Favorit i repris: 100-milajakten

2016 kom jag på någonstans under hösten att det inte hade varit omöjligt att nå 100 mil löpning under året, om jag bara brukade lite allvar de sista månaderna. Och gissa vad? Jo, jag har fått precis samma idé nu.

I skrivande stund ligger jag på 583 km sprungna hittills under året. Således har jag knappt fyra månader på mig att skrapa ihop de resterande 417. Det borde väl inte vara helt omöjligt? Mycket löpning för att vara jag, men inte på något vis omöjligt.

För att få till det här har jag två planer och ett peppigt statistikhjälpmedel som så att säga ska vara nyckeln till framgång.

Morgonjogg mellan skollämning och jobb

Jag har en dryg timme mellan att jag lämnar dottern i skolan och jag börjar jobba. Förr var den timmen alltid vigd åt lugna promenader med Rut, men nu försöker jag göra något annat vettigt av den. Så ofta som möjligt ska jag försöka morgonjogga och avsluta joggen med ett dopp i havet. Som igår, då jag parkerade vid Vitemölle och joggade mot Haväng, fick ihop 6,4 sköna kilometer följt av ett bad för att skölja bort svetten inför jobbdagen.

Löpning Haväng

Ultraintervaller

Under min 100-milajakt 2016 funderade jag på att testa ultraintervaller, men det blev aldrig av. Men nu tänkte jag göra ett försök. Inte att som hårdingarna köra åtta intervaller på ett dygn, utan en mer lagom variant. Fyra intervaller om vardera en timme tänkte jag köra. Det är en rejäl utmaning, men det borde inte ta död på mig fullständigt. Kl 6, kl 9, kl 15 och kl 18 tänkte jag köra. Jag har inget som helst behov av att springa nattintervallerna, som enligt konceptet körs vid midnatt och kl 3. Då sover jag. Eller kl 21 för den delen. Då har jag däckat i soffan.

Statistikpeppen

jogg.se kan man knappa in ett mätbart träningsmål, antingen mätt i distans eller tid, och sedan följa hur man närmar sig (eller fjärmar sig från) målet. Sånt gillar jag.

Jag har knappat in målet att nå 1000 km under 2018, och har fått ett diagram som visar hur jag närmar mig målet. Grönt är mina sprungna kilometer. Gult är ”farthållaren” som visar hur mycket man borde springa för att liksom nå målet i en jämn takt. Jag ligger alltså rätt mycket back jämfört med farthållaren, men det gör bara att jag blir peppad av att se när jag knappar in på hen.

100-milajakten

All pepp är bra pepp. Det kan behövas.

 

8 reaktioner på ”Favorit i repris: 100-milajakten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s