Inför obligatorisk semester i maj

När jag lade upp en bild på Instagram nu i veckan taggade jag den med #införobligatorisksemesterimaj. Halvt på skämt, halvt på allvar. Förr, när jag hade vanligt kontorsjobb och vanliga arbetstider, var jag alltid helt knäckt på våren när det äntligen hade blivit fint väder ute men man var tvungen att vara inne och jobba. Jag kunde nästan bryta ihop och börja gråta bara av tanken på att behöva vara inomhus den perioden. Så lite allvar är det nog i den där taggen.

Denna veckan har dock varit riktigt lyxig. Jag blev klar med jobbet som jag hade deadline på i söndags, skickade in min rapport vid elvatiden i söndags kväll och därefter tänkte jag att nu tar jag helg. Igår var jag hos min kompis som driver en handelsträdgård, där jag hjälpte dem att fotografera till hemsida och sociala medier. Innan dess promenad med Rut och en tvåmilarunda på cykeln först längs med havet till Baskemölla och sedan upp i Gylleboskogen. Så himla härligt, men riktigt varmt och rejält blåsigt ute på raksträckorna, så när jag väl kom in i skogen var det en lättnad att slippa ifrån solen och blåsten.

glad cyklist

Idag har jag varit på ett joggmöte inför ett litet löpcoachuppdrag där jag ska hjälpa till att coacha en företagsgrupp nybörjarlöpare. Roligt! Passande nog höll vi mötet under en supervarm jogg på och runt Stenshuvud, bland annat min favoritstig nere vid fyren där det är jättestenigt och man får trippa fram bland stenarna. Planen var att äta lunch efteråt men det blev ändrade planer, vilket troligtvis gjorde övriga lunchgästers upplevelse lite trevligare då de slapp två genomblöta svettluktande lunchare vid bordet sidanom.

Väl hemma käkade jag morotssoppa och mackor på uteplatsen, läste engelsk deckare och körde sedan lite yoga för första gången sedan evigheters evighet.

Såhär borde alla få ha det i maj.

Promenad i havet

Prestationsfrihet och mysträning

De senaste veckorna har tillhört kategorin Favoritträningsveckor eftersom de har varit de där veckorna efter ett stort lopp, då man äntligen genomfört det man har tränat för under en lång tid, och därefter bara kan glida runt och mysträna helt utan prestationskrav. Det är så jäkla gött! Inga krav på kilometer eller tider, ingen tråkig men nödvändig inför-lopp-prehab, inget tvinga sig till styrketräning som man vet är bra på alla sätt men också apatråkig på alla sätt. Bara göra precis det man känner för, utan minsta tanke på att det ska ge något särskilt resultat.

MTB i sandaler

Så de senaste veckorna har varit ganska varierande träningsmässigt. Tre härliga MTB-rundor, varav en tuff med guidning kring Brösarp och två lättare hemmaomkring med dottern. Ett PT-pass på Friskis med fokus på explosivitet och sprintlöpning (!). Ett cirkelgympass som min kompis håller i. Ett Friskis familjefyspass med dottern. En orienteringstävling i Hörby (för övrigt min första orienteringstävling någonsin, hyfsat vilse). Två mysjoggar, varav en runt Gyllebosjön i eftermiddags inkl premiärdopp i sjön efteråt 🙂

Vitsippejogg

Och än har jag inte minsta lilla tanke på att anmäla mig till något nytt lopp, jag vill bara stanna i den här prestationsfria träningsbubblan så länge som möjligt.

Jobbmässigt vill min kropp dock inte stanna i den nuvarande bubblan, som består av X antal timmars datorjobb om dagen, särskilt länge till. Kroppen har verkligen vant sig av med att sitta vid en dator (eller rättare sagt böjd över datorn som ligger i knät) och varje kväll är rygg och nacke helt förstörda. Somnar på spikmattan varenda kväll och varenda morgon blir jag lika förvånad över att jag på något sätt har tagit bort spikmattan och lagt den på golvet, men jag har inte minsta lilla minne av att jag har tagit bort den. Kanske är det maken som tar bort den? Om en dryg vecka är det deadline på det uppdrag jag håller på med just nu, och jag tror kroppen kommer att jubla när jag väl skickar in min rapport och kan lägga undan datorn i några dagar.

MTB-porr och högsommarchock

I fredags hängde jag med Helena som driver Jordnära upplevelser, där hon bland annat anordnar löpguidningar och löparläger, på en så jäkla grym MTB-tur i skogarna och backarna kring Brösarp. Så mycket tuffare, mer tekniskt, vackrare och roligare än mina vanliga turer här hemma omkring! Jag är helt salig såhär i efterhand. Nu vill jag bara cykla hela tiden! 🙂

Vi startade vid Källagården och gav oss in på slingorna vid idrottsplatsen i Brösarp. Redan efter ett par hundra meter kom världens mördarbacke som jag inte ens kom upp i utan fick hoppa av och leda cykeln. Slingorna i Brösarp är betydligt mer backiga än slingorna i Gyllebo och de slingrar sig ganska mycket fram och tillbaka, så det blir betydligt mer svängar, mer att parera, mer att vara uppmärksam på och reagera snabbt på, än vad jag är van vid.

I skogen har vitsipporna slagit ut och allt har plötsligt förvandlats från färglöst vintertrött till intensivt grönt. Mitt inne i skogen pekade Helena på en gran som någon hade julpyntat och fortfarande stod kvar med glittrande julpynt.

Efter några varv inne på slingorna korsade vi väg 19 och rullade in på en vandringsled i närheten av Vantalängan. Där blev det ännu mer tekniskt. En smal stig gick precis intill en brant ner mot Brunnsviksbäcken, och där fick jag fokusera riktigt för att inte komma för nära kanten. Därefter kom vi in i ett område som verkade ha körts upp av skogsmaskiner för länge sedan, och stigen hade därmed blivit extremt guppig i skogsmaskinernas spår. Det var rejält varmt och handsvetten gjorde att jag höll på att tappa taget om styret hela tiden. Föreställ er lyxen när vi kom förbi Tockabjärs källa och kunde stanna och dricka iskallt källvatten mitt ute i skogen.

MTB kring Brösarp

Efter drickapausen cyklade vi mot Brösarps norra backar, där några av de tuffaste backarna på förra helgens ultra fanns. Men jag kan lova att backarna var betydligt lättare att ta sig uppför joggandes än på cykel. Herrejävlar vad brant. Jag fick hoppa av och gå gång på gång på gång och kände mig rätt klen jämfört med Helena som bara trampade på oavsett lutning. Men utsikten när man kommer upp på backarna gör det ju värt varenda svettdroppe.

Efter Brösarps backar styrde vi mot Bengtemölla, och den här sista biten var det stättorna som var den stora utmaningen. Att lyfta och trixa cykeln över stättorna utan att fastna/slå den i skallen/slå den på smalbenen/tappa den var inte helt lätt. Men efter typ tio stättor gick det faktiskt rätt bra. Jag lyckades dänga cykeln i huvudet på mig själv en gång och riva upp benet en gång, men för att vara nybörjare i att släpa cykel över stättor tycker jag ändå det är ett helt OK utfall 🙂

mtb brösarp

Efter två mil trixig cykling i stekande sol tog vi en välförtjänt glasspaus vid bageriet i Brösarp. Sån jäkla härlig dag! Och så himla ofattbart att vi för mindre än tre veckor sedan hade snöstorm här. Snacka om sommarchock.

Regnmys och höstvädersnjut

Idag har det varit en riktig höstnjutardag, på flera sätt. Jag har varit ledig, och i och med att dottern numera har skolplikt innebär det flera timmars ensamtid på dagen.

Ganska många av de timmarna har jag råmyst i soffan medan regnet har öst ner utanför fönstret. Druckit kaffe och läst Hillevi Wahls ”Extremt kul” om hur hon föll för Nordic Military Training. Vill ni få igång träningsmotivationen så läs den! Man sitter med ett brett leende på läpparna sida efter sida 🙂

När det regnade som värst stack jag in till Friskis och sprang ett gäng enminutsintervaller på löpbandet. Hade siktat på tio, men efter fem var jag nära att ge upp så jobbigt det var. Men efter lite extra lång vila kände jag att nog fan går en intervall till. Och likadant vid den sjunde. Och sen ytterligare en gång. Så åtta stycken enminutare i 5.00-tempo fick jag till och det är jag riktigt nöjd med.

När jag kom hem hade regnet äntligen slutat, efter nästan ett dygns ihållande. Rut, aka Världens vanligtvis lataste hund, hade vägrat gå ut på förmiddagen och förmodligen hade hon jobbat upp promenadsuget ordentligt för hon var hur pigg som helst när vi gick ut. Tog en jätteskön promenad ner genom Vik, där vågorna slog upp över piren.

Efter att jag hade hämtat dottern på skolan tog vi cyklarna och körde en runda i skogen och sprätte lera i vattenpölarna. Haha som vi såg ut när vi kom tillbaka. Cyklarna fick vi spola av med trädgårdsslangen och skorna likaså. Kläderna fick inte komma in i huset. Men så sjukt roligt! I nån vattenpöl slirade vi båda två så att vi nästan ramlade i 🙂

Härmed deklarerar jag hösten inledd och välkommen!

Cykelpaus med björnbärsplockning.
Björnbärspaus under cyklingen.

Trötta ben vill ju bara vila

Nu har jag varit sådär smart i fråga om träning och vila igen. Förra veckan fick jag till lite jogg och lite cykel, och toppade det sen med två ordentliga styrkepass fredag och söndag. Först var jag sugen på marklyft i fredags, och i söndags höll jag ett övnings-PT-pass för min kompis där vi körde knäböj, hip thrusters och enbensmarklyft.

Igår var jag rätt trött i benen, sådär att jag kände att jag behövde lite återhämtningscykling för att de inte skulle stelna till totalt. Så jag tog med dottern och cyklade till Simrishamn och badade, och cyklade sen hem igen. Och så ett par bra hundpromenader det, samt gräsklippning av vår inte så lilla gräsmatta. Landade återhämtningsdagen på dryga 35000 steg enligt min kompis Polar M400.

Sen var jag ännu mer trött och fick höja upp fotändan på sängen för att übervila benen och tänkte att imorgon måste jag verkligen ta en återhämtningsdag.

Jo tjena. Imorse väckte Rut mig lite över sex, som hon alltid gör på sommaren, för då vill hon ut i trädgården och lyssna på fåglarna. Och då var det skitfint väder så då var jag ju tvungen att morgonjogga. Sen trekvarts promenad med Rut innan jobbet, och sen butiksjobb där man inte sitter stilla nån längre stund. Nu har jag 28000 steg enligt Polar på detta andra försök till återhämtningsdag.

Men imorgon! Då SKA jag vila.

Morgonjogg
Gomorronjogg!

Rastat oss lite

Idag har jag och dottern varit helt lediga och rastat oss såhär.

  • Studsmattehoppat like bosses. För första gången sedan jag var typ … ung … lyckades jag slå volter och landa på fötterna! Wooohoooo! Så jäkla nöjd!
  • 2 x hundpromenader. Inget ovanligt, men icke att förglömma.
  • Kört till Tomelilla för att hämta linser och passat på att leka lite i utegymmet i Kronoskogen. Det är utan tvekan det finaste utegym jag har hittat här i närheten. Där finns de vanliga utegymsgrejerna som ställningar för chins, dips och armgång, men också hyfsat tunga marklyfts- och knäböjsställningar, stockar man kan göra frivändningar med och tunga rep man kan slunga framför sig. Riktigt bra!

Utegym kronoskogen

Utegym Kronoskogen Tomelilla

  • Joggat (jag) och cyklat (dottern) en runda, som visserligen bara blev 3 km eftersom det verkade vara åska i luften och vi båda är åskrädda, men tillräckligt svettigt ändå.
  • Sedan var det min tur att cykla en tur (eftersom det var falsklarm ang åskan), 14 km längs cykelvägen mot Simrishamn.
  • Däremellan pillat ogräs i trädgården, gått längs vägkanten och letat blommor som vi sedan har pressat, samt kört sparkcykel på gatan.

Man kan rasta sig ganska bra bara genom att gå ut genom dörren. Det behöver inte vara så himla avancerat.

Maxad utehelg men noll träning

Den här helgen har jag verkligen tagit igen den utetid som jag missade förra veckan när jag var inomhus på gym hela dagarna.

Tyvärr har det inte varit tränandes pga megaförkylning, men det har varit riktigt skönt ändå. Eller vad sägs om …

En promenad runt Gyllebosjön med Rut och en kompis. Det är så vansinnigt vackert när lövträden just slagit ut ordentligt och löven är sådär skirt gröna som nu.

grönska

Och att klippa gräs i solen och ta en gräsklipparpaus med kaffe och en tidning.

gräsklipparpaus

Lördag kväll skulle vi på ettårskalas, så jag och dottern cyklade till Simrishamn och köpte present och käkade lunch, och cyklade sen hem igen. Knappt en mil enkel väg. Detta är det längsta dottern har cyklat hittills, men det var inga problem. Svinbra, jag ser en framtida långdistanskompis här 🙂

Det här är verkligen bästa säsongen för att cykla. Rapsfälten alltså! Så sjukt vackert!

rapsfältcyklister

Även Rut har njutit. Man vet att det är vår när hon ligger och rullar sig på gräsmattan och bara jäser.

rut njuter

Idag har vi varit på Ystad djurpark i värsta sommarvärmen. Känns ganska ovant med tanke på att jag hade vinterjacka, halsduk, vantar och mössa på promenaderna i tisdags/onsdags. Det vänder snabbt.

Nu har jag fyra dagar hemma innan steg 3 i PT-utbildningen drar igång, och dessa dagar ska jag verkligen maxa i antal utomhustimmar. Ska jag vara riktigt ärlig känns det riktigt jobbigt att sätta mig inomhus och lyssna på föreläsningar/vara i gymmet igen. Det växer ett litet litet frö av panikkänslor av vetskapen om att jag ska spendera 16 dagar helt inomhus den närmaste månaden. MEN det är ju jätteintressant och det är ju givande på alla sätt och vis och det kommer många fler dagar med utomhuschanser när jag väl är klar. Jag vet ju det egentligen. Det är väl bara så att jag inte är någon inomhusmänniska.

Hoppas ni andra också har fått mycket härlig utetid och sol i helgen 🙂

Mellan teori och praktik

Äntligen lite riktiga vårdagar! Har haft två lediga dagar efter sista lärarledda teoridagen på The Academy i söndags. Imorgon är det tenta, så de här två dagarna har jag varvat utetid med hund/dotter och plugg.

Igår tog jag och dottern en rejäl cykeltur och konstaterade att rapsen börjat blomma! Rapsfält är nog det finaste jag vet, när de är riktigt sådär lysande gula. Och älskar doften! Jag är den där tönten som stannar bilen och går ut i fältet och stoppar näsan i blommorna tills jag är alldeles gul 🙂

Rapsfält

Och idag har vi minicyklat. Jag på cykel och dottern på sin nya sparkcykel som hon fyndade begagnad för 40 spänn. Svinbra. De här cykelturerna blir ett bra bidrag till ICA-klassikerns Vätternrundan-moment som är igång nu. Jag misslyckades kapitalt med Vasalopps-momentet, trots att man har flera veckor på sig att genomföra sträckorna, men de andra momenten ska jag minsann se till att klara.

Nu blir det mera tentaplugg. På torsdag börjar de praktiska momenten i PT-utbildningen, så det är bara den teoretiska grunden vi har gått igenom hittills. Träningskläderna på på torsdag, med andra ord!

 

Träningen vecka 14

Nu tycker jag det skulle vara på sin plats med en ”veckans träning” igen. Notera att jag inte redovisar alla veckor utan bara vissa. Ni kan ju dra era egna slutsatser om varför 😉

Alltså – träningen vecka 14. Voila!

Träningsdagbok vecka 14

Måndag: först ett pass Soma Move. Gissa hur glad jag blev när jag upptäckte att det finns en man som kör Soma Move i Simrishamn! Jag som har gått i ett par år och önskat att det fanns här, men svurit i tysthet om att det är en sån där storstadsgrej som aldrig hittar hit till oss. Och så visade det sig att det finns!

Sen ett teknikpass med en instruktör på Friskis, där jag bad henne kolla min teknik i knäböj, marklyft, bänkpress och rodd. Riktigt givande att få nån annan som kollar hur man utför övningarna!

Onsdag: inspirerad av måndagens tekniktips körde jag ett benpass där jag fokuserade på de detaljer som instruktören hade pratat om, som att se till att knäna inte tippar inåt i knäböjen, att jag håller uppe bröstryggen m.m. Lade även till benpress, vadpress och andra benövningar som jag inte gör så ofta.

Lördag: först en utflykt med dotter och hund till Yngsjö, där vi först kollade på häckande tranor vid Pulken och sedan fikade och letade snäckskal på stranden. Detta räknar jag i och för sej inte som träning, men jag nämner det ändå bara för att få visa den här bilden på årets troligtvis sista semla 🙂

Semla på stranden
Årets sista semla ska jävlar i det ätas med stil.

På eftermiddagen tog jag en poddjogg längs havet innan maten, men den gick käpprätt åt skogen eftersom magen ballade ur och jag fick vända halvvägs och ta mig hemåt småjoggandes och knipandes. Jävla löparmage. Kan absolut inte ha haft med semlan att göra. Det vägrar jag tro. Fick dock ihop 5,6 km så ändå helt OK.

Söndag: 16 km MTB på grusvägar och stigar i Gylleboskogen. Riktigt roligt! Lätt veckans höjdpunkt.

Den uppmärksamme läsaren kanske har noterat att jag fått in både styrka, rörlighet, löpning och cykling den här veckan, och att det kanske är anledningen till att det är just den här veckan jag redovisar. Bra noterat isåfall.

 

No Talk n’ run but bike and sun

Idag var det meningen att jag skulle köra till Helsingborg för att gå på Talk n’ Run. Men jag kunde verkligen inte förmå mig att sätta mig i bilen och bege mig dit. Även om det låter som världens trevligaste arrangemang. Först flera föreläsningar eller diskussioner på temat löpning, och därefter löppass med antingen Lovisa ”Lofsan” Sandström eller med Markus Torgeby. Skitroligt ju!

Men ibland går det bara inte att motivera sig att sätta sig i bilen fyra timmar och att sitta inomhus i flera timmar. Särskilt om det är vår och man befinner sig mitt emellan två röriga veckor med mer jobb än vanligt, och dessutom vet att man bara har två lediga helger fram till midsommar. Resten ska spenderas just med många timmar i bil och många timmar på kurs inomhus. Och jag känner mig själv. Om jag måste vara inomhus för mycket fina vårdagar kan jag bryta ihop totalt och nästan börja böla, och jag hade på känn att det var en sån dag idag.

Så istället för att inspireras av andra löpare har jag utomhusnjutit idag.

Ett par promenader med Rut i strålande sol. En skitrolig MTB-runda i Gylleboskogen, på grusvägar och slingrande stigar. Istället för en massa löparkändisar fick jag därmed se en massa hästar, tre söta getter och ungefär en miljard vårblommor. Vid något tillfälle såg jag ingenting alls eftersom det gick så fort i nedförsbackarna att ögonen tårades 🙂

MTB bland vitsippor.

Därefter har jag mest gått och pulat i trädgården medan dottern haft lekkompis hemma. Dragit lite ogräs, druckit lite kaffe, läst lite deckare. Idag var det helt rätt beslut.