Lufsande och dagsljusjakt

Det finns mycket man kan säga om januari, men jag väljer att vara lite diplomatisk och säger bara att det är en månad då man har mycket ut av att jaga de få minuter dagsljus man kan få tag på om dagarna.

Januari har hittills mest gått ut på att försöka vara ute tillräckligt mycket om dagarna för att mota mörkerdeppen, och på att lufsa runt i jakten på 20 minuters daglig jogg i januarirunstreaken.

Jaga dagsljus säger jag. Jaga solljus hade givetvis varit ännu bättre, men det har inte varit mycket sådant de senaste månaderna. Jag lever fortfarande på solen från förra tisdagen. Men intalar mig själv att det är dagsljuset som är det viktiga. Solen är bara en bonus.

Tanka dagsljus

Förra veckan var jag ganska pepp på att få gå på Friskis familjefys med dottern, men Rut blev sjuk i torsdags och som tur var fick vi veterinärtid redan fredag förmiddag. Det blev inläggning på veterinärkliniken under dagen för provtagning och dropp, eftersom hon hade kräkt massor och slutat dricka. På fredag eftermiddag fick vi hämta hem henne igen efter att provsvaren kommit och hon hade fått återhämta sig lite med hjälp av dropp och illamåendemediciner. Hon hade bukspottkörtelinflammation och mår lyckligtvis bättre nu, men det blir fettreducerat specialfoder framöver.

Runstreaken då? Jo, nu är vi halvvägs och det rullar på. Jag har inga problem att få till rundorna, men märker däremot att jag har svårare för att motivera mig till längre rundor nu när ca 3 km har blivit det normala. Vissa rundor har varit riktigt trevliga, som den skogsjogg jag tog i fredags (aka terapirunda när jag oroade mig för hur det gick för Rut hos veterinären). 7,7 sköna kilometer upp i skogen längs grusvägar och skogsstigar. Upptäckte en del nyfallna träd efter den senaste veckans blåsande.

fallet träd

Men de flesta rundorna har gått på cykelvägarna här hemmaomkring och har ärligt talat mer varit av karaktären ”bara-få-det-gjort”.

Syftet med den här runstreaken är, för min del, att vänja kroppen vid en större löpmängd på ett snällt och försiktigt sätt istället för att bara ösa på med långrundor pang på. Och det funkar ju. Men att fortsätta springa varje dag efter januari kommer jag inte att göra. Kommer ut dagligen gör jag ju ändå, och jag trivs klart bättre med att helt enkelt springa när jag är sugen på det. Men jag tänker ändå köra på januari ut och fullfölja utmaningen, det är ju trots allt rätt kul att testa hur kroppen reagerar på såna här nya påhitt.

Hej hopp! Nu blir det te och Guardians of the galaxy.

10 reaktioner på ”Lufsande och dagsljusjakt

  1. Jag kommer inte ens ihåg vilken dag det var sol senast. Jag är dock glad att det snöar. Blir så mycket gladare och piggare av det. Sen gör säkert rosenroten sitt också. 🙂

    Gilla

  2. Stackars lilla Rut! Skönt hon är bättre! Men du, vill du ha sol i kroppen så ta extra d-vitamin. Enda sättet att få tillräckligt i Sverige nu. 🙂 (Och inte apotekets-de är för svaga…)

    Gilla

  3. I Göteborg har vi det kallt! Hualigen. Fast alternativet hade varit regn, så jag antar att jag egentligen inte klagar.
    Och jag är grymt tacksam att man faktiskt känner av skillnaden i dagsljus, även om det inte räcker på långa vägar. Men vet du, våren är ju på väg! Hur vi än vrider och vänder på det. 😀

    Gilla

  4. Tycker det låter som ett utmärkt sätt att vänja kroppen vid mer mängd! Jag borde också lära mig att stanna vid 3K ibland, det skulle göra livet och pusslet MYCKET enklare 🙂 Kort är gott!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s