Höll inte mer än en vecka

Alltså, det här är lite pinsamt. En endaste vecka klarade jag av att jobba på kontor innan jag sitter här med en skruttig rygg och känner mig som värsta gnällkärringen.

Men till mitt försvar så var det inte stillasittandet som gjorde det, utan att jag var så stirrig med att få till fredagsträning i trädgården att jag värmde upp alldeles för dåligt och sen gav mig på att köra spidersteps på gräsmattan och plötsligt kändes det att något hade hänt med muskeln nere i ryggslutet så att jag fick avbryta passet (fast innan dess hade jag visserligen fått till en del spidersteps, hopprep, knäböjsupphopp, rodd och kettlebellsvingar). Därefter har jag alltså skruttat mig igenom helgen, inte kunnat böja mig framåt, haft seriösa problem att få på mig skorna etc. Såg 106-åriga Dagny på Skavlan och hon var definitivt smidigare än jag.

Jag tror dock att jag just har botat det värsta genom att – tadaaaa – basta och vinterbada! (Samt simma i förmiddags.) Hade bokat löpning runt Gyllebosjön plus bastu och bad i Gyllebosjön med en kompis, men av förklarliga skäl skippade vi löpningen men bastade och badade iallafall. Och trot eller ej så känns ryggen redan bättre. Svinbra! Bada alltså. Det är grejer det. (Eller om det var bastun.)

Gokväll! Nu blir det te och bok i soffan.

Hej vardag

Ikväll blir det till att ställa klockan tidigt, för imorgon börjar mitt nya jobb. Jag har haft hela tre veckor ledigt nu, eftersom jobbet i butiken slutade lite innan jul och det nya inte börjar förrän nu efter alla helgerna. Som en extra semester mitt i vintern. Och den har vi verkligen maxat. Varit i Stockholm, gått långa promenader på fina ställen, badat, träffat släkt och kompisar, tränat en massa, myst vid brasan och läst många böcker.

Men vardag nu igen alltså. En helt ny vardag dessutom. Nytt jobb, nya arbetstider, nya rutiner. Jag har nästan glömt hur det känns att vara helt ny på jobbet, allt man måste komma in i. Men det ska bli riktigt roligt.

Saker som jag ser fram emot, förutom själva jobbet:

  • Att hitta lösningar för att få vardagsmotion och dagsljus trots att jag ska jobba på kontor. Hitta lämpliga rundor för lunchpromenader kanske. Eller äta lunch utomhus. Dagar då jag får kämpa för att få till vardagsmotionen blir jag så enormt nöjd med varenda minut jag får till – som att de minuterna ger mycket mer än minuterna de dagar man inte behöver kämpa för dem.
  • Att kunna gå till kaffeautomaten och hämta en kopp koncentration innan ska jobba fokuserat med något.
  • Att få vara delaktig i den kollektiva fredagskänslan. Fredag är liksom inte fredag när man jobbar helg, hur många #friyay man än ser på Instagram.
Utelunch med sån här utsikt blir dock svårt att lösa.

Årets träningslista

Hittade en rolig tillbakablick på träningsåret 2018 hos Clara Toll som satte igång tankarna på mitt eget träningsår. Så – här har vi det. Träningsåret 2018.

Årets trevligaste träningspass: en cykelrunda i Gylleboskogen med maken, då jag visade honom mina favoritcykelstigar. Att cykla tillsammans är nytt för oss, och bara det är skitroligt, och eftersom han mest hade cyklat längs cykelvägarna och runt i byn var det extra roligt att få visa honom vägar och stigar som jag tycker är mycket roligare att cykla än tråkig asfalt.

MTB cyklister

Årets roligaste träningspass: Lätt Toughest family med dottern. Har redan bokat en repris till nästa år. Geggabad, klättring, rutschkana. Så himla roligt!

Toughest family

Årets segaste skada: skada vet jag inte om jag vill kalla det, men de stramande hälsenorna som har gjort att jag inte vågat springa eller hoppa som vanligt på några månader. Och innan dess var det en muskelbristning i vaden som hindrade mig från precis detsamma. 2018 har väl inte direkt varit underbenens år.

Årets sämsta träningsperiod: sommaren. Som alltid. Jag klarar verkligen inte av värme.

Årets bästa träningsperiod: trots hälsenorna måste jag nog säga senhösten och vintern. Jag har visserligen inte kunnat springa som vanligt, men istället gjort en massa annat.

Har till exempel hittat tillbaka till Friskis gruppträning och det är ju faktiskt skitroligt. Trots att det är inomhus. Har bland annat gått på familjefys med dottern, och även om det mest är jag som uppskattar det har det känts som den perfekta fredagssysselsättningen. Fredag 16.30 – föräldrar och barn jympar ihop – kan man inleda helgen på ett bättre sätt?

Dessutom har jag haft mer tid att träna nu de senaste månaderna och eftersom jag inte har haft några planer på lopp eller liknande har det varit helt kravlöst och bara på känsla. Så himla gött!

Friskis&Svettis familjefys

Bästa spellistan: ingen. Har aldrig musik när jag tränar. Däremot har jag lyssnat på Träningspodden, Cykelpodd med Elna & Helena och Styrkelabbet.

Årets lärdom: om man ska springa långt är det smart att stärka upp kroppen lite grann för att tåla löpningen. Annars kan det lätt bli ganska lite sprunget efteråt.

Årets kilometerstatistik: 702 km löpning, vilket är mitt näst mesta löparår. Rekordet är jämna och fina 1000 km år 2016.

427 km cykling, vilket blir ett rekord. Visserligen cyklade jag betydligt mer när jag var liten och i de här siffrorna är inte spinning inkluderat, men nu är det ju åren med registrerade utomhuskilometrar som räknas, och utav de åren är detta ett rekord. Tidigare mesta var 378 km år 2015.

MTB på bro

Årets mest misslyckade pass: PT-passet där vi skulle köra sprintträning och det sade PANG redan efter tio minuter då jag fick en muskelbristning i vaden.

Årets utmaning: Österlen Spring Trail Ultra. 59 km blandad terräng – svinjobbigt, svinroligt och ett maffigt distansrekord!

Bild: Thomas Bengtsson/Snikkelbecker.

Något helt nytt jag provade: att tävla i orientering. Tre tävlingar har det blivit. Den första passade mig helt klart bäst eftersom man tävlade individuellt. Min vilsenhet ställde alltså inte till det för någon annan än mig själv. De andra två tävlingarna var dock lagtävlingar, och jag kan ju lugnt konstatera att det hade gått bättre för klubben om jag inte hade varit med :-S

Årets övning: löpsteget.

Årets mest sociala träning: när jag var med på ett löparläger vid Alunbruket i vintras. Flera gemensamma träningspass och gemensamma luncher. I mina mått mätt nästan en överdos av social samvaro, men det var riktigt trevligt. För att inte tala om isigt.

Bild: Adventure Kajak.

Årets träningsmål: efter ultran i april har jag inte direkt haft några träningsmål. Har bara gjort det jag varit sugen på för tillfället, men samtidigt försökt få till mer styrka än vanligt i form av gruppträning. Och för första gången på länge har jag fått kämpa för att få till vardagsmotionen. Eftersom Rut inte finns mer och jag därmed inte har de dagliga hundpromenaderna med henne som en bas, så har jag medvetet fått tvinga ut mig och gå ändå. Det är så mycket lättare att få till vardagsmotionen med hund än utan.

Årets hell yeah: jag har tränat 250 pass i år. I det räknar jag in allt som jag gör i träningssyfte, men inte vardagsmotion som t ex hundpromenader. Det innebär att jag har en väl fungerande träningsrutin, som inte känns det minsta jobbig att upprätthålla, och det tycker jag är värt ett hell yeah!

Årets slutsats: både vardagen och vardagsmotionen är så mycket sämre utan Rut, men i övrigt har det varit ett rätt bra år.

Tackåhej julen

Dagarna efter jul tycker jag är de bästa med hela julen. Allt firande är avklarat, man kan krypa upp i soffan och börja på en efterlängtad julklappsbok och dricka nytt julklappste, det finns massor av rester så man behöver inte laga mat.

Själv har vi varit iväg på ett ”riktigt” julfirande samt haft tre firanden/julfikor hemma hos oss pga svårighet att hitta en tid som funkar för alla. På julafton blev det tacos och sällskapsspel med mina bröder. Jag hade försökt leka housewife och göra saffranspannacotta, vilket ledde till att vi hade pannacotta i hela köket inklusive mellan glasen i ugnsluckan. Maken fick montera isär hela j***a ugnen för att få rent. Men gott blev det 😉

Förutom firande har jag hunnit med en lång hundpromenad med en kompis, en härlig jogg som gjorde att jag kom upp i 70 sprungna mil under året, en varm choklad-promenad med dottern i strålande sol idag, samt ett roligt skivstångspass på Friskis där jag råkade tjonga skivstången i hakan på mig själv så att jag nu är helt blålila under hakan.

God fortsättning!

Dessutom har vi haft en vit jul, vilket tydligen bara händer här en gång vart tionde år. Sen varade det visserligen bara två dagar, men ändå.

Veckan före dopparedan

En vecka kvar till jul. Alla julklappar är köpta, granen står redan och myslyser och vi har redan kokat knäck och kola (och käkat upp det mesta). Dessutom har jag fått julledigt eftersom jag nyss har jobbat sista dagen i gårdsbutiken och börjar på mitt nya jobb först efter trettonhelgen. Så – vad ska jag göra av all denna tid?

Jo, denna veckan tänker jag bland annat:

Gå på två Friskispass. Cirkelgym och yoga.

Bada bubbelpool med familjen. För en gångs skull vill till och med maken bubbla, tack vare att han förkyld och frusen. Svinbra 😋

Göra i ordning på hemmakontoret. Rensa ut en gammal stationär dator som inte används längre och sortera i gamla pärmar med papper som var inaktuella för flera år sedan.

Tanka dagsljus. Nu är vi inne i en av årets två mörkaste veckor, men till helgen vänder det! Jag har redan räknat ner i flera veckor.

Tittut.

Dagsljusjakt och förvirring

Plötsligt händer det! Plötsligt dyker bloggsuget upp igen och då får man ju passa på.

Här nere på Österlen, i mörkaste december, är det följande som gäller:

  • Håller på att avsluta mitt nuvarande jobb för att börja på ett nytt, roligt och mycket efterlängtat systemadministratörsjobb i januari 🙂
  • Tankar dagsljus. Varje minut av dagsljus (solen ser man inte så ofta, men bara dagsljuset räcker långt) sugs in och bakas omsorgsfullt in i själen för att få kroppen att fatta skillnaden mellan natt och dag så att det går att sova och vara vaken vid rätt tid. Räknar redan ner till den dag det vänder och blir ljusare. Det är en större högtidsdag än julafton.
  • Tränar mer varierat än på länge, tack vare strulande hälsenor som gör att jag bara kan springa ca 5-7 km och inte särskilt ofta. Därmed blir det en hel del annan slags träning, vilket kroppen verkar ganska nöjd med. Igår var jag t ex på ett crossfitinspirerat kroppsviktspass som bestod av uppskattningsvis en miljard grodhopp och nästan lika många burpees, så idag är jag jättetrött i underarmarna och har lite krampkänning i låren. Hur ofta lyckas man trötta ut underarmarna liksom? Svinbra.

Idag är jag ledig och lullat runt hemma och tvättat, betalt räkningar, slängt pappersinsamling och såna vardagsviktigheter. Dessutom har jag fått till drygt 7 km socialjogg på Stenshuvud med en kompis. I dagsljus. Just nu räknar jag antal minuter i dagsljus istället för antal kilometer, och dagens runda gav hela 57 minuter i dagsljus. Så himla skönt! Efteråt var jag visst lite trött i huvudet. Kom hem och duschade, gick sedan runt i handduk och grejade innan jag klädde på mig. Plötsligt hade jag glömt att jag redan hade duschat och trodde att jag var på väg in i duschen, men fattade inte varför håret var så vått. Förvirrad :-S

Eftermiddagssol
Minne av en dag med eftermiddagssol.


Helgfeeling i Österrike

Idag har varit en rätt go lördag pga helt ledig helg, mycket friskluft, fika och sällskap med dottern. I förmiddags inledde vi helgen genom att springa hem från Kivik via Österrike (ett par kilometer söder om Kivik). Hon cyklade och jag joggade. Jag är en riktig skyltnörd så det är alltid lika roligt med Österrikeskylten 🙂

Löpning till Österrike
Långrunda!

Pga schemaändringar har jag sedan tre lediga helger till framför mig, så helglyxfeelingen är total!

Joggen blev för övrigt 9,5 km och gav inga värre men än att jag ville somna i soffan efteråt. Inget värre hälseneont och inget värre bäckenont. Ibland funkar kroppen!

Lurat till oss en extra dos semesterfeeling

I helgen tog vi en spontantur till vårt semesterparadis Karlshamn och lurade åt oss en extra dos semesterkänsla innan jobbhösten drar igång på allvar.

Lördagen spenderade vi med en massa experiment och prova-på-grejer på Kreativum, samt med årets överlägset godaste fika på Café Villa Utsikten. En marängtårta med citronsmak, en sån där som verkligen smakar riktigt hembakat, samt skuttande på klipporna och sjukt fin utsikt.

Fika på Café Utsikten

Men söndagen sen. Jag hade planerat att jag skulle jogga från hotellet inne i Karlshamn ut till badplatsen vid Kollevik. Förra året promenerade jag en bit av sträckan, men det blev aldrig av när vi var där i somras (pga värmen från helvetet), och det har gnagt lite ända sedan dess.

Efter en stabil hotellfrukost drog jag på springkläderna och gav mig av i lugnt tempo (försök annat med magen full av hotellfrukost). Jag följde vattnet hela tiden. Längs med kajen ner till utvandrarmonumentet och in på strandpromenaden som börjar precis därefter. Vid ett par tillfällen stannade jag till på klipporna och bara tittade på utsikten. Trots att det bara är drygt tio mil härifrån är det en helt annan miljö. Ni som har skärgården inpå knuten undrar väl varför jag är så fascinerad av klippor, men för oss är det jätteexotiskt. Här hos oss har vi ju nästan bara sand.

Jogg Karlshamn

När jag gav mig av från hotellet var det ganska kyligt i skuggan och för första gången i sommar hade jag en långärmad tröja på. Men det tog inte lång tid innan det blev för varmt och den fick knytas runt midjan istället.

Vi hade bestämt att familjen skulle möta upp vid badplatsen vid Kollevik, och innan dess fick jag till drygt 5 km ren drömjogg på strandpromenad, stigar och klippor inkl flera fotostopp. Vid ett tillfälle skrämde jag nästan livet ur en gubbe som stod ute på en öde udde och tittade på utsikten, då jag kom springande bakom honom efter att ha tagit mig ut på udden för att fota.

Kollevik

Framme vid badplatsen vid Kolleviks camping blev det tre snabba dopp i klart badbart men ganska svalt Östersjövatten. Till skillnad från i somras hade vi badbryggan för oss själva. Dessutom hade maken varit förutseende och tagit med kaffe. Lyx.

Morgonkaffe Kollevik

Tanken var att den här helgen skulle tanka oss med lite extra semesterenergi inför jobbhösten, så att vi skulle komma hem pigga och glada påfyllda med energi, men så fort vi kom hem blev vi deppiga allihop och ville bara tillbaka. Hrm. Visserligen beror det nog mest på att Rut saknas i huset och att charmen med att vara hemma därmed har minskat rejält, men om vi bara är lyckliga när vi är i Karlshamn kan det här bli en dyr höst.

Tomt, ovant och meningslöst

Sommarlovets sista dag, imorgon börjar skolan igen. De sista veckorna på sommarlovet blev värsta tänkbara, då vi förlorade Rut i livmoderinflammation för en dryg vecka sedan. Det är så jävla tungt. Varje dag har jag gått ut i trädgården och tittat under busken där hon brukade ligga, som för att påminna mig själv om att det inte bara är en hemsk dröm utan faktiskt är på riktigt.

Allt känns så jävla tomt, meningslöst och ovant. Det är så tyst i huset. Stilla i trädgården. Jag har en massa tid över som jag inte vet vad jag ska göra av. Jag vet ju knappt hur man lever utan hund. Maken sa att jag plötsligt kändes halv, Rut har ju alltid varit med mig som om vi var en enhet.

Hundpromenad höstlöv

Jag märker att jag försöker hitta på andra anledningar att promenera än bara själva promenaden, eftersom det känns så konstigt att gå utan Rut. Jag hade sett fram emot mina lugna morgnar den här hösten, då jag brukar ha en timme till lugn promenad med henne i Kivik eller Vitemölle mellan lämningen på skolan och jobbet. Nu känns det bara så meningslöst.

Vi försöker dock hitta på nya saker att spendera våra dagar, morgnar och kvällar med. Idag avslutade vi sommarlovet genom att promenera ner till stranden med en termos varm choklad och några Oreo’s. Enkelt och mysigt.

Imorgon börjar en ny termin, och jag kommer att försöka skapa nya rutiner. Om några veckor kommer det säkert att kännas ok, men just nu vill jag bara spola tillbaka tiden till då hon fortfarande var med, pigg, frisk, busig och gosig.

Picknick