Trött tisdag

Sitter här med en sån där förlamande träningsvärk/trötthet som man kan få när man har träningsvärk i kombination med förkylning. Träningsvärken blir liksom mycket värre om den sammanfaller med förkylning. Och den sitter inte bara i musklerna utan även i huvudet. Helt slagen.

Igår drog jag på mig Actic-kläderna igen och ryckte in för en kollega som behövde vara ledig. Inte helt lyckat känner jag såhär i efterhand. Jag höll ett skivstångspass och ett seniorjympapass, och därefter receptionstid resten av dagen. Det i kombination med en förkylning som jag trodde skulle ge med sig snart, men uppenbarligen inte gör det. När jag kom hem var jag så trött att jag släpade mig ut i trädgården där maken höll på att bygga en ny rabatt, lade mig på gräsmattan och orkade inte ens resa mig trots att jag hade lagt mig intill ett myrbo och myrorna kröp över mina ben. Orkade med möda ta en promenad med Rut, men däckade sen i soffan som en sten. Innan jag somnade låg jag förresten och var jättesugen på passionsfrukt, vilket fanns i köket tre meter därifrån, men jag orkade varken gå och hämta dem eller be maken hämta dem åt mig. (Bra idag dock, annars hade de ju inte funnits kvar till frukost.)

Actictröja

Idag är jag så glad att jag har stillasittande datorjobb. Just idag är det så jäkla skönt. Bara få sitta stilla och knappa. Dricker ganska mycket kaffe men varvar med citron och ingefärsdryck. Det smakar helt fel i värmen men inbillar mig att det ska jaga bort förkylningen. Det hade varit rätt bra att bli av med den eftersom resten av veckan innehåller en hel del fysiskt krävande grejer. Har bland annat råkat bli anmäld till ett stafettlag i orientering (trots att jag uttryckligen varnade för att jag är nybörjare, aldrig har sprungit sprintorientering och troligtvis kommer att sänka hela laget). Ska träffa gruppen jag ska löpcoacha för första gången. Och dessutom har jag ett PT-pass inbokat där jag bett om springa-snabbt-tema. Egentligen borde jag nog boka av hälften men man är inte alltid så smart när det gäller roliga grejer.

Toughest family race report

Förra helgen tog jag och dottern begreppet familjerastning till en helt ny nivå genom att köra Toughest Family. Så himla roligt!

Toughest Family är, precis som det låter, familjevarianten av hinderbanan Toughest. Föräldrar och barn kör tillsammans som ett lag och hjälps åt genom hindren.

Vi var på plats en dryg timme innan start och hade gott om tid att gå runt och kika bland utställarna, studera hindren i förväg och kolla på dem som hade startat tidigare än oss. Framförallt kollade vi på lerhindret, som bestod av tre-fyra leriga små kullar med djup lervälling emellan. Barnen hade lervällingen upp till brösthöjd, så det var ganska djupt.

Min bror kom dit och hejade och fotade oss, och när vi träffade honom efter en stund var dottern så taggad att hon höll på att spricka. ”Jag är så taggad! Jag är så väldigt taggad!” ropade hon när hon fick syn på honom.

Innan start fick vi ansiktsmålningar i ett grönt och lila mönster. Våra favoritfärger. Min målning försvann dock efter halva loppet, då jag åkte en sjukt hög rutschkana rakt ner i kanalen.

Hur som helst kom vi till start supertaggade. Vi lufsade på i lagom jogg mellan hindren som bestod av en massa olika slags klättring, svingande i ringar, balansgång, lervälling, krypande under låga nät, spurt uppför en brant ramp samt dödsrutschkanan. Det enda hindret jag tvekade inför var just rutschkanan. Lånar en bild från Toughest för att ni ska få en bild av hur det kändes när man satt där på kanten och tittade ner.

toughest rutschkana
Bild: Jacques Holst

Alltså, det var högt. Och när man såg de andra åka ner, hur sjukt snabbt det gick, var det ganska läskigt. Jag funderade ganska länge innan jag släppte taget, men kom fram till att jag hade ångrat mig enormt om jag inte åkte, så till slut släppte jag. Och jäklar vad fort det gick! Och jäklar vad glad jag var att dottern inte hade velat åka. Snacka om att jag hade varit nervös om hon skulle åka efter att jag hade känt på hur fort det gick och hur upp och ner världen blev då jag kom i vattnet.

Resten av hindren var dock mindre av dödslängtankaraktär. Vi hjälptes åt på sådana som var för höga för henne, men i vissa hade hon fördel för att hon är lite mindre och smidigare.

toughest family5

Min bror hängde med runt banan och fotade och hejade. Flera av hindren ställde ganska stort krav på greppstyrka, som att svinga sig i ringar och gå armgång, och där fick jag ge upp ungefär efter halva sträckan. Men jag klarade iallafall halva.

Toughest Family Malmö 2018

Loppet  var drygt 2 km långt och efter mål var dottern fortfarande lika taggad som inför start, så hon föreslog att vi vi skulle gömma våra medaljer och låtsas som att vi inte hade sprungit och köra ett varv till 🙂 Känns som ett ganska bra betyg på dagen.

Det här gör vi lätt om! Sjukt rolig grej, lagom nivå på banan, massa prova-på runt omkring. Att det dessutom var jättefint väder och att det var så varmt i havet att vi kunde tvätta av oss leran och ligga i vattnet och plaska jättelänge gjorde ju inte dagen sämre.

 

 

Prestationsfrihet och mysträning

De senaste veckorna har tillhört kategorin Favoritträningsveckor eftersom de har varit de där veckorna efter ett stort lopp, då man äntligen genomfört det man har tränat för under en lång tid, och därefter bara kan glida runt och mysträna helt utan prestationskrav. Det är så jäkla gött! Inga krav på kilometer eller tider, ingen tråkig men nödvändig inför-lopp-prehab, inget tvinga sig till styrketräning som man vet är bra på alla sätt men också apatråkig på alla sätt. Bara göra precis det man känner för, utan minsta tanke på att det ska ge något särskilt resultat.

MTB i sandaler

Så de senaste veckorna har varit ganska varierande träningsmässigt. Tre härliga MTB-rundor, varav en tuff med guidning kring Brösarp och två lättare hemmaomkring med dottern. Ett PT-pass på Friskis med fokus på explosivitet och sprintlöpning (!). Ett cirkelgympass som min kompis håller i. Ett Friskis familjefyspass med dottern. En orienteringstävling i Hörby (för övrigt min första orienteringstävling någonsin, hyfsat vilse). Två mysjoggar, varav en runt Gyllebosjön i eftermiddags inkl premiärdopp i sjön efteråt 🙂

Vitsippejogg

Och än har jag inte minsta lilla tanke på att anmäla mig till något nytt lopp, jag vill bara stanna i den här prestationsfria träningsbubblan så länge som möjligt.

Jobbmässigt vill min kropp dock inte stanna i den nuvarande bubblan, som består av X antal timmars datorjobb om dagen, särskilt länge till. Kroppen har verkligen vant sig av med att sitta vid en dator (eller rättare sagt böjd över datorn som ligger i knät) och varje kväll är rygg och nacke helt förstörda. Somnar på spikmattan varenda kväll och varenda morgon blir jag lika förvånad över att jag på något sätt har tagit bort spikmattan och lagt den på golvet, men jag har inte minsta lilla minne av att jag har tagit bort den. Kanske är det maken som tar bort den? Om en dryg vecka är det deadline på det uppdrag jag håller på med just nu, och jag tror kroppen kommer att jubla när jag väl skickar in min rapport och kan lägga undan datorn i några dagar.

Status inför Österlen Ultra

Hej! Det var ett tag sen jag var sugen på att skriva här, men så plötsligt dök suget upp igen. Det kanske har att göra med att det är mycket löpartankar i skallen just nu, mycket tvivel och funderingar. Och sådana brukar ju vara bra att lufta här. Får ofta så bra svar här 🙂

Vad har hänt sedan sist då? Tja, mest fokus har det varit på gruppträningsjobb. Det tar ganska mycket tid, både att lära in förkoreograferade pass och att hitta på egna. Och så litar jag inte riktigt på att jag ska komma ihåg hela passen från vecka till vecka, så jag känner mig dessutom tvungen att repetera dem ganska ofta.

Ni kan ju själva gissa vad det gör med tiden till löpning. Ja, den blir ju något begränsad. Jag kan ju lugnt säga att det var bättre att träna inför ultralopp när jag jobbade på kontor än vad det är nu när jag jobbar på gym.

OK. Till de viktiga frågorna.

Har jag kört tillräckligt många och långa långpass?
Hahahahaha långt ifrån. Rena skämtet.

Känner jag mig trygg inför Österlen Ultra om mindre än en månad?
Hahahahahahahahahahahahaha ännu större skämt.

Kommer jag att genomföra det ändå och 1) gå sönder 2) bli avplockad av banan pga missar reptider 3) utstå sex mil av rent lidande och förnedring?
Förmodligen.

Frågan är nu hur jag ska lägga upp de sista veckorna OM jag mot förmodan ger mig på spektaklet. Att köra för mycket och för långt sista veckorna är helt fel väg att gå, men för den mentala tryggheten måste jag få till åtminstone ett eller två långpass till. Inte för nära inpå och inte så långt att det sliter för mycket, men ändå tillräckligt långt för att jag ska känna mig lugnare inför utmaningen.

Jogg vid Tommarpsån.
För ett år sedan var det betydligt mer lättsprunget än nu. Längtar så efter barmark just nu.

 

Isig vinterjogg och Friskis familjefys

I onsdags bröt jag runstreaken pga halsont och allmän skruttighet, och eftersom dottern hade feber i början av veckan kändes det smartast att vila. Tog två hela vilodagar och sen kändes det bra igen, så igår blev det en härligt isig vintermil i skogen. Lite synd att det blev ett avbrott, men det är inte hela världen. Det var ett experiment och jag är helnöjd med att ha kört 16 dagar i sträck.

Men vintermilen alltså. Ni vet den där vinterlöpningen man drömmer om, solen lyser och det knarrar under fötterna. Så var det, förutom att det var på gränsen mellan att frysa och töa, så all is var verkligen snorhal. Och jag hade inte tänkt på att ta med mig några dubbar, så det var superhalt på skogsvägarna. Men skit i det. Sol, knarr under fötterna, vita skogsvägar. Underbart! Fick dessutom stanna och hälsa på tre nyfikna hundar som sprang ut från en gård när jag joggade förbi. En runda med hundgospaus är alltid en bra runda 🙂

Snötäckt väg Sandvången

På eftermiddagen gick jag och dottern på Friskis familjefys för första gången, och det gick jättebra. Det var ett stationspass där föräldrar och barn får träna tillsammans, även ganska små barn. Gemensam uppvärmning och sedan tre varv på stationerna som bestod av t ex TRX-rodd, planka, stå på händer mot väggen och balansera på olika bollar. Eftersom det var barn med kändes det helt naturligt att hitta på lekvarianter av övningarna, t ex att jag stod i plankan medan dottern kröp under och hoppade över mig. Sen avslutade vi med att kuta runt runt i jympasalen vilket barnen nog tyckte var det roligaste av allt. Det här kan nog bli en stående fredagsrutin. Jätteroligt!

 

Välkommen vårtermin

Den här veckan har Vårterminen 2018 officiellt startat.

I måndags var det premiär för mina vårterminsmåndagar som bland annat består av ett skivstångspass och ett seniorjympapass på gymmet. Det är jätteskönt att ha premiären gjord efter att ha tränat in passen om och om igen, nött övningar och låtar i veckor. Det har snurrat rejält i huvudet emellanåt. Men det gick bra, så nu känns det lite lugnare inför nästa måndag.

Imorgon börjar skolterminen, så idag har vi njutit extra mycket av jullovets sista dag som passande nog var riktigt solig.

På fredag ska jag och dottern testa Friskis familjefys för första gången – ett cirkelpass där föräldrar och barn tränar tillsammans.

Beach 2018
Beachsäsongen 2018 är härmed inledd.

Som alltid efter en ledighet tar det emot lite grann att bruka allvar igen, men samtidigt är det skönt att vardagen börjar rulla på igen, att komma in i normala rutiner igen. Av någon anledning gillar jag att hitta in i nya rutiner, att få vardagen att fungera med nya arbetsuppgifter/nya tider/nya aktiviteter. Jag kan riktigt gå igång på att sitta och skriva in nya grejer i kalendern och fundera över hur allt ska klaffa på bästa sätt. Det är väl något med den där känslan av att man får pusslet att gå ihop.

Vad säger ni? Gillar ni också förändring eller föredrar ni en mindre föränderlig vardag?

Jädrar vad tiden går

Här har det visst gått nästan två veckor sen sist. Vi har hunnit avsluta fruktsäsongen på ena jobbet och på gymjobbet har jag gått in i läget ”nöta in nästa termins gruppträningspass tills det snurrar i huvudet”. Jag fattar INTE hur jag ska få in det förkoreograferade skivstångspasset i skallen. Övar och övar och väntar på att det ska kännas som att det sitter, men än så länge är det bara förvirring. Kollegorna tröstar med att det är svårt i början och att det blir lättare och lättare för varje termin, men det hade ju varit rätt trevligt om jag åtminstone har en liten hum om vad jag ska göra när terminen startar …

Julpyntat gym Actic Hangaren

I övrigt har jag lyckats med den enorma bedriften att springa EN HEL MIL på löpband! Det låter kanske inte så mycket för er som är vana vid att springa på löpband, men jag tycker att det är såååååå sjukt segt på band så det var verkligen en bedrift. Hade en podd i lurarna och då går det absolut lättare. Varför är du så dum att du springer på löpband om du nu inte gillar det? tänker ni nu. Jo jag vet, men eftersom Moder Jord uppenbarligen har bestämt sig för att dränka Skåne (makens beskrivning som jag tycker är väldigt passande i år) är det faktiskt så att det lockar mer med bandet än att ge sig ut.

Har även hunnit med att äta två julbord sen sist, och båda två hade riktigt bra julgodisutbud. Imorgon ska vi på vegetariskt julbord, det ska bli intressant. Hoppas på mycket julgodis även där 🙂

Adventstjuvstart och friskhetstecken

Nej jag vet att det egentligen inte är första advent, men det känns så idag. Det känns som om man missar en adventssöndag detta året. Därför har vi tjuvstartat advent genom att gå på julmarknad, rita julteckningar samt upplysa dottern om kvalitetsjulmusik som Werner och Werners Vår julskinka har rymt.

Ikväll hände något stort. Inte bara för att det var regnigt och novemberslaskigt när jag skulle ut och jogga och det krävdes enorm viljekraft för att ta sig ut.

Det stora var att jag joggade samtidigt som jag lyssnade igenom musiken som jag har planerat till mitt seniorjympapass. Det här hade varit en total omöjlighet för bara ett år sen.

Sedan slutet av 2013, när jag drabbades av en utmattning, har jag haft extremt svårt för ljud. Att lyssna på musik har varit HELT uteslutet. Bara att lyssna på människors prat och stadsljud har varit väldigt jobbigt och har mer än en person pratat åt gången har skallen kraschat fullständigt.  Egentligen är naturljud och tystnad det enda som har funkat. Men de senaste kanske sex månaderna har jag märkt att jag inte längre mår dåligt om bilradion är igång, och att jag inte längre måste lämna huset om maken spelar musik när han lagar mat. Detta måste väl vara ett ganska tydligt friskhetstecken? Blir både lättad och hoppfull.

(Nej, jag vet att jag inte har skrivit så mycket om detta tidigare, men även det faktum att jag nu börjar kunna se det utifrån dimman och äntligen sätta ord på det måste vara ett friskhetstecken.)

Juluggla

Crossfit och julgardiner

Den här helgen blev det inga ultraintervaller för min del. Dels på grund av att jag inte hade sprungit tillräckligt mycket innan och dels för att jag hade glömt att förankra idén hos resten av familjen, som hade en helt annan bild av hur man bör spendera en ledig lördag. Men strunt samma, jag kan testa det en annan dag när det passar bättre (och när jag faktiskt har förberett mig).

Däremot gjorde jag något helt annat, nämligen hängde med min kusin och hennes sambo på ett crossfitpass. Så långt utanför komfortzonen att jag knappt trodde jag skulle hitta tillbaka. Nu kan jag inte alla crossfittermer, men vi turades om att köra X antal repetitioner av varje övning och körde så många varv vi hann (AMRAP har jag fattat att det kallas) på 30 min av följande:

30 marklyft

40 wallballs

30 bar facing burpees

40 kcal rodd

30 militärpress

Svettigt, tungt och roligt. Helt klart ett sätt att träna styrka som passar mig bättre än traditionell styrketräning.

Kvällspass på Kronan Crossfit

DSC_0220

Efter passet hämtade vi kinamat och käkade sent, så jag var inte hemma förrän strax efter midnatt, vilket är sjukt sent för mig. Sov som en sten till nio och är en aning mör idag.

Idag har vi haft slappedag med skogspromenad och sofftid med tidningsläsning. För en stund sen satt jag och bläddrade i en julinredningstidning och tänkte att jag kanske skulle byta till julgardiner, varpå jag tittade på gardinerna och upptäckte att det visst var julgardinerna som redan satt där och således har suttit där ända sedan förra julen 😂

Fredagsfemman

Fredagsfrukost: bananpannkaka med hallon och mandel. Så blogg- och instavänligt att jag borde ha fotograferat spektaklet, men jag åt upp det istället. Dessutom blev det bränt och inte lika bildskönt 😉

Fredagsfeeling: lite trött och seg, fast på ett skönt sätt. Fredagsseg liksom.

Fredagsförväntningar: höga förväntningar på söndagen då jag ska köra ett marklyftspass med en kompis. Det är verkligen inte ofta jag får till socialträning, men ska försöka planera in mer sånt framöver. Mycket roligare!

Fredagsfys: ett pass på gymmet innan min PT-kund. Några övningar från min egen PT, som ska hjälpa höft/knä/hela paketet att hålla inför nästa års ultraäventyr, och lite annat.

Fredagsmys: lugn promenad med Rut och Träningspodden i öronen. I dagsljus. Sedan hästpussel framför brasan på kvällen med en hel balja te.

pusselkväll