Höll inte mer än en vecka

Alltså, det här är lite pinsamt. En endaste vecka klarade jag av att jobba på kontor innan jag sitter här med en skruttig rygg och känner mig som värsta gnällkärringen.

Men till mitt försvar så var det inte stillasittandet som gjorde det, utan att jag var så stirrig med att få till fredagsträning i trädgården att jag värmde upp alldeles för dåligt och sen gav mig på att köra spidersteps på gräsmattan och plötsligt kändes det att något hade hänt med muskeln nere i ryggslutet så att jag fick avbryta passet (fast innan dess hade jag visserligen fått till en del spidersteps, hopprep, knäböjsupphopp, rodd och kettlebellsvingar). Därefter har jag alltså skruttat mig igenom helgen, inte kunnat böja mig framåt, haft seriösa problem att få på mig skorna etc. Såg 106-åriga Dagny på Skavlan och hon var definitivt smidigare än jag.

Jag tror dock att jag just har botat det värsta genom att – tadaaaa – basta och vinterbada! (Samt simma i förmiddags.) Hade bokat löpning runt Gyllebosjön plus bastu och bad i Gyllebosjön med en kompis, men av förklarliga skäl skippade vi löpningen men bastade och badade iallafall. Och trot eller ej så känns ryggen redan bättre. Svinbra! Bada alltså. Det är grejer det. (Eller om det var bastun.)

Gokväll! Nu blir det te och bok i soffan.

Hej vardag

Ikväll blir det till att ställa klockan tidigt, för imorgon börjar mitt nya jobb. Jag har haft hela tre veckor ledigt nu, eftersom jobbet i butiken slutade lite innan jul och det nya inte börjar förrän nu efter alla helgerna. Som en extra semester mitt i vintern. Och den har vi verkligen maxat. Varit i Stockholm, gått långa promenader på fina ställen, badat, träffat släkt och kompisar, tränat en massa, myst vid brasan och läst många böcker.

Men vardag nu igen alltså. En helt ny vardag dessutom. Nytt jobb, nya arbetstider, nya rutiner. Jag har nästan glömt hur det känns att vara helt ny på jobbet, allt man måste komma in i. Men det ska bli riktigt roligt.

Saker som jag ser fram emot, förutom själva jobbet:

  • Att hitta lösningar för att få vardagsmotion och dagsljus trots att jag ska jobba på kontor. Hitta lämpliga rundor för lunchpromenader kanske. Eller äta lunch utomhus. Dagar då jag får kämpa för att få till vardagsmotionen blir jag så enormt nöjd med varenda minut jag får till – som att de minuterna ger mycket mer än minuterna de dagar man inte behöver kämpa för dem.
  • Att kunna gå till kaffeautomaten och hämta en kopp koncentration innan ska jobba fokuserat med något.
  • Att få vara delaktig i den kollektiva fredagskänslan. Fredag är liksom inte fredag när man jobbar helg, hur många #friyay man än ser på Instagram.
Utelunch med sån här utsikt blir dock svårt att lösa.

Årets träningslista

Hittade en rolig tillbakablick på träningsåret 2018 hos Clara Toll som satte igång tankarna på mitt eget träningsår. Så – här har vi det. Träningsåret 2018.

Årets trevligaste träningspass: en cykelrunda i Gylleboskogen med maken, då jag visade honom mina favoritcykelstigar. Att cykla tillsammans är nytt för oss, och bara det är skitroligt, och eftersom han mest hade cyklat längs cykelvägarna och runt i byn var det extra roligt att få visa honom vägar och stigar som jag tycker är mycket roligare att cykla än tråkig asfalt.

MTB cyklister

Årets roligaste träningspass: Lätt Toughest family med dottern. Har redan bokat en repris till nästa år. Geggabad, klättring, rutschkana. Så himla roligt!

Toughest family

Årets segaste skada: skada vet jag inte om jag vill kalla det, men de stramande hälsenorna som har gjort att jag inte vågat springa eller hoppa som vanligt på några månader. Och innan dess var det en muskelbristning i vaden som hindrade mig från precis detsamma. 2018 har väl inte direkt varit underbenens år.

Årets sämsta träningsperiod: sommaren. Som alltid. Jag klarar verkligen inte av värme.

Årets bästa träningsperiod: trots hälsenorna måste jag nog säga senhösten och vintern. Jag har visserligen inte kunnat springa som vanligt, men istället gjort en massa annat.

Har till exempel hittat tillbaka till Friskis gruppträning och det är ju faktiskt skitroligt. Trots att det är inomhus. Har bland annat gått på familjefys med dottern, och även om det mest är jag som uppskattar det har det känts som den perfekta fredagssysselsättningen. Fredag 16.30 – föräldrar och barn jympar ihop – kan man inleda helgen på ett bättre sätt?

Dessutom har jag haft mer tid att träna nu de senaste månaderna och eftersom jag inte har haft några planer på lopp eller liknande har det varit helt kravlöst och bara på känsla. Så himla gött!

Friskis&Svettis familjefys

Bästa spellistan: ingen. Har aldrig musik när jag tränar. Däremot har jag lyssnat på Träningspodden, Cykelpodd med Elna & Helena och Styrkelabbet.

Årets lärdom: om man ska springa långt är det smart att stärka upp kroppen lite grann för att tåla löpningen. Annars kan det lätt bli ganska lite sprunget efteråt.

Årets kilometerstatistik: 702 km löpning, vilket är mitt näst mesta löparår. Rekordet är jämna och fina 1000 km år 2016.

427 km cykling, vilket blir ett rekord. Visserligen cyklade jag betydligt mer när jag var liten och i de här siffrorna är inte spinning inkluderat, men nu är det ju åren med registrerade utomhuskilometrar som räknas, och utav de åren är detta ett rekord. Tidigare mesta var 378 km år 2015.

MTB på bro

Årets mest misslyckade pass: PT-passet där vi skulle köra sprintträning och det sade PANG redan efter tio minuter då jag fick en muskelbristning i vaden.

Årets utmaning: Österlen Spring Trail Ultra. 59 km blandad terräng – svinjobbigt, svinroligt och ett maffigt distansrekord!

Bild: Thomas Bengtsson/Snikkelbecker.

Något helt nytt jag provade: att tävla i orientering. Tre tävlingar har det blivit. Den första passade mig helt klart bäst eftersom man tävlade individuellt. Min vilsenhet ställde alltså inte till det för någon annan än mig själv. De andra två tävlingarna var dock lagtävlingar, och jag kan ju lugnt konstatera att det hade gått bättre för klubben om jag inte hade varit med :-S

Årets övning: löpsteget.

Årets mest sociala träning: när jag var med på ett löparläger vid Alunbruket i vintras. Flera gemensamma träningspass och gemensamma luncher. I mina mått mätt nästan en överdos av social samvaro, men det var riktigt trevligt. För att inte tala om isigt.

Bild: Adventure Kajak.

Årets träningsmål: efter ultran i april har jag inte direkt haft några träningsmål. Har bara gjort det jag varit sugen på för tillfället, men samtidigt försökt få till mer styrka än vanligt i form av gruppträning. Och för första gången på länge har jag fått kämpa för att få till vardagsmotionen. Eftersom Rut inte finns mer och jag därmed inte har de dagliga hundpromenaderna med henne som en bas, så har jag medvetet fått tvinga ut mig och gå ändå. Det är så mycket lättare att få till vardagsmotionen med hund än utan.

Årets hell yeah: jag har tränat 250 pass i år. I det räknar jag in allt som jag gör i träningssyfte, men inte vardagsmotion som t ex hundpromenader. Det innebär att jag har en väl fungerande träningsrutin, som inte känns det minsta jobbig att upprätthålla, och det tycker jag är värt ett hell yeah!

Årets slutsats: både vardagen och vardagsmotionen är så mycket sämre utan Rut, men i övrigt har det varit ett rätt bra år.

Tackåhej julen

Dagarna efter jul tycker jag är de bästa med hela julen. Allt firande är avklarat, man kan krypa upp i soffan och börja på en efterlängtad julklappsbok och dricka nytt julklappste, det finns massor av rester så man behöver inte laga mat.

Själv har vi varit iväg på ett ”riktigt” julfirande samt haft tre firanden/julfikor hemma hos oss pga svårighet att hitta en tid som funkar för alla. På julafton blev det tacos och sällskapsspel med mina bröder. Jag hade försökt leka housewife och göra saffranspannacotta, vilket ledde till att vi hade pannacotta i hela köket inklusive mellan glasen i ugnsluckan. Maken fick montera isär hela j***a ugnen för att få rent. Men gott blev det 😉

Förutom firande har jag hunnit med en lång hundpromenad med en kompis, en härlig jogg som gjorde att jag kom upp i 70 sprungna mil under året, en varm choklad-promenad med dottern i strålande sol idag, samt ett roligt skivstångspass på Friskis där jag råkade tjonga skivstången i hakan på mig själv så att jag nu är helt blålila under hakan.

God fortsättning!

Dessutom har vi haft en vit jul, vilket tydligen bara händer här en gång vart tionde år. Sen varade det visserligen bara två dagar, men ändå.

Veckan före dopparedan

En vecka kvar till jul. Alla julklappar är köpta, granen står redan och myslyser och vi har redan kokat knäck och kola (och käkat upp det mesta). Dessutom har jag fått julledigt eftersom jag nyss har jobbat sista dagen i gårdsbutiken och börjar på mitt nya jobb först efter trettonhelgen. Så – vad ska jag göra av all denna tid?

Jo, denna veckan tänker jag bland annat:

Gå på två Friskispass. Cirkelgym och yoga.

Bada bubbelpool med familjen. För en gångs skull vill till och med maken bubbla, tack vare att han förkyld och frusen. Svinbra 😋

Göra i ordning på hemmakontoret. Rensa ut en gammal stationär dator som inte används längre och sortera i gamla pärmar med papper som var inaktuella för flera år sedan.

Tanka dagsljus. Nu är vi inne i en av årets två mörkaste veckor, men till helgen vänder det! Jag har redan räknat ner i flera veckor.

Tittut.

Den optimala träningsveckan

Här sitter jag och spånar och tycker mig ha fått ihop en rätt bra skiss av Den optimala träningsveckan.

(För mig alltså – just nu. För en skidåkare eller golfare är den troligtvis helt värdelös. Och för mig hade den varit ganska värdelös under de perioder jag tränade inför långlopp, men just nu har jag inga som helst prestationsmål och då är ju läget ett helt annat.)

Såhär tänker jag mig att min optimala träningsvecka just nu ser ut:

  • 1 pass löpning 30-45 min
  • 1 pass MTB 45-60 min
  • 1 pass yoga alt. simning
  • 1 pass Friskisjympa

Löpning och MTB för att det är härligt, det är utomhusnjut och det ger bra flås. Eftersom min kropp (hälsenor och höft/bäcken) inte tillåter alltför mycket löpning känns ett pass i veckan lämpligast, och helst inte längre än 45 minuter.

Yoga alt. simning för att det är skönt, det är avkopplande och det får igång flödet i axlar/rygg på ett sätt som inget annat gör.

Friskisjympa för att det är kul och där får man lite av allt. Lite flås, lite styrka och lite rörlighet. Lite socialt dessutom eftersom ett par kompisar går på Friskis. Styrkan är jag sjukt dålig på att få till på annat sätt, men i jympaform smygs den liksom in utan att jag märker det, och jag behöver verkligen den. Ibland går jag och dottern på Friskis familjefys som är en stationsjympa där man får ha med barn. Det är kanon! Båda blir rastade och gör nåt kul ihop.

Det här tänker jag försöka ha som en mall för träningsveckorna ett tag framöver, så länge det inte finns några loppdrömmar eller andra anledningar till att fokusera på något speciellt. Det blir nog bra.

Friskis

Dagsljusjakt och förvirring

Plötsligt händer det! Plötsligt dyker bloggsuget upp igen och då får man ju passa på.

Här nere på Österlen, i mörkaste december, är det följande som gäller:

  • Håller på att avsluta mitt nuvarande jobb för att börja på ett nytt, roligt och mycket efterlängtat systemadministratörsjobb i januari 🙂
  • Tankar dagsljus. Varje minut av dagsljus (solen ser man inte så ofta, men bara dagsljuset räcker långt) sugs in och bakas omsorgsfullt in i själen för att få kroppen att fatta skillnaden mellan natt och dag så att det går att sova och vara vaken vid rätt tid. Räknar redan ner till den dag det vänder och blir ljusare. Det är en större högtidsdag än julafton.
  • Tränar mer varierat än på länge, tack vare strulande hälsenor som gör att jag bara kan springa ca 5-7 km och inte särskilt ofta. Därmed blir det en hel del annan slags träning, vilket kroppen verkar ganska nöjd med. Igår var jag t ex på ett crossfitinspirerat kroppsviktspass som bestod av uppskattningsvis en miljard grodhopp och nästan lika många burpees, så idag är jag jättetrött i underarmarna och har lite krampkänning i låren. Hur ofta lyckas man trötta ut underarmarna liksom? Svinbra.

Idag är jag ledig och lullat runt hemma och tvättat, betalt räkningar, slängt pappersinsamling och såna vardagsviktigheter. Dessutom har jag fått till drygt 7 km socialjogg på Stenshuvud med en kompis. I dagsljus. Just nu räknar jag antal minuter i dagsljus istället för antal kilometer, och dagens runda gav hela 57 minuter i dagsljus. Så himla skönt! Efteråt var jag visst lite trött i huvudet. Kom hem och duschade, gick sedan runt i handduk och grejade innan jag klädde på mig. Plötsligt hade jag glömt att jag redan hade duschat och trodde att jag var på väg in i duschen, men fattade inte varför håret var så vått. Förvirrad :-S

Eftermiddagssol
Minne av en dag med eftermiddagssol.


Helgfeeling i Österrike

Idag har varit en rätt go lördag pga helt ledig helg, mycket friskluft, fika och sällskap med dottern. I förmiddags inledde vi helgen genom att springa hem från Kivik via Österrike (ett par kilometer söder om Kivik). Hon cyklade och jag joggade. Jag är en riktig skyltnörd så det är alltid lika roligt med Österrikeskylten 🙂

Löpning till Österrike
Långrunda!

Pga schemaändringar har jag sedan tre lediga helger till framför mig, så helglyxfeelingen är total!

Joggen blev för övrigt 9,5 km och gav inga värre men än att jag ville somna i soffan efteråt. Inget värre hälseneont och inget värre bäckenont. Ibland funkar kroppen!

En ganska otrevlig misstanke

Förra veckan var jag på ett läkarbesök för att reda ut varför jag ofta får ont när jag sitter. Har haft problem med det en längre tid. Det är en sån där dov, malande smärta som egentligen är mer irriterande än smärtsam, men ganska svår att ignorera. Ibland är det så irriterande att det helt enkelt inte går att sitta, vilket kan vara lite besvärande om man är bortbjuden eller ute bland folk och framstår som en idiot när man inte kan sitta kvar vid bordet utan får stå bredvid eller gå omkring i rummet.

Hur som helst hade läkaren inget säkert svar att ge, men däremot en misstanke om att smärtan beror på förslitningsskador i sacroiliacaleden/den bakre bäckenleden. Sjukgymnast blir nästa steg.

Efter besöket dök en otrevlig tanke upp. Tänk om det här beror på löpningen? Att jag har sprungit för långt i förhållande till vad kroppen egentligen tål? För hur noga var jag egentligen med styrketräningen inför ultran i våras? Och rörlighetsträningen? Inte jättenoga nej. Tänk om jag har sabbat något så illa att jag inte kan springa långt framöver?

Inte tänka så. Inte måla fan på väggen. Vänta och höra vad sjukgymnasten säger. Och ta tag i den jädra styrketräningen.

Kettlebell gummiband styrketräning

Fördelar med att ha en man som tränar

Min man har börjat cykla. Det är jättebra av två anledningar. För det första märks det att han mår bra av det, men för det andra (och viktigaste!) så innebär det att han köper en massa träningsprylar som jag kan ha nytta av.

När han hade cyklat typ två gånger köpte han värsta lyxträningsklockan, en sån där avancerad variant som jag själv har kikat på i ett par år men tyckt var alldeles för dyr. Häpp så fick jag en mycket mer avancerad träningsklocka än jag någonsin hade köpt själv. Fint! Sen kom han på att det är synd att inte kunna cykla om det blir en riktig skitvinter, så vips har vi en trainer och möjlighet att kunna cykla inomhus.

Nackdelen är förstås att grejerna inte riktigt är minsta dammodell utan mer anpassade för en normalstor man. När jag provjoggade med klockan för några dagar sen var det som att springa med en viktmanschett på ena armen. Måste alltså skaffa något till högerarmen för att det ska bli jämvikt 🙂

En bonus i allt det här är förstås att jag har fått en träningskompis! Igår var vi båda lediga, så då passade jag på att visa honom de roliga kringelikrokiga delarna av slingorna i Gylleboskogen.

MTB cyklister

Det här var innan det började regna och all lera från marken sprätte upp i våra ansikten. Vi så ganska mycket roligare ut vid slutet av rundan.