Trött tisdag

Sitter här med en sån där förlamande träningsvärk/trötthet som man kan få när man har träningsvärk i kombination med förkylning. Träningsvärken blir liksom mycket värre om den sammanfaller med förkylning. Och den sitter inte bara i musklerna utan även i huvudet. Helt slagen.

Igår drog jag på mig Actic-kläderna igen och ryckte in för en kollega som behövde vara ledig. Inte helt lyckat känner jag såhär i efterhand. Jag höll ett skivstångspass och ett seniorjympapass, och därefter receptionstid resten av dagen. Det i kombination med en förkylning som jag trodde skulle ge med sig snart, men uppenbarligen inte gör det. När jag kom hem var jag så trött att jag släpade mig ut i trädgården där maken höll på att bygga en ny rabatt, lade mig på gräsmattan och orkade inte ens resa mig trots att jag hade lagt mig intill ett myrbo och myrorna kröp över mina ben. Orkade med möda ta en promenad med Rut, men däckade sen i soffan som en sten. Innan jag somnade låg jag förresten och var jättesugen på passionsfrukt, vilket fanns i köket tre meter därifrån, men jag orkade varken gå och hämta dem eller be maken hämta dem åt mig. (Bra idag dock, annars hade de ju inte funnits kvar till frukost.)

Actictröja

Idag är jag så glad att jag har stillasittande datorjobb. Just idag är det så jäkla skönt. Bara få sitta stilla och knappa. Dricker ganska mycket kaffe men varvar med citron och ingefärsdryck. Det smakar helt fel i värmen men inbillar mig att det ska jaga bort förkylningen. Det hade varit rätt bra att bli av med den eftersom resten av veckan innehåller en hel del fysiskt krävande grejer. Har bland annat råkat bli anmäld till ett stafettlag i orientering (trots att jag uttryckligen varnade för att jag är nybörjare, aldrig har sprungit sprintorientering och troligtvis kommer att sänka hela laget). Ska träffa gruppen jag ska löpcoacha för första gången. Och dessutom har jag ett PT-pass inbokat där jag bett om springa-snabbt-tema. Egentligen borde jag nog boka av hälften men man är inte alltid så smart när det gäller roliga grejer.

Toughest family race report

Förra helgen tog jag och dottern begreppet familjerastning till en helt ny nivå genom att köra Toughest Family. Så himla roligt!

Toughest Family är, precis som det låter, familjevarianten av hinderbanan Toughest. Föräldrar och barn kör tillsammans som ett lag och hjälps åt genom hindren.

Vi var på plats en dryg timme innan start och hade gott om tid att gå runt och kika bland utställarna, studera hindren i förväg och kolla på dem som hade startat tidigare än oss. Framförallt kollade vi på lerhindret, som bestod av tre-fyra leriga små kullar med djup lervälling emellan. Barnen hade lervällingen upp till brösthöjd, så det var ganska djupt.

Min bror kom dit och hejade och fotade oss, och när vi träffade honom efter en stund var dottern så taggad att hon höll på att spricka. ”Jag är så taggad! Jag är så väldigt taggad!” ropade hon när hon fick syn på honom.

Innan start fick vi ansiktsmålningar i ett grönt och lila mönster. Våra favoritfärger. Min målning försvann dock efter halva loppet, då jag åkte en sjukt hög rutschkana rakt ner i kanalen.

Hur som helst kom vi till start supertaggade. Vi lufsade på i lagom jogg mellan hindren som bestod av en massa olika slags klättring, svingande i ringar, balansgång, lervälling, krypande under låga nät, spurt uppför en brant ramp samt dödsrutschkanan. Det enda hindret jag tvekade inför var just rutschkanan. Lånar en bild från Toughest för att ni ska få en bild av hur det kändes när man satt där på kanten och tittade ner.

toughest rutschkana
Bild: Jacques Holst

Alltså, det var högt. Och när man såg de andra åka ner, hur sjukt snabbt det gick, var det ganska läskigt. Jag funderade ganska länge innan jag släppte taget, men kom fram till att jag hade ångrat mig enormt om jag inte åkte, så till slut släppte jag. Och jäklar vad fort det gick! Och jäklar vad glad jag var att dottern inte hade velat åka. Snacka om att jag hade varit nervös om hon skulle åka efter att jag hade känt på hur fort det gick och hur upp och ner världen blev då jag kom i vattnet.

Resten av hindren var dock mindre av dödslängtankaraktär. Vi hjälptes åt på sådana som var för höga för henne, men i vissa hade hon fördel för att hon är lite mindre och smidigare.

toughest family5

Min bror hängde med runt banan och fotade och hejade. Flera av hindren ställde ganska stort krav på greppstyrka, som att svinga sig i ringar och gå armgång, och där fick jag ge upp ungefär efter halva sträckan. Men jag klarade iallafall halva.

Toughest Family Malmö 2018

Loppet  var drygt 2 km långt och efter mål var dottern fortfarande lika taggad som inför start, så hon föreslog att vi vi skulle gömma våra medaljer och låtsas som att vi inte hade sprungit och köra ett varv till 🙂 Känns som ett ganska bra betyg på dagen.

Det här gör vi lätt om! Sjukt rolig grej, lagom nivå på banan, massa prova-på runt omkring. Att det dessutom var jättefint väder och att det var så varmt i havet att vi kunde tvätta av oss leran och ligga i vattnet och plaska jättelänge gjorde ju inte dagen sämre.

 

 

Förlåt kroppen …

… för att jag tvingar dig att sitta vid datorn jättemånga timmar varje dag tills ryggen och nacken blir alldeles stel och krum, ögonen irriterade och huvudet översvämmat av information.

dator och kaffe

Ändå är det här jobba-hemifrån-upplägget något som jag har drömt om tidigare, då jag nyss hade sagt upp mig från ett heltidsjobb på kontor och fantiserade om en annan vardag. Att sitta och jobba i soffan alt. i solen på uteplatsen, och klämma in både promenader och joggpauser under dagen.

Och det ÄR skönt, men jag hade uppenbarligen glömt bort vad fenomenet att spendera många timmar framför datorn gör med kroppen.

Fem dagar till deadline. Därefter ska jag bland annat göra ett gästspel på gymmet, fixa nya etiketter till marmeladerna i gårdsbutiken, berätta om ett par nya cykelhandskar och en härlig cykelpodd samt ett roligt löpcoachuppdrag 🙂

Inte särskilt jobbigt

Fredagkvällen till ära listar jag tre saker som inte är särskilt jobbiga.

  • När nätet kraschar medan man har datorjobb och man därmed inte kan jobba vidare utan blir tvungen att ta en joggpaus.
  • Att åka direkt från skolhämtning till Friskis familjefys, för att sedan komma hem till färdiga rester sedan gårdagens middag. Rester är världens bästa mat, lätt!
  • Löpning på våren då allt är alldeles nygrönt, nyblommande och doftande.

Vårlöpning

Provjogg, nystart och skärgårdsmord

Idag har jag kört första provjoggen efter Österlen Spring Trail för en dryg vecka sedan och nu känns foten ganska normal igen. Klart joggduglig 🙂

Provjoggen bestod av 2,3 km kvällsorientering med dottern i Gylleboskogen med Simrishamns orienteringsklubb, med vilka jag för övrigt ska åka på min första orienteringstävling någonsin i helgen. Spännande. Jag misstänker att jag kommer att snurra bort mig totalt. Att hitta kontrollerna på träningarna här hemma omkring är väl en sak, då kan jag ju alla stigar, så det är ju egentligen lite fusk. Att orientera på ett nytt ställe lär ju vara en helt annan sak. Hoppas att arrangörerna har förberett för skallgång efter eventuella bortsprungna nybörjare.

Det är mycket som är nytt den här våren, inte bara orienteringstävlingsdebuten.

Idag har jag påbörjat ett nytt extrajobb, och detta blir den sista veckan jag jobbar på gymmet. Det har varit roligt och trevligt på alla sätt, trevliga motionärer och trevliga kollegor, men jag har upptäckt hur mycket jag saknar att ha normala arbetstider. Att vara ledig på kvällarna och helgerna när familjen är ledig. Så därför har jag bestämt mig för att sluta.

Nya rutiner igen, alltså. Den närmaste tiden ska jag jobba med ett tillfälligt uppdrag som jag sköter hemifrån. Riktigt smidigt. Varva jobb någon timme med Rut-promenad, lite jobb till, lunchjogg, lite jobb till, pilla ogräs i trädgården osv. Enda problemet är att jag har kommit in i ett skärgårdsdeckarstim och hittar den ena spännande skärgårdsdeckaren efter den andra. Så det gäller att ha ordentlig disciplin och inte fastna i böckerna utan faktiskt jobba om dagarna.

Jobb planering

Varje gång jag ändrar rutiner på ett sådant sätt, byter jobb eller liknande, får jag en riktig nystartskänsla. Och för att förstärka brytpunkten mellan rutinerna jag har haft de senaste månaderna och de nya rutinerna som börjar nu, så har jag skaffat en ny kalender. Gamla kalendern hörde till de gamla rutinerna, och de nya rutinerna får ny plats i en helt oskriven kalender. Än är den väldigt tom, och det är en himla skön känsla. Tids nog lär den också fyllas, men först kan den få vara luftig ett tag.

Nu blir det skärgårdsmord a la Camilla Läckberg. Gokväll!

 

Påsklistan

OK då listar vi väl påskens …

Godaste: kokos- och citroncheesecaken som jag och dottern gjorde.

Första: arbetsdagarna i gårdsbutiken, där vi alltid har smygpremiär för säsongen under påskhelgen.

Besvikelse: snön som kom idag. Rejält mycket. Igen. Låt inte bilden lura er. Det var visserligen kul att åka pulka, men nej. Jag är så trött på detta nu.

Pulkaåkning

Längsta: kvällsjoggen på långfredagen, 14 km poddjogg med Träningspodden i lurarna.

Huvudbry: att lära in en ny release av ett gruppträningspass från Actic, som ska ha premiär om en vecka. Nöta nöta nöta.

Tyngsta: när hela familjen körde armhävningsbattle på långfredagen. Jag är helt värdelös på armhävningar. Jag vann INTE om man säger så.

Krängigaste: jag på ko(n)strundan med kompisarna, den årliga rundan då vi använder konstrundan som ursäkt för att få köra runt och fika på så många ställen som möjligt.

 

En bättre vecka

Denna veckan har varit en bättre vecka än förra på grund av alla dessa faktorer:

  • Förra veckan var solen knappt framme alls, den här veckan har det varit strålande vinterväder.
  • Förra veckan råkade jag utlösa larmet när jag skulle stänga på gymmet, det gjorde jag lyckligtvis inte den här veckan.
  • Förra veckan sprang jag bara knappt 16 km, fördelat på tre gånger. Den här veckan har jag fått ihop 32 härliga kilometer, varav två pass i helt underbart väder.
  • Förra veckan blev längsta löpningen 5,5 km. Den här veckan fick jag till ett långpass på drygt 18 km.
  • Förra veckan jobbade jag på helgen, denna helgen är helt ledig.
Solig vinterpromenad
Rut är också rätt nöjd med veckan.

Tisdagsgöra

Har en ledig tisdag. Den ser ut såhär.

  • Får iväg dottern till skolan.
  • Käkar frukost medan jag chattar med lillebror som är på Sri Lanka och skickar bilder som får en att vilja impulsbeställa en biljett vart som helst när som helst.
  • Kort promenad med Rut som har vissa svårigheter att ta sig fram i de 20 cm snö som kom i förrgår och fortfarande inte är särskilt nedtrampade.

    Hund i snö

  • Till frisören och förvandlar hjälmfrillan till en lite mer presentabel variant.
  • Tar med lunch hem från favoritstället i Simrishamn – En gaffel kort – och käkar lunch med maken.
  • Längre promenad med Rut medan jag lyssnar på senaste avsnittet av Styrkebyrån.
  • Hämtar dottern tidigt och åker hem och leker i snön medan det fortfarande är ljust. Vi avverkar både pulka, skidor och rullande av gigantisk snöboll (läs: snöBERG).
  • Rester till middag – bästa maten ever! Idag består resterna av morotssoppa från i förrgår samt spaghetti och köttfärssås från igår. Jag älskar rester. Det är det bästa som finns.
  • Bjuder min pappa på fika. Kladdkaka med grädde, mango och sharonfrukt.

Välkommen vårtermin

Den här veckan har Vårterminen 2018 officiellt startat.

I måndags var det premiär för mina vårterminsmåndagar som bland annat består av ett skivstångspass och ett seniorjympapass på gymmet. Det är jätteskönt att ha premiären gjord efter att ha tränat in passen om och om igen, nött övningar och låtar i veckor. Det har snurrat rejält i huvudet emellanåt. Men det gick bra, så nu känns det lite lugnare inför nästa måndag.

Imorgon börjar skolterminen, så idag har vi njutit extra mycket av jullovets sista dag som passande nog var riktigt solig.

På fredag ska jag och dottern testa Friskis familjefys för första gången – ett cirkelpass där föräldrar och barn tränar tillsammans.

Beach 2018
Beachsäsongen 2018 är härmed inledd.

Som alltid efter en ledighet tar det emot lite grann att bruka allvar igen, men samtidigt är det skönt att vardagen börjar rulla på igen, att komma in i normala rutiner igen. Av någon anledning gillar jag att hitta in i nya rutiner, att få vardagen att fungera med nya arbetsuppgifter/nya tider/nya aktiviteter. Jag kan riktigt gå igång på att sitta och skriva in nya grejer i kalendern och fundera över hur allt ska klaffa på bästa sätt. Det är väl något med den där känslan av att man får pusslet att gå ihop.

Vad säger ni? Gillar ni också förändring eller föredrar ni en mindre föränderlig vardag?

Årets jogg 2017

Nu har den där tiden på året kommit då alla gör tillbakablickar, skriver årskrönikor och blickar framåt. Det finns något i det där som jag gillar, även om jag inte orkar lägga tid på att sätta mig ner och skriva ner vad jag tar med mig från 2017 och vad jag önskar av 2018. Men det är något med det där att ett nytt kalenderår startar. Massor av oskrivna blad som man kan fylla med nya planer, hitta nya rutiner och så vidare. Det hänger väl ihop med känslan av nystart, även om det tar sig olika uttryck hos olika personer. Jag är inte den som avger ambitiösa nyårslöften, men däremot gillar jag som sagt tanken på att en ny tid börjar.

Hur som helst har jag åtminstone tänkt tillbaka såpass att jag har utsett ”Årets jogg 2017”.

Vinnare blev ”Solig skogsjogg” 7,65 km med start kl 11.05 den 1 oktober. En sån där dag då man inte har bråttom hem, inte ska iväg nånstans direkt efter löpningen, utan kan lulla på i lugn och ro så länge man vill.

Höstjogg

Mellandagarna har däremot inte bjudit på så mycket löpning som jag hade önskat, men det har iallafall blivit några korta rundor antingen själv eller med dottern. Den mesta tiden har jag lagt på att öva in de gruppträningspass som jag ska köra nästa termin. Torsdag nästa vecka kör jag det första seniorjympapasset och måndagen därpå kör skivstångspasset Actic Power igång. Det ena passet är förkoreograferat, så det är egentligen bara att nöta tills övningarna sitter, i rätt ordning och i rätt takt. Men jympan ska jag själv sätta ihop, så där gäller det både att välja musik och att välja övningar.

Jag måste erkänna att det är rätt rörigt i huvudet emellanåt. Att lära in två pass samtidigt är mycket nog för mig, jag fattar inte hur de som har ännu fler pass att lära in reder ut det …

Ha ett gott nytt år! Blicka framåt orkar jag inte göra idag. Huvudet har som sagt fullt upp med att få in de två passen som snart ska gå igång, så först när de sitter och premiären är gjord vågar jag tänka på något annat.