Orienteringskväll vid Vårhallarna

Det är inte varje kväll man kan säga att man har varit på träning med SOK men ikväll har vi det. Nej OK då, inte det SOK, utan Simrishamns orienteringsklubb 🙂

Jag visste inte ens att det fanns en orienteringsklubb i Simrishamn förrän vi googlade det för nån månad sen. Vi gick ju nybörjarorientering för ett par år sen och det var jätteroligt, men sen dess har jag bara kört några Naturpasset-rundor på egen hand och skulle gärna vilja orientera mer.

Idag fick jag ett SMS från min kompis Tina på eftermiddagen medan jag var på jobbet. Hon hade kollat upp att det var träning vid Vårhallarna utanför Simrishamn vid 18 ikväll och undrade om jag och dottern ville hänga med. Jag slutar ungefär 17.15 så misstänker att jag slog nog nån slags rekord genom att ta mig hem, packa väska, byta om OCH hinna äta middag och sen slira in vid Vårhallarna exakt i tid.

Simrishamns orienteringsklubb

Vårhallarna ligger vid havet precis norr om Simrishamn. Där finns en sandstrand med riktigt djup sand, en liten bit skog och några klippor som är fina att fika vid. Andra badar eller fiskar där, men själv badar jag hellre från stranden.

Vi utrustades med kartor och kompass och gav oss ut på en drygt 2 km lång runda delvis i djup sand, delvis på cykelstigen och delvis bland ljung och klipputsprång. Precis lagom lång runda för barnen. Tyckte jag och Tina. Tyvärr var inte alla barnen lika övertygade. Det var jobbigt att springa, benen var trötta och de fick håll. Vi försökte peppa dem lite, men till slut tröttnade vi och lät dem gå där och sucka och stöna. Men hur som helst tog vi oss runt rundan och hittade alla kontroller. I strålande kvällssol. Efteråt gick vi ner till havet och badade och det var riktigt härligt, sådär sensommarvarmt i vattnet som det inte blir förrän i augusti, men utan maneterna som annars brukar komma på köpet med varmvattnet. Lyx!

Jag tyckte det var jättehärligt och vill gärna vara med igen. Får se om jag får med dottern nästa gång. Har försökt muta henne med att vi ska ta med fikakorg, så vi får se om det bli mindre suck och stön då …

 

Sommar!

Jo jag vet att det inte har varit jättesommarpeppig här, men så har detta också varit den regnigaste sommaren i mannaminne. Iallafall i vår del av Sverige. Har förstått att det varit tvärtemot på andra ställen. Vår utomhustermometer har t ex regnat sönder. Och vägen har fått så stora hål av regnet att vi måste ringa kommunen för att få den lagad.

Men nu den senaste veckan har det plötsligt hänt nåt. Två dagar den senaste veckan har varit helt regnfria! Och dessutom soliga! Wooohooo! Trist bara att min semester redan är slut och att jag dessutom ska sitta i en föreläsningssal hela torsdag-söndag, men nu ska jag inte gnälla om det. Jag ska bara gräva ner mig och lipa ända till nästa sommar och hoppas jag kan få till en stranddag då iallafall.

Blå himmel med moln.

Saker jag gjort vs inte gjort denna sommaren

Saker jag hade tänkt göra denna sommaren men inte gjort:

  • Nybörjarkurs i SUP på Österlen
  • Klättrat bland trädtopparna på Upzone i Åhus
  • Simmat i Östersjön
  • Somnat på stranden

Andra betydelsefulla saker jag däremot har gjort denna sommaren:

  • Skaffat mitt första PT-jobb. I början av september smyger jag igång på deltid på Actic Hangaren i Ystad 😊
  • Sprungit mitt första hinderbanelopp
  • Åkt skärgårdsbåt
  • Klippt gräset uppskattningsvis en miljard gånger eftersom regnandet gör att gräset frodas som aldrig förr
Sommarfötter
Gräsklipparfötter.

Senhöst i augusti

Visst känner man sig lite extra hård när man trotsar spöregnet och ger sig ut och springer ändå. Trots att till och med barnen i kvarteret gett upp sitt dunkgömme och gått in. När det ser ut såhär när man kikar ut i trädgården.

Regnig sommar

Det gjorde iallafall jag när jag brände av 5×1 min plus 5×30 sek intervaller i ösregnet för en stund sen. Extra gött att sitta inomhus nu i torra kläder, dricka te och tanka in passet i datorn samtidigt som man lyssnar på regnsmattret mot rutorna. Det enda som inte stämmer med det här är att det är 1 augusti och inte sent i oktober …

PS. Gräsmattan är iallafall väldigt grön.

Skärgårdsmys och svettfest

Idag ska det handla om två saker.

  1. Vi har varit och minisemestrat i Blekinge och åkt ut i skärgården och njutit av hav och klippor. Sjukt fint. Nu tänker jag att folk som tycker att Österlen är fint har uppenbarligen aldrig varit i Blekinge (alt valfri annan skärgård).
  2. Idag har jag, som inte tål värme och absolut inte pallar springa i värme, avverkat 7,7 km i löparskor genom backar och djup sand och fem stegringslopp I STEKANDE SOL! Ingen aning om hur det gick till. Det  var jättevarmt och jättesvettigt (helt ovan känsla efter de sista veckorna), men ändå kom jag runt. Tjohoo!

Karlshamn utsikt

Tre semesterdagar kvar, sen börjar jag jobba på måndag. Och veckan därpå börjar utbildningen till kostrådgivare hos The Academy. Känns som när man var yngre och sommarlovet började gå mot sitt slut, men lyckligtvis är jag lite mer motiverad nu.

Berzerk OCR race report

Härmed presenterar jag för första gången i bloggens historia en race report från ett hinderbanelopp! Och inte vilket som helst, utan från Berzerk – slaget vid Helsingborg.

Det här var verkligen en jätterolig grej. Just det här loppet hade temat Helsingborgs historia, vilket innebär att det dök upp hinder som t ex att ta sig förbi vikingar som bildade en sköldvägg, att krypa under nät medan karoliner sköt i nån slags vapen som dånade så högt att de tvingades dela ut öronproppar innan vi kom nära. Men mest var det klassiska hinder som att ta sig över höga väggar, bära tunga grejer, klättra i rep och gå armgång.

Jag och tre kompisar hade anmält oss som laget Österlen Bärsärkers, och det var en perfekt grej att göra som ett lag. När man inte själv klarade ett hinder (som att ta sig uppför en vägg när man är så kort som jag) så kunde resten av laget hjälpa till och lyfta upp en.

Vi var på plats i Helsingborg i god tid innan loppet och gick en bit längs banan och inspekterade några av hindren.

Berzerk rekar banan

Köpte kaffe på Espresso house och gick och laddade och provklättrade lite här och där. Första delen av banan gick längs med hamnen och strandpromenaden, rena sommaridyllen.

Berzerk repklättring

Vissa hinder var bara att glömma. Som att klättra i jättelånga rep till exempel. Jag gjorde ett halvhjärtat försök men gled bara ner, så där fick det bli straff i form av tio armhävningar istället. Betydligt enklare.

Berzerk hoppbollar

Andra hinder var betydligt lättare. Fast bara för mig visade det sig. Att studsa en bana på de här hoppbollarna tyckte jag var hur lätt som helst, men fick sen höra av andra att de hade haft jättesvårt för det eftersom de fick knäna ända upp i ansiktet. För en gångs skull hade jag alltså nytta av att vara kort 🙂

Vid två tillfällen fick vi vada ut i havet. Första gången en kort runda med en sandsäck på axlarna, och andra gången en längre bit från en brygga ut till kallbadhuset där vi skulle klättra upp i ett svajigt nät som ju inte direkt svajade mindre av att flera personer klättrade samtidigt. ”Vad händer om jag ramlar baklänges och landar på någon där nedanför?” tänkte jag när jag var ända uppe och försökte få ett stabilt tag om kanten, men lyckligtvis slapp jag få reda på det.

Efter strandpromenaden gick rundan upp i Pålsjö skog, där det var jättefint. Slingrande stigar och lite naturhinder som djup lera, och här var ironiskt nog det enda stället jag skadade mig. På en helt vanlig skogsstig, som jag sprungit hundratals gånger förut, lyckades jag vricka foten bara tre kilometer in i loppet. Det var ärligt talat lite pinsamt. Där var hur många avancerade hinder som helst, och så lyckas jag trampa snett på en helt vanlig stig. Bra där terränglöparen. Så resterande fem km tog jag mig igenom med en aningen ömmande fotled som givetvis fick ta en del stryk och inte är helt bra såhär dagarna efter. Jättesmart. Men det tänker man ju inte på där och då. Framförallt inte när man springer ihop med ett lag.

Slutspurten gick i en park där vi först hjälpte varann över en jättehög vägg och sedan kämpade oss förbi ett gäng vikingar med sköldar. Jag lyckades göra en sån där snygg rubgyfint, där jag sprang fram emot en av dem och sen snurrade runt jättesnabbt och for iväg åt andra hållet. Liiiite nöjd med den faktiskt. Och därefter vad det bara att spurta i mål. Berzerks fotografer lyckades precis fånga spurten förbi vikingarna.

Berzerk ocr vikingar

Det här kommer vi garanterat att göra fler gånger. Det var hur kul som helst 🙂

Men till nästa gång ska vi ge det en ärlig chans och faktiskt träna mer specifik hinderbaneträning, klättring och liknande. Det hade ingen av oss gjort den här gången.

Berzerk målbild

Istället för stranden

Nu har det gått en vecka av semestern och hittills har vi skrapat ihop noll stranddagar. Mest beroende på att vädret är ganska ostadigt här nere. Jag har varit själv hemma med dottern en vecka, och vi har en vecka till på egen hand innan det blir en gemensam semestervecka med maken.

I torsdags hade vi faktiskt packat badkläder när vi åkte och hälsade på min bror i Malmö och hade tänkt bada från bryggorna i Västra hamnen, men när vi väl kom dit var det så regnigt och blåsigt att det inte lockade alls och dessutom flaggade de röd flagg och bryggorna låg under vatten.

Mörka moln

Badat har vi dock gjort, men på kvällstid. Vi var och grillade vid Gyllebosjön en kväll och medan maken och en kompis grillade passade jag och dottern på att bada i sjön (som var jättevarm) och att lulla runt med Rut på stigarna. Mysigt.

Igår var vi och kollade på SM i precisionshoppning på Skånes fallskärmsklubb. Fallskärmshopparna ska landa så nära en punkt på en tjock matta som möjligt. Sjukt imponerande hur nära de kom! Andra brorsan och hans flickvän är medlemmar där, och hon tävlar i formationshoppning så vi fick dessutom se ett av deras övningshopp. Jag har hoppat tandem två gånger (dvs att man sitter fastspänd på en erfaren hoppare och därmed kan testa att hoppa utan att behöva kunna styra ekipaget själv) men det är länge sen nu. Första gången var jag 15 och andra tror jag att jag var 19 eller 20, så det är nästan preskriberat. Men jäklar vad sugen jag blev på att hoppa igen 🙂

Fallskärm precisionshoppning

Dessutom har jag fått till ett riktigt bra löppass. Ni vet när man bara har fått till halvdana pass under en lång tid, eller prioriterat bort löpningen pga annat (som i mitt fall pga PT-utbildning) men plötsligt får till ett riktigt riktigt bra pass. Så himla härligt! Jag hade swimrunpodden i lurarna och lyssnade på avsnittet med Ingmarie Nilsson, som också inspirerar med sina härliga swimruninlägg på sin blogg. Det var kväll och jag hade ingen tid att passa, så kunde springa i lugn och ro. Blåbären hade mognat så jag stannade och plockade och åt blåbär på ett par ställen. Och dessutom sprang jag fel så rundan blev drygt 9 km istället för 7 km, och det var inte jobbigt en enda gång, inte ens i backarna. Underbart!

De osprungna loppens år

Detta året har jag hittills låtit bli att springa tre planerade lopp.

  • Hallands ultra hade jag råkat dubbelboka, och var tvungen att avstå för att gå på PT-utbildning.
  • Tjejknäcken hade jag tänkt springa men fick låta bli pga magstrul.
  • Sen var det Gylleboloppet som gick dagen efter att vi hade varit på bröllop. Jag var visserligen inte bakis, men väldigt trött pga sen fest.

Och fler lär det bli. I september är det Helsingborg marathon, och hur jag än försöker kan jag inte uppbåda någon energi till att marathonträna. Jag har verkligen försökt motivera mig, men det finns inte en enda cell i min kropp som vill springa prestationsinriktat just nu. Jag pallar helt enkelt inte. Det är synd för jag hade gärna velat springa själva maran, men jag vill verkligen inte träna inför den, och det är sällan en bra kombo.

Så nu funderar jag. Ska jag sälja nummerlappen och glömma det helt, eller ska jag behålla den och mysspringa i sommar och låta det vara tillräckligt som förberedelse och sen bara kämpa mig igenom loppet? Hur pass illa kommer det att bli? Kommer jag att förstöra min bild av Helsingborg marathon (och av hela staden för den delen) för all framtid genom att plåga mig igenom det?

Efter jogg-bad vid Gyllebosjön.
Mysspring med bad vid Gyllebosjön. Det är sån sommarlöpning jag vill ha.

Fredagsfemma sommarstyle

Fredagsfeeling: semester! Tre veckor ledigt!

Fredagsfrukost: rostad kavring med smör plus banan/blåbär/kardemumma-smoothie.

Fredagsfys: jogg/promenad med dottern som ska springa sitt första vuxenlopp Kullaloppet i augusti.

Fredagsmys: i hängmattan med en unge samt två hundar som valsar runt nedanför och helst skulle vilja hoppa upp och gunga med oss 🙂

Fredagstankar: hur mycket glass, strössel och såser behöver man köpa om man ska ha kalas i helgen och erbjuda glasskiosk där 21 personer ska få beställa glasstrutar med tillbehör?

Bus i hängmattan
En av oss tycker att det går jättebra att vara två i hängmattan. Den andra är inte helt övertygad.

Välkommen tillbaka sommaren

Äntligen en riktigt solig dag efter allt regn och höstliknande ruggväder! I kväll kändes det verkligen som att sommaren har kommit tillbaka. Jag tog en lång promenad med Rut ner genom Vik och lyssnade på ett avsnitt av Styrkebyrån och bara njöt av kvällssolen. Gick nog medvetet extra långsamt för att inte komma hem för snabbt, för det var så himla härligt. Luktade lite på rosorna längs smågatorna nere i byn. Det är nog en av de grejer jag gillar mest just nu. Att promenera bland krokiga gator i fiskelägen, där rosor och stockrosor klänger över murar och längs husväggar. Bara strosa runt och sniffa på blommorna.

Veckan som gick var visserligen trevlig på många sätt, t ex var vi på ett riktigt trevligt bröllop med jätterolig fest där vi fick dansa till gamla 90-talslåtar som Mr Vain och Cotton Eye Joe. Det kan liksom inte bli fel 🙂

Men förra veckan var också en vecka då det regnade så mycket att jag till slut bara hade ett enda par torra skor, eftersom samtliga andra skor (inkl vinterskorna) hade använts under dagar som var så blöta att skorna därefter stått på tork fyllda med tidningspapper i ett par dygn. Jag har verkligen saknat mina Gococo trailstrumpor som faktiskt höll fötterna torra trots blött gräs, men den ena strumpan har tyvärr försvunnit spårlöst i tvätten.

Nu hoppas jag på fler sommardagar och mindre regn så att jag kan gå barfota igen, tills skorna har torkat upp igen (uppskattningsvis till mitten av september).

Barfota i sand