Orienteringskväll vid Vårhallarna

Det är inte varje kväll man kan säga att man har varit på träning med SOK men ikväll har vi det. Nej OK då, inte det SOK, utan Simrishamns orienteringsklubb 🙂

Jag visste inte ens att det fanns en orienteringsklubb i Simrishamn förrän vi googlade det för nån månad sen. Vi gick ju nybörjarorientering för ett par år sen och det var jätteroligt, men sen dess har jag bara kört några Naturpasset-rundor på egen hand och skulle gärna vilja orientera mer.

Idag fick jag ett SMS från min kompis Tina på eftermiddagen medan jag var på jobbet. Hon hade kollat upp att det var träning vid Vårhallarna utanför Simrishamn vid 18 ikväll och undrade om jag och dottern ville hänga med. Jag slutar ungefär 17.15 så misstänker att jag slog nog nån slags rekord genom att ta mig hem, packa väska, byta om OCH hinna äta middag och sen slira in vid Vårhallarna exakt i tid.

Simrishamns orienteringsklubb

Vårhallarna ligger vid havet precis norr om Simrishamn. Där finns en sandstrand med riktigt djup sand, en liten bit skog och några klippor som är fina att fika vid. Andra badar eller fiskar där, men själv badar jag hellre från stranden.

Vi utrustades med kartor och kompass och gav oss ut på en drygt 2 km lång runda delvis i djup sand, delvis på cykelstigen och delvis bland ljung och klipputsprång. Precis lagom lång runda för barnen. Tyckte jag och Tina. Tyvärr var inte alla barnen lika övertygade. Det var jobbigt att springa, benen var trötta och de fick håll. Vi försökte peppa dem lite, men till slut tröttnade vi och lät dem gå där och sucka och stöna. Men hur som helst tog vi oss runt rundan och hittade alla kontroller. I strålande kvällssol. Efteråt gick vi ner till havet och badade och det var riktigt härligt, sådär sensommarvarmt i vattnet som det inte blir förrän i augusti, men utan maneterna som annars brukar komma på köpet med varmvattnet. Lyx!

Jag tyckte det var jättehärligt och vill gärna vara med igen. Får se om jag får med dottern nästa gång. Har försökt muta henne med att vi ska ta med fikakorg, så vi får se om det bli mindre suck och stön då …

 

Senhöst i augusti

Visst känner man sig lite extra hård när man trotsar spöregnet och ger sig ut och springer ändå. Trots att till och med barnen i kvarteret gett upp sitt dunkgömme och gått in. När det ser ut såhär när man kikar ut i trädgården.

Regnig sommar

Det gjorde iallafall jag när jag brände av 5×1 min plus 5×30 sek intervaller i ösregnet för en stund sen. Extra gött att sitta inomhus nu i torra kläder, dricka te och tanka in passet i datorn samtidigt som man lyssnar på regnsmattret mot rutorna. Det enda som inte stämmer med det här är att det är 1 augusti och inte sent i oktober …

PS. Gräsmattan är iallafall väldigt grön.

Skärgårdsmys och svettfest

Idag ska det handla om två saker.

  1. Vi har varit och minisemestrat i Blekinge och åkt ut i skärgården och njutit av hav och klippor. Sjukt fint. Nu tänker jag att folk som tycker att Österlen är fint har uppenbarligen aldrig varit i Blekinge (alt valfri annan skärgård).
  2. Idag har jag, som inte tål värme och absolut inte pallar springa i värme, avverkat 7,7 km i löparskor genom backar och djup sand och fem stegringslopp I STEKANDE SOL! Ingen aning om hur det gick till. Det  var jättevarmt och jättesvettigt (helt ovan känsla efter de sista veckorna), men ändå kom jag runt. Tjohoo!

Karlshamn utsikt

Tre semesterdagar kvar, sen börjar jag jobba på måndag. Och veckan därpå börjar utbildningen till kostrådgivare hos The Academy. Känns som när man var yngre och sommarlovet började gå mot sitt slut, men lyckligtvis är jag lite mer motiverad nu.

Berzerk OCR race report

Härmed presenterar jag för första gången i bloggens historia en race report från ett hinderbanelopp! Och inte vilket som helst, utan från Berzerk – slaget vid Helsingborg.

Det här var verkligen en jätterolig grej. Just det här loppet hade temat Helsingborgs historia, vilket innebär att det dök upp hinder som t ex att ta sig förbi vikingar som bildade en sköldvägg, att krypa under nät medan karoliner sköt i nån slags vapen som dånade så högt att de tvingades dela ut öronproppar innan vi kom nära. Men mest var det klassiska hinder som att ta sig över höga väggar, bära tunga grejer, klättra i rep och gå armgång.

Jag och tre kompisar hade anmält oss som laget Österlen Bärsärkers, och det var en perfekt grej att göra som ett lag. När man inte själv klarade ett hinder (som att ta sig uppför en vägg när man är så kort som jag) så kunde resten av laget hjälpa till och lyfta upp en.

Vi var på plats i Helsingborg i god tid innan loppet och gick en bit längs banan och inspekterade några av hindren.

Berzerk rekar banan

Köpte kaffe på Espresso house och gick och laddade och provklättrade lite här och där. Första delen av banan gick längs med hamnen och strandpromenaden, rena sommaridyllen.

Berzerk repklättring

Vissa hinder var bara att glömma. Som att klättra i jättelånga rep till exempel. Jag gjorde ett halvhjärtat försök men gled bara ner, så där fick det bli straff i form av tio armhävningar istället. Betydligt enklare.

Berzerk hoppbollar

Andra hinder var betydligt lättare. Fast bara för mig visade det sig. Att studsa en bana på de här hoppbollarna tyckte jag var hur lätt som helst, men fick sen höra av andra att de hade haft jättesvårt för det eftersom de fick knäna ända upp i ansiktet. För en gångs skull hade jag alltså nytta av att vara kort 🙂

Vid två tillfällen fick vi vada ut i havet. Första gången en kort runda med en sandsäck på axlarna, och andra gången en längre bit från en brygga ut till kallbadhuset där vi skulle klättra upp i ett svajigt nät som ju inte direkt svajade mindre av att flera personer klättrade samtidigt. ”Vad händer om jag ramlar baklänges och landar på någon där nedanför?” tänkte jag när jag var ända uppe och försökte få ett stabilt tag om kanten, men lyckligtvis slapp jag få reda på det.

Efter strandpromenaden gick rundan upp i Pålsjö skog, där det var jättefint. Slingrande stigar och lite naturhinder som djup lera, och här var ironiskt nog det enda stället jag skadade mig. På en helt vanlig skogsstig, som jag sprungit hundratals gånger förut, lyckades jag vricka foten bara tre kilometer in i loppet. Det var ärligt talat lite pinsamt. Där var hur många avancerade hinder som helst, och så lyckas jag trampa snett på en helt vanlig stig. Bra där terränglöparen. Så resterande fem km tog jag mig igenom med en aningen ömmande fotled som givetvis fick ta en del stryk och inte är helt bra såhär dagarna efter. Jättesmart. Men det tänker man ju inte på där och då. Framförallt inte när man springer ihop med ett lag.

Slutspurten gick i en park där vi först hjälpte varann över en jättehög vägg och sedan kämpade oss förbi ett gäng vikingar med sköldar. Jag lyckades göra en sån där snygg rubgyfint, där jag sprang fram emot en av dem och sen snurrade runt jättesnabbt och for iväg åt andra hållet. Liiiite nöjd med den faktiskt. Och därefter vad det bara att spurta i mål. Berzerks fotografer lyckades precis fånga spurten förbi vikingarna.

Berzerk ocr vikingar

Det här kommer vi garanterat att göra fler gånger. Det var hur kul som helst 🙂

Men till nästa gång ska vi ge det en ärlig chans och faktiskt träna mer specifik hinderbaneträning, klättring och liknande. Det hade ingen av oss gjort den här gången.

Berzerk målbild

Istället för stranden

Nu har det gått en vecka av semestern och hittills har vi skrapat ihop noll stranddagar. Mest beroende på att vädret är ganska ostadigt här nere. Jag har varit själv hemma med dottern en vecka, och vi har en vecka till på egen hand innan det blir en gemensam semestervecka med maken.

I torsdags hade vi faktiskt packat badkläder när vi åkte och hälsade på min bror i Malmö och hade tänkt bada från bryggorna i Västra hamnen, men när vi väl kom dit var det så regnigt och blåsigt att det inte lockade alls och dessutom flaggade de röd flagg och bryggorna låg under vatten.

Mörka moln

Badat har vi dock gjort, men på kvällstid. Vi var och grillade vid Gyllebosjön en kväll och medan maken och en kompis grillade passade jag och dottern på att bada i sjön (som var jättevarm) och att lulla runt med Rut på stigarna. Mysigt.

Igår var vi och kollade på SM i precisionshoppning på Skånes fallskärmsklubb. Fallskärmshopparna ska landa så nära en punkt på en tjock matta som möjligt. Sjukt imponerande hur nära de kom! Andra brorsan och hans flickvän är medlemmar där, och hon tävlar i formationshoppning så vi fick dessutom se ett av deras övningshopp. Jag har hoppat tandem två gånger (dvs att man sitter fastspänd på en erfaren hoppare och därmed kan testa att hoppa utan att behöva kunna styra ekipaget själv) men det är länge sen nu. Första gången var jag 15 och andra tror jag att jag var 19 eller 20, så det är nästan preskriberat. Men jäklar vad sugen jag blev på att hoppa igen 🙂

Fallskärm precisionshoppning

Dessutom har jag fått till ett riktigt bra löppass. Ni vet när man bara har fått till halvdana pass under en lång tid, eller prioriterat bort löpningen pga annat (som i mitt fall pga PT-utbildning) men plötsligt får till ett riktigt riktigt bra pass. Så himla härligt! Jag hade swimrunpodden i lurarna och lyssnade på avsnittet med Ingmarie Nilsson, som också inspirerar med sina härliga swimruninlägg på sin blogg. Det var kväll och jag hade ingen tid att passa, så kunde springa i lugn och ro. Blåbären hade mognat så jag stannade och plockade och åt blåbär på ett par ställen. Och dessutom sprang jag fel så rundan blev drygt 9 km istället för 7 km, och det var inte jobbigt en enda gång, inte ens i backarna. Underbart!

De osprungna loppens år

Detta året har jag hittills låtit bli att springa tre planerade lopp.

  • Hallands ultra hade jag råkat dubbelboka, och var tvungen att avstå för att gå på PT-utbildning.
  • Tjejknäcken hade jag tänkt springa men fick låta bli pga magstrul.
  • Sen var det Gylleboloppet som gick dagen efter att vi hade varit på bröllop. Jag var visserligen inte bakis, men väldigt trött pga sen fest.

Och fler lär det bli. I september är det Helsingborg marathon, och hur jag än försöker kan jag inte uppbåda någon energi till att marathonträna. Jag har verkligen försökt motivera mig, men det finns inte en enda cell i min kropp som vill springa prestationsinriktat just nu. Jag pallar helt enkelt inte. Det är synd för jag hade gärna velat springa själva maran, men jag vill verkligen inte träna inför den, och det är sällan en bra kombo.

Så nu funderar jag. Ska jag sälja nummerlappen och glömma det helt, eller ska jag behålla den och mysspringa i sommar och låta det vara tillräckligt som förberedelse och sen bara kämpa mig igenom loppet? Hur pass illa kommer det att bli? Kommer jag att förstöra min bild av Helsingborg marathon (och av hela staden för den delen) för all framtid genom att plåga mig igenom det?

Efter jogg-bad vid Gyllebosjön.
Mysspring med bad vid Gyllebosjön. Det är sån sommarlöpning jag vill ha.

Saker man inte gör varje fredag och lördag

Fredag

  • Blir intervjuad av Aftonbladet (inför en artikel om odlingsvandringar som jag ska hålla på jobbet i höst)
  • Käkar lyxsushi med kompisarna och toppar det med efterrätt i form av lyxshake på Max
  • Rekar löpguidningsrunda i totalt ösregn
  • Finkammar biblioteket efter böcker om Simrishamns historia för att berika nyss nämnda löpguidningsrunda
Sommarlöpning i ösregn
Verkligen jättesugen på att ge mig ut.

Lördag

  • Går på bröllop
  • Fixar festfrisyr (vilket inte har hänt sen typ sist jag var på bröllop)

 

Sightrunning i Simrishamn

Har ni vägarna förbi Österlen i sommar och vill hänga med på en guidad tur i Simrishamn, så har jag härmed fem tillfällen att erbjuda. Har nämligen nyss bestämt mig för tre dagar då jag erbjuder sightrunning i Simrishamn i sommar 🙂

Upplev Simrishamn i löparskor, på en guidad tur genom stadens mysiga kullerstensgator och fina grönområden.

Start och mål: vid Turistbyrån vid hamnen. Vi springer i lugnt tempo så att alla kan hänga med. Rundan är ca 6 km och vi springer i alla väder utom vid åskväder.
Pris: 100:-/pers.
Föranmälan krävs: marta@rorelsegladje-osterlen.se eller 0733-92 20 66

Datum och tid

5 juli kl 18.00

11 juli kl 18.00

19 juli kl 18.00

Gamla stan i Simrishamn

2XU Island Challenge – något att drömma om

Idag hittade jag en riktig riktig drömgrej på nätet – 2XU Island Challenge i Blekinge. Ett swimrun på totalt 24 km (varav 20 km löpning och 4 km simning) i Blekinge skärgård med start i Eriksbergs vilt- och naturreservet och mål i Karlshamn.

I år är det dels för sent att anmäla sig (samt lite sent att börja träna eftersom det går den 22 juli) och dels krockar det med hinderbaneloppet Berzerk som vi ska springa. Men till nästa år kanske? Jäklar vad sugen jag blev!

Måste bara hitta någon som vill hänga med 🙂

2XU Island Challenge
Bild lånad från Enjoy Sport Sverige.

Trötta ben vill ju bara vila

Nu har jag varit sådär smart i fråga om träning och vila igen. Förra veckan fick jag till lite jogg och lite cykel, och toppade det sen med två ordentliga styrkepass fredag och söndag. Först var jag sugen på marklyft i fredags, och i söndags höll jag ett övnings-PT-pass för min kompis där vi körde knäböj, hip thrusters och enbensmarklyft.

Igår var jag rätt trött i benen, sådär att jag kände att jag behövde lite återhämtningscykling för att de inte skulle stelna till totalt. Så jag tog med dottern och cyklade till Simrishamn och badade, och cyklade sen hem igen. Och så ett par bra hundpromenader det, samt gräsklippning av vår inte så lilla gräsmatta. Landade återhämtningsdagen på dryga 35000 steg enligt min kompis Polar M400.

Sen var jag ännu mer trött och fick höja upp fotändan på sängen för att übervila benen och tänkte att imorgon måste jag verkligen ta en återhämtningsdag.

Jo tjena. Imorse väckte Rut mig lite över sex, som hon alltid gör på sommaren, för då vill hon ut i trädgården och lyssna på fåglarna. Och då var det skitfint väder så då var jag ju tvungen att morgonjogga. Sen trekvarts promenad med Rut innan jobbet, och sen butiksjobb där man inte sitter stilla nån längre stund. Nu har jag 28000 steg enligt Polar på detta andra försök till återhämtningsdag.

Men imorgon! Då SKA jag vila.

Morgonjogg
Gomorronjogg!