Veckans träning samt åtgärd för att undvika framtida träning

Semesterns första vecka är till ända och under den har jag gjort följande saker som kan klassificeras som träning:

Måndag: 10 km asfaltjogg med ett avsnitt av Träningspodden i öronen.

Tisdag: 4,4 km jogg med dottern på cykel sidanom, ner till en lekplats ett par kilometer härifrån och därmed lekpaus halvvägs.

Onsdag: ett 500-pass styrka med kroppsviktsövningar efter tips från ovan nämnda Träningspodden-avsnitt. Upplägget var att välja fem övningar och köra fyra varv av dem. Första varvet 40 reps, andra 30 reps, tredje 20 reps och sista 10 reps = totalt 500 reps. Svinjobbigt! Särskilt varv ett och två förstås, det blev en jävla massa repetitioner. Sen kändes de två sista varven mentalt lättare eftersom de gick snabbare, men då var jag ju svintrött så det jämnade liksom ut sig.

Lördag: ett skivstång/intervall-pass på Friskis, vilket innebar styrka med skivstång följt av 15 st 45 sek intervaller av diverse pulshöjande övningar. Ja, ni läste rätt. Två styrkepass på en och samma vecka. Vad händer?!

Söndag: 9 km MTB-kvällsrunda med dottern med fokus på att få cykla så mycket stig som möjligt och att mjuka upp kroppen som lider av en massiv träningsvärk sedan Friskispasset.

MTB utrustning

Dessutom har jag gjort en insats för att undvika en viss typ av träning framöver. Jag har nämligen bestämt mig för att inte springa Helsingborg marathon.

Egentligen är jag jättesugen på Helsingborgsmaran, men den där muskelbristningen jag fick i vaden i slutet av maj vill inte ge med sig. Det funkar om jag joggar superlångsamt utan något som helst frånskjut, men varje gång jag försöker trycka ifrån lite eller gör nån slags hoppövning, då gör det ont igen. Som i lördags på skivstång/intervall-passet. Styrkan med stång var inga problem för då stod vi stilla, men redan på första pulsövningen där vi gjorde något slags hopp smällde det till igen. Så det är ju helt hopplöst att tro att jag ska kunna få till någon vettig marathonförberedelse med en sådan vad. Det får bli ett annat år. Helsingborg marathon lär väl finnas kvar.

(Eller så är det bara jag som försöker hitta ursäkter för att slippa prestationsträna i värmen. Vem vet?)

Alltså – är det nån som är sugen på en njutarrunda runt Helsingborg den 1 september så har jag en startplats till högstbjudande 🙂

Olika perspektiv på nya stigar

Idag har jag och dottern testkört en av slingorna i Sjöbo, där jag ska coacha löpargruppen som jag har kört ett par pass med nu under försommaren. Imorgon är sista tillfället med gruppen, och jag ville testa en ny stig så att de får lite omväxling. Ganska bra om jag själv hittar då.

Vi hade lastat dotterns cykel i bilen, så att hon skulle kunna cykla bredvid när jag sprang. Starten går vid campingen i Sjöbo, och där finns slingor av flera olika längd. Den vi skulle testa var 6-kilometersslingan.

När vi började förklarade jag för henne att det bara var 6 km, alltså kortare än den vanliga skogsrundan vi brukar cykla här hemma. Då är det lugnt, sa hon. Men då visste vi inte att de 6 kilometrarna bestod av några riktigt jobbiga backar, långa och sega och ganska branta på sina ställen. Och sand. Och så var det rejält varmt. Både hon och jag fick slita rejält. I de värsta backarna fick jag leda cykeln och det var nästan så att jag var glad åt att slippa springa. De 6 kilometrarna kändes som 20, sa dottern efteråt.

Själv tyckte jag att det var en rolig slinga med många kringelikrokar, många fina ställen där stigen slingrade sig fram och det låg rötter över stigen. Jag tänkte att någon gång måste jag själv ta med cykeln dit och testa att cykla, för vissa delar måste vara riktigt roliga att köra MTB på.

Dottern var dock mest imponerad när stigen gick upp på en ås precis invid bilvägen. Där stannade hon och betraktade de framsusande bilarna och kläckte ur sig obegripliga saker om att ”Här är SÅ vackert”. Hmm.

Utsikt över bilväg

Bäst var ändå att vi gick direkt från målet till utebadet som låg precis intill campingen. Sjukt efterlängtat bad!

GripGrab cykelhandskar och mjuka sommarstigar

Detta inlägg är ett samarbete med cykelkraft.se

Ibland händer saker och ting precis i rätt tid. Precis i samband med att jag cyklade ett svettigt sommar-MTB-pass i Brösarp och höll på att tappa taget om styret pga svettiga händer, fick jag möjlighet att testa ett par GripGrab cykelhandskar genom ett samarbete med cykelkraft.se. Det kunde inte ha kommit mer lägligt.

Sedan dess har det varit rena sommarvärmen länge och jag har hunnit testköra handskarna på flera pass. Anledningen till att jag beställde dem var just för att slippa halka runt på styret med svettiga händer, och i det avseendet funkar de jättebra. Visst, det blir svettigt inuti handskarna när solen steker, men det påverkar inte greppet. Materialet på insidan är lite gummiaktigt, vilket gör att det inte alls glider mot de lika gummiaktiga handtagen på styret. Jag slipper alltså oroa mig för att tappa greppet och ramla handlöst över styret 😛

GripGrab cykelhandskar

Jag gillar även att fingrarna får vara fria. Hela handskar tror jag inte att jag hade klarat av på sommaren, det blir svettigt nog ändå. Jag klarar knappt att cykla i skor, vill helst ha sandaler i värmen, så det är väl samma grej med händerna.

gripgrab cyklhandske

Sen har handskarna dessutom en vaddering, som enligt cykelkraft.se ska minska risken för domningar i händerna. Det har dock jag lite svårt att utvärdera, eftersom jag aldrig cyklar särskilt långt och inte har upplevt att händerna domnar. Inbillar mig att det blir viktigare om man cyklar långt och har belastning på händerna under flera timmar.

Hur som helst är jag helnöjd med handskarna, framförallt för att jag slipper oroa mig för att tappa greppet om styret nu när det är så varmt.

Men själva cyklingen då? Jo, varje år vid den här tiden tänker jag att jag måste rapsfältscykla, men hur jag än har försökt motivera mig till det har det inte varit särskilt lockande att cykla på landsväg bara för att hitta ett rapsfält. Det har bara varit stigarna som lockat. Särskilt stigar som slingrar sig fram och tillbaka och mjukt upp och ner, så att man inte riktigt ser vart de leder och där man får parera med kroppen i gunget upp och ner. Lövely! Mer sånt! (Kanske redan imorgon, för ryktet säger att det är sparrisrisotto till lunch på vegostället Byvägen 35, dvs på andra sidan Gylleboskogen.)

mtb vitsippor

 

Inför obligatorisk semester i maj

När jag lade upp en bild på Instagram nu i veckan taggade jag den med #införobligatorisksemesterimaj. Halvt på skämt, halvt på allvar. Förr, när jag hade vanligt kontorsjobb och vanliga arbetstider, var jag alltid helt knäckt på våren när det äntligen hade blivit fint väder ute men man var tvungen att vara inne och jobba. Jag kunde nästan bryta ihop och börja gråta bara av tanken på att behöva vara inomhus den perioden. Så lite allvar är det nog i den där taggen.

Denna veckan har dock varit riktigt lyxig. Jag blev klar med jobbet som jag hade deadline på i söndags, skickade in min rapport vid elvatiden i söndags kväll och därefter tänkte jag att nu tar jag helg. Igår var jag hos min kompis som driver en handelsträdgård, där jag hjälpte dem att fotografera till hemsida och sociala medier. Innan dess promenad med Rut och en tvåmilarunda på cykeln först längs med havet till Baskemölla och sedan upp i Gylleboskogen. Så himla härligt, men riktigt varmt och rejält blåsigt ute på raksträckorna, så när jag väl kom in i skogen var det en lättnad att slippa ifrån solen och blåsten.

glad cyklist

Idag har jag varit på ett joggmöte inför ett litet löpcoachuppdrag där jag ska hjälpa till att coacha en företagsgrupp nybörjarlöpare. Roligt! Passande nog höll vi mötet under en supervarm jogg på och runt Stenshuvud, bland annat min favoritstig nere vid fyren där det är jättestenigt och man får trippa fram bland stenarna. Planen var att äta lunch efteråt men det blev ändrade planer, vilket troligtvis gjorde övriga lunchgästers upplevelse lite trevligare då de slapp två genomblöta svettluktande lunchare vid bordet sidanom.

Väl hemma käkade jag morotssoppa och mackor på uteplatsen, läste engelsk deckare och körde sedan lite yoga för första gången sedan evigheters evighet.

Såhär borde alla få ha det i maj.

Promenad i havet

Prestationsfrihet och mysträning

De senaste veckorna har tillhört kategorin Favoritträningsveckor eftersom de har varit de där veckorna efter ett stort lopp, då man äntligen genomfört det man har tränat för under en lång tid, och därefter bara kan glida runt och mysträna helt utan prestationskrav. Det är så jäkla gött! Inga krav på kilometer eller tider, ingen tråkig men nödvändig inför-lopp-prehab, inget tvinga sig till styrketräning som man vet är bra på alla sätt men också apatråkig på alla sätt. Bara göra precis det man känner för, utan minsta tanke på att det ska ge något särskilt resultat.

MTB i sandaler

Så de senaste veckorna har varit ganska varierande träningsmässigt. Tre härliga MTB-rundor, varav en tuff med guidning kring Brösarp och två lättare hemmaomkring med dottern. Ett PT-pass på Friskis med fokus på explosivitet och sprintlöpning (!). Ett cirkelgympass som min kompis håller i. Ett Friskis familjefyspass med dottern. En orienteringstävling i Hörby (för övrigt min första orienteringstävling någonsin, hyfsat vilse). Två mysjoggar, varav en runt Gyllebosjön i eftermiddags inkl premiärdopp i sjön efteråt 🙂

Vitsippejogg

Och än har jag inte minsta lilla tanke på att anmäla mig till något nytt lopp, jag vill bara stanna i den här prestationsfria träningsbubblan så länge som möjligt.

Jobbmässigt vill min kropp dock inte stanna i den nuvarande bubblan, som består av X antal timmars datorjobb om dagen, särskilt länge till. Kroppen har verkligen vant sig av med att sitta vid en dator (eller rättare sagt böjd över datorn som ligger i knät) och varje kväll är rygg och nacke helt förstörda. Somnar på spikmattan varenda kväll och varenda morgon blir jag lika förvånad över att jag på något sätt har tagit bort spikmattan och lagt den på golvet, men jag har inte minsta lilla minne av att jag har tagit bort den. Kanske är det maken som tar bort den? Om en dryg vecka är det deadline på det uppdrag jag håller på med just nu, och jag tror kroppen kommer att jubla när jag väl skickar in min rapport och kan lägga undan datorn i några dagar.

MTB-porr och högsommarchock

I fredags hängde jag med Helena som driver Jordnära upplevelser, där hon bland annat anordnar löpguidningar och löparläger, på en så jäkla grym MTB-tur i skogarna och backarna kring Brösarp. Så mycket tuffare, mer tekniskt, vackrare och roligare än mina vanliga turer här hemma omkring! Jag är helt salig såhär i efterhand. Nu vill jag bara cykla hela tiden! 🙂

Vi startade vid Källagården och gav oss in på slingorna vid idrottsplatsen i Brösarp. Redan efter ett par hundra meter kom världens mördarbacke som jag inte ens kom upp i utan fick hoppa av och leda cykeln. Slingorna i Brösarp är betydligt mer backiga än slingorna i Gyllebo och de slingrar sig ganska mycket fram och tillbaka, så det blir betydligt mer svängar, mer att parera, mer att vara uppmärksam på och reagera snabbt på, än vad jag är van vid.

I skogen har vitsipporna slagit ut och allt har plötsligt förvandlats från färglöst vintertrött till intensivt grönt. Mitt inne i skogen pekade Helena på en gran som någon hade julpyntat och fortfarande stod kvar med glittrande julpynt.

Efter några varv inne på slingorna korsade vi väg 19 och rullade in på en vandringsled i närheten av Vantalängan. Där blev det ännu mer tekniskt. En smal stig gick precis intill en brant ner mot Brunnsviksbäcken, och där fick jag fokusera riktigt för att inte komma för nära kanten. Därefter kom vi in i ett område som verkade ha körts upp av skogsmaskiner för länge sedan, och stigen hade därmed blivit extremt guppig i skogsmaskinernas spår. Det var rejält varmt och handsvetten gjorde att jag höll på att tappa taget om styret hela tiden. Föreställ er lyxen när vi kom förbi Tockabjärs källa och kunde stanna och dricka iskallt källvatten mitt ute i skogen.

MTB kring Brösarp

Efter drickapausen cyklade vi mot Brösarps norra backar, där några av de tuffaste backarna på förra helgens ultra fanns. Men jag kan lova att backarna var betydligt lättare att ta sig uppför joggandes än på cykel. Herrejävlar vad brant. Jag fick hoppa av och gå gång på gång på gång och kände mig rätt klen jämfört med Helena som bara trampade på oavsett lutning. Men utsikten när man kommer upp på backarna gör det ju värt varenda svettdroppe.

Efter Brösarps backar styrde vi mot Bengtemölla, och den här sista biten var det stättorna som var den stora utmaningen. Att lyfta och trixa cykeln över stättorna utan att fastna/slå den i skallen/slå den på smalbenen/tappa den var inte helt lätt. Men efter typ tio stättor gick det faktiskt rätt bra. Jag lyckades dänga cykeln i huvudet på mig själv en gång och riva upp benet en gång, men för att vara nybörjare i att släpa cykel över stättor tycker jag ändå det är ett helt OK utfall 🙂

mtb brösarp

Efter två mil trixig cykling i stekande sol tog vi en välförtjänt glasspaus vid bageriet i Brösarp. Sån jäkla härlig dag! Och så himla ofattbart att vi för mindre än tre veckor sedan hade snöstorm här. Snacka om sommarchock.

Regnmys och höstvädersnjut

Idag har det varit en riktig höstnjutardag, på flera sätt. Jag har varit ledig, och i och med att dottern numera har skolplikt innebär det flera timmars ensamtid på dagen.

Ganska många av de timmarna har jag råmyst i soffan medan regnet har öst ner utanför fönstret. Druckit kaffe och läst Hillevi Wahls ”Extremt kul” om hur hon föll för Nordic Military Training. Vill ni få igång träningsmotivationen så läs den! Man sitter med ett brett leende på läpparna sida efter sida 🙂

När det regnade som värst stack jag in till Friskis och sprang ett gäng enminutsintervaller på löpbandet. Hade siktat på tio, men efter fem var jag nära att ge upp så jobbigt det var. Men efter lite extra lång vila kände jag att nog fan går en intervall till. Och likadant vid den sjunde. Och sen ytterligare en gång. Så åtta stycken enminutare i 5.00-tempo fick jag till och det är jag riktigt nöjd med.

När jag kom hem hade regnet äntligen slutat, efter nästan ett dygns ihållande. Rut, aka Världens vanligtvis lataste hund, hade vägrat gå ut på förmiddagen och förmodligen hade hon jobbat upp promenadsuget ordentligt för hon var hur pigg som helst när vi gick ut. Tog en jätteskön promenad ner genom Vik, där vågorna slog upp över piren.

Efter att jag hade hämtat dottern på skolan tog vi cyklarna och körde en runda i skogen och sprätte lera i vattenpölarna. Haha som vi såg ut när vi kom tillbaka. Cyklarna fick vi spola av med trädgårdsslangen och skorna likaså. Kläderna fick inte komma in i huset. Men så sjukt roligt! I nån vattenpöl slirade vi båda två så att vi nästan ramlade i 🙂

Härmed deklarerar jag hösten inledd och välkommen!

Cykelpaus med björnbärsplockning.
Björnbärspaus under cyklingen.

Trötta ben vill ju bara vila

Nu har jag varit sådär smart i fråga om träning och vila igen. Förra veckan fick jag till lite jogg och lite cykel, och toppade det sen med två ordentliga styrkepass fredag och söndag. Först var jag sugen på marklyft i fredags, och i söndags höll jag ett övnings-PT-pass för min kompis där vi körde knäböj, hip thrusters och enbensmarklyft.

Igår var jag rätt trött i benen, sådär att jag kände att jag behövde lite återhämtningscykling för att de inte skulle stelna till totalt. Så jag tog med dottern och cyklade till Simrishamn och badade, och cyklade sen hem igen. Och så ett par bra hundpromenader det, samt gräsklippning av vår inte så lilla gräsmatta. Landade återhämtningsdagen på dryga 35000 steg enligt min kompis Polar M400.

Sen var jag ännu mer trött och fick höja upp fotändan på sängen för att übervila benen och tänkte att imorgon måste jag verkligen ta en återhämtningsdag.

Jo tjena. Imorse väckte Rut mig lite över sex, som hon alltid gör på sommaren, för då vill hon ut i trädgården och lyssna på fåglarna. Och då var det skitfint väder så då var jag ju tvungen att morgonjogga. Sen trekvarts promenad med Rut innan jobbet, och sen butiksjobb där man inte sitter stilla nån längre stund. Nu har jag 28000 steg enligt Polar på detta andra försök till återhämtningsdag.

Men imorgon! Då SKA jag vila.

Morgonjogg
Gomorronjogg!

Rastat oss lite

Idag har jag och dottern varit helt lediga och rastat oss såhär.

  • Studsmattehoppat like bosses. För första gången sedan jag var typ … ung … lyckades jag slå volter och landa på fötterna! Wooohoooo! Så jäkla nöjd!
  • 2 x hundpromenader. Inget ovanligt, men icke att förglömma.
  • Kört till Tomelilla för att hämta linser och passat på att leka lite i utegymmet i Kronoskogen. Det är utan tvekan det finaste utegym jag har hittat här i närheten. Där finns de vanliga utegymsgrejerna som ställningar för chins, dips och armgång, men också hyfsat tunga marklyfts- och knäböjsställningar, stockar man kan göra frivändningar med och tunga rep man kan slunga framför sig. Riktigt bra!

Utegym kronoskogen

Utegym Kronoskogen Tomelilla

  • Joggat (jag) och cyklat (dottern) en runda, som visserligen bara blev 3 km eftersom det verkade vara åska i luften och vi båda är åskrädda, men tillräckligt svettigt ändå.
  • Sedan var det min tur att cykla en tur (eftersom det var falsklarm ang åskan), 14 km längs cykelvägen mot Simrishamn.
  • Däremellan pillat ogräs i trädgården, gått längs vägkanten och letat blommor som vi sedan har pressat, samt kört sparkcykel på gatan.

Man kan rasta sig ganska bra bara genom att gå ut genom dörren. Det behöver inte vara så himla avancerat.

Maxad utehelg men noll träning

Den här helgen har jag verkligen tagit igen den utetid som jag missade förra veckan när jag var inomhus på gym hela dagarna.

Tyvärr har det inte varit tränandes pga megaförkylning, men det har varit riktigt skönt ändå. Eller vad sägs om …

En promenad runt Gyllebosjön med Rut och en kompis. Det är så vansinnigt vackert när lövträden just slagit ut ordentligt och löven är sådär skirt gröna som nu.

grönska

Och att klippa gräs i solen och ta en gräsklipparpaus med kaffe och en tidning.

gräsklipparpaus

Lördag kväll skulle vi på ettårskalas, så jag och dottern cyklade till Simrishamn och köpte present och käkade lunch, och cyklade sen hem igen. Knappt en mil enkel väg. Detta är det längsta dottern har cyklat hittills, men det var inga problem. Svinbra, jag ser en framtida långdistanskompis här 🙂

Det här är verkligen bästa säsongen för att cykla. Rapsfälten alltså! Så sjukt vackert!

rapsfältcyklister

Även Rut har njutit. Man vet att det är vår när hon ligger och rullar sig på gräsmattan och bara jäser.

rut njuter

Idag har vi varit på Ystad djurpark i värsta sommarvärmen. Känns ganska ovant med tanke på att jag hade vinterjacka, halsduk, vantar och mössa på promenaderna i tisdags/onsdags. Det vänder snabbt.

Nu har jag fyra dagar hemma innan steg 3 i PT-utbildningen drar igång, och dessa dagar ska jag verkligen maxa i antal utomhustimmar. Ska jag vara riktigt ärlig känns det riktigt jobbigt att sätta mig inomhus och lyssna på föreläsningar/vara i gymmet igen. Det växer ett litet litet frö av panikkänslor av vetskapen om att jag ska spendera 16 dagar helt inomhus den närmaste månaden. MEN det är ju jätteintressant och det är ju givande på alla sätt och vis och det kommer många fler dagar med utomhuschanser när jag väl är klar. Jag vet ju det egentligen. Det är väl bara så att jag inte är någon inomhusmänniska.

Hoppas ni andra också har fått mycket härlig utetid och sol i helgen 🙂