre planerade lopp.

  • Hallands ultra hade jag råkat dubbelboka, och var tvungen att avstå för att gå på PT-utbildning.
  • Tjejknäcken hade jag tänkt springa men fick låta bli pga magstrul.
  • Sen var det Gylleboloppet som gick dagen efter att vi hade varit på bröllop. Jag var visserligen inte bakis, men väldigt trött pga sen fest.

Och fler lär det bli. I september är det Helsingborg marathon, och hur jag än försöker kan jag inte uppbåda någon energi till att marathonträna. Jag har verkligen försökt motivera mig, men det finns inte en enda cell i min kropp som vill springa prestationsinriktat just nu. Jag pallar helt enkelt inte. Det är synd för jag hade gärna velat springa själva maran, men jag vill verkligen inte träna inför den, och det är sällan en bra kombo.

Så nu funderar jag. Ska jag sälja nummerlappen och glömma det helt, eller ska jag behålla den och mysspringa i sommar och låta det vara tillräckligt som förberedelse och sen bara kämpa mig igenom loppet? Hur pass illa kommer det att bli? Kommer jag att förstöra min bild av Helsingborg marathon (och av hela staden för den delen) för all framtid genom att plåga mig igenom det?

Efter jogg-bad vid Gyllebosjön.
Mysspring med bad vid Gyllebosjön. Det är sån sommarlöpning jag vill ha.

11 reaktioner på ”De osprungna loppens år

  1. Asså, om det hade varit jag och redan haft en startplats….då hade jag myssprungit hela sommaren och sen myssprungit loppet och tagit det som en sightseeing tur. Helsingborg är fint, borde vara som gjort för en mysrunda!

    Gilla

  2. Myslöpning FTW. Jag längtar tills jag är hemma i Sverige och kombinera löpning och bad – det är den näst bästa sommargrejen efter jordgubbar och glass.

    Gilla

  3. Jag förstår din känsla precis… Har inte heller hittat motivationen, trots att jag varit anmäld till Åre fjäll(halv)mara… Är det något i luften eller? :-/

    Gå på magkänsla. Och som flera sagt, känner du att du KAN mysspringa en mara, gör´t, tycker jag! 🙂
    Däremot inte om du idag har formen så du orkar mysspringa kanske 25-30 km men sedan ändå kommer få ont i musklerna kanske sista 15 km pga uteblivna långpass. Då spelar det liksom ingen roll hur lugnt man springer, tyvärr…

    Kramar! ❤

    Gilla

    1. Det har nog varit för mycket annat runt omkring för oss båda, så träningen har kanske inte prioriterats högst. Men var sak har sin tid. Kanske hittar motivationen till hösten och får världens härligaste löparhöst!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s