Trött tisdag

Sitter här med en sån där förlamande träningsvärk/trötthet som man kan få när man har träningsvärk i kombination med förkylning. Träningsvärken blir liksom mycket värre om den sammanfaller med förkylning. Och den sitter inte bara i musklerna utan även i huvudet. Helt slagen.

Igår drog jag på mig Actic-kläderna igen och ryckte in för en kollega som behövde vara ledig. Inte helt lyckat känner jag såhär i efterhand. Jag höll ett skivstångspass och ett seniorjympapass, och därefter receptionstid resten av dagen. Det i kombination med en förkylning som jag trodde skulle ge med sig snart, men uppenbarligen inte gör det. När jag kom hem var jag så trött att jag släpade mig ut i trädgården där maken höll på att bygga en ny rabatt, lade mig på gräsmattan och orkade inte ens resa mig trots att jag hade lagt mig intill ett myrbo och myrorna kröp över mina ben. Orkade med möda ta en promenad med Rut, men däckade sen i soffan som en sten. Innan jag somnade låg jag förresten och var jättesugen på passionsfrukt, vilket fanns i köket tre meter därifrån, men jag orkade varken gå och hämta dem eller be maken hämta dem åt mig. (Bra idag dock, annars hade de ju inte funnits kvar till frukost.)

Actictröja

Idag är jag så glad att jag har stillasittande datorjobb. Just idag är det så jäkla skönt. Bara få sitta stilla och knappa. Dricker ganska mycket kaffe men varvar med citron och ingefärsdryck. Det smakar helt fel i värmen men inbillar mig att det ska jaga bort förkylningen. Det hade varit rätt bra att bli av med den eftersom resten av veckan innehåller en hel del fysiskt krävande grejer. Har bland annat råkat bli anmäld till ett stafettlag i orientering (trots att jag uttryckligen varnade för att jag är nybörjare, aldrig har sprungit sprintorientering och troligtvis kommer att sänka hela laget). Ska träffa gruppen jag ska löpcoacha för första gången. Och dessutom har jag ett PT-pass inbokat där jag bett om springa-snabbt-tema. Egentligen borde jag nog boka av hälften men man är inte alltid så smart när det gäller roliga grejer.

Prestationsfrihet och mysträning

De senaste veckorna har tillhört kategorin Favoritträningsveckor eftersom de har varit de där veckorna efter ett stort lopp, då man äntligen genomfört det man har tränat för under en lång tid, och därefter bara kan glida runt och mysträna helt utan prestationskrav. Det är så jäkla gött! Inga krav på kilometer eller tider, ingen tråkig men nödvändig inför-lopp-prehab, inget tvinga sig till styrketräning som man vet är bra på alla sätt men också apatråkig på alla sätt. Bara göra precis det man känner för, utan minsta tanke på att det ska ge något särskilt resultat.

MTB i sandaler

Så de senaste veckorna har varit ganska varierande träningsmässigt. Tre härliga MTB-rundor, varav en tuff med guidning kring Brösarp och två lättare hemmaomkring med dottern. Ett PT-pass på Friskis med fokus på explosivitet och sprintlöpning (!). Ett cirkelgympass som min kompis håller i. Ett Friskis familjefyspass med dottern. En orienteringstävling i Hörby (för övrigt min första orienteringstävling någonsin, hyfsat vilse). Två mysjoggar, varav en runt Gyllebosjön i eftermiddags inkl premiärdopp i sjön efteråt 🙂

Vitsippejogg

Och än har jag inte minsta lilla tanke på att anmäla mig till något nytt lopp, jag vill bara stanna i den här prestationsfria träningsbubblan så länge som möjligt.

Jobbmässigt vill min kropp dock inte stanna i den nuvarande bubblan, som består av X antal timmars datorjobb om dagen, särskilt länge till. Kroppen har verkligen vant sig av med att sitta vid en dator (eller rättare sagt böjd över datorn som ligger i knät) och varje kväll är rygg och nacke helt förstörda. Somnar på spikmattan varenda kväll och varenda morgon blir jag lika förvånad över att jag på något sätt har tagit bort spikmattan och lagt den på golvet, men jag har inte minsta lilla minne av att jag har tagit bort den. Kanske är det maken som tar bort den? Om en dryg vecka är det deadline på det uppdrag jag håller på med just nu, och jag tror kroppen kommer att jubla när jag väl skickar in min rapport och kan lägga undan datorn i några dagar.

MTB-porr och högsommarchock

I fredags hängde jag med Helena som driver Jordnära upplevelser, där hon bland annat anordnar löpguidningar och löparläger, på en så jäkla grym MTB-tur i skogarna och backarna kring Brösarp. Så mycket tuffare, mer tekniskt, vackrare och roligare än mina vanliga turer här hemma omkring! Jag är helt salig såhär i efterhand. Nu vill jag bara cykla hela tiden! 🙂

Vi startade vid Källagården och gav oss in på slingorna vid idrottsplatsen i Brösarp. Redan efter ett par hundra meter kom världens mördarbacke som jag inte ens kom upp i utan fick hoppa av och leda cykeln. Slingorna i Brösarp är betydligt mer backiga än slingorna i Gyllebo och de slingrar sig ganska mycket fram och tillbaka, så det blir betydligt mer svängar, mer att parera, mer att vara uppmärksam på och reagera snabbt på, än vad jag är van vid.

I skogen har vitsipporna slagit ut och allt har plötsligt förvandlats från färglöst vintertrött till intensivt grönt. Mitt inne i skogen pekade Helena på en gran som någon hade julpyntat och fortfarande stod kvar med glittrande julpynt.

Efter några varv inne på slingorna korsade vi väg 19 och rullade in på en vandringsled i närheten av Vantalängan. Där blev det ännu mer tekniskt. En smal stig gick precis intill en brant ner mot Brunnsviksbäcken, och där fick jag fokusera riktigt för att inte komma för nära kanten. Därefter kom vi in i ett område som verkade ha körts upp av skogsmaskiner för länge sedan, och stigen hade därmed blivit extremt guppig i skogsmaskinernas spår. Det var rejält varmt och handsvetten gjorde att jag höll på att tappa taget om styret hela tiden. Föreställ er lyxen när vi kom förbi Tockabjärs källa och kunde stanna och dricka iskallt källvatten mitt ute i skogen.

MTB kring Brösarp

Efter drickapausen cyklade vi mot Brösarps norra backar, där några av de tuffaste backarna på förra helgens ultra fanns. Men jag kan lova att backarna var betydligt lättare att ta sig uppför joggandes än på cykel. Herrejävlar vad brant. Jag fick hoppa av och gå gång på gång på gång och kände mig rätt klen jämfört med Helena som bara trampade på oavsett lutning. Men utsikten när man kommer upp på backarna gör det ju värt varenda svettdroppe.

Efter Brösarps backar styrde vi mot Bengtemölla, och den här sista biten var det stättorna som var den stora utmaningen. Att lyfta och trixa cykeln över stättorna utan att fastna/slå den i skallen/slå den på smalbenen/tappa den var inte helt lätt. Men efter typ tio stättor gick det faktiskt rätt bra. Jag lyckades dänga cykeln i huvudet på mig själv en gång och riva upp benet en gång, men för att vara nybörjare i att släpa cykel över stättor tycker jag ändå det är ett helt OK utfall 🙂

mtb brösarp

Efter två mil trixig cykling i stekande sol tog vi en välförtjänt glasspaus vid bageriet i Brösarp. Sån jäkla härlig dag! Och så himla ofattbart att vi för mindre än tre veckor sedan hade snöstorm här. Snacka om sommarchock.

Två dagar efter ultran

Sedan lördagens naturupplevelse (aka långvarig misshandel av fotled) har jag gjort följande:

  • Ätit en stabil återhämtningsbrunch dagen efter. Bra planerat, men konstigt nog var jag inte så hungrig som jag trodde.
  • Kollat jättemycket på andra deltagares bilder från loppet på Instagram.
  • Suttit rätt mycket i soffan. Läst ut en av Mari Ljungstedts Gran Canaria-deckare.
  • Jobbat på gymmet idag, varav en halvtimme bestod av att leda skivstångspass. Tänkte att det går nog bra, för man står liksom stilla på ett ställe, det är inga snabba lägesförändringar eller hopp. Seniorjympapasset som jag brukar ha på måndagar bytte jag dock bort, det hade foten inte klarat.
  • Vilat ganska mycket, men konstigt nog har jag inte varit så trött som jag trodde.

Kort sagt kan man säga att det har varit sköna dagar nu efteråt, att få lulla omkring och känna mig riktigt nöjd med att ha genomfört det jag hade tagit mig för. Men på något sätt känns det som om jag har blivit lurad på hungern och tröttheten. Jag hade föreställt mig att jag skulle vara så sjukt trött att jag typ bara skulle sova i tre dagar – och jag älskar att sova, så det hade varit en ren lyx. Och att jag skulle vara så hungrig att jag skulle äta allt som kom i min väg, vilket också hade varit lyx. Men jag har liksom inte kommit upp i den grad av hunger och trötthet som jag hade föreställt mig, och det känns lite snopet.

Frågan är då – hur långt måste man springa för att bli så trött och så hungrig som jag drömt om? 😉

Kaffe efter löpning

Tisdagsgöra

Har en ledig tisdag. Den ser ut såhär.

  • Får iväg dottern till skolan.
  • Käkar frukost medan jag chattar med lillebror som är på Sri Lanka och skickar bilder som får en att vilja impulsbeställa en biljett vart som helst när som helst.
  • Kort promenad med Rut som har vissa svårigheter att ta sig fram i de 20 cm snö som kom i förrgår och fortfarande inte är särskilt nedtrampade.

    Hund i snö

  • Till frisören och förvandlar hjälmfrillan till en lite mer presentabel variant.
  • Tar med lunch hem från favoritstället i Simrishamn – En gaffel kort – och käkar lunch med maken.
  • Längre promenad med Rut medan jag lyssnar på senaste avsnittet av Styrkebyrån.
  • Hämtar dottern tidigt och åker hem och leker i snön medan det fortfarande är ljust. Vi avverkar både pulka, skidor och rullande av gigantisk snöboll (läs: snöBERG).
  • Rester till middag – bästa maten ever! Idag består resterna av morotssoppa från i förrgår samt spaghetti och köttfärssås från igår. Jag älskar rester. Det är det bästa som finns.
  • Bjuder min pappa på fika. Kladdkaka med grädde, mango och sharonfrukt.

Isig vinterjogg och Friskis familjefys

I onsdags bröt jag runstreaken pga halsont och allmän skruttighet, och eftersom dottern hade feber i början av veckan kändes det smartast att vila. Tog två hela vilodagar och sen kändes det bra igen, så igår blev det en härligt isig vintermil i skogen. Lite synd att det blev ett avbrott, men det är inte hela världen. Det var ett experiment och jag är helnöjd med att ha kört 16 dagar i sträck.

Men vintermilen alltså. Ni vet den där vinterlöpningen man drömmer om, solen lyser och det knarrar under fötterna. Så var det, förutom att det var på gränsen mellan att frysa och töa, så all is var verkligen snorhal. Och jag hade inte tänkt på att ta med mig några dubbar, så det var superhalt på skogsvägarna. Men skit i det. Sol, knarr under fötterna, vita skogsvägar. Underbart! Fick dessutom stanna och hälsa på tre nyfikna hundar som sprang ut från en gård när jag joggade förbi. En runda med hundgospaus är alltid en bra runda 🙂

Snötäckt väg Sandvången

På eftermiddagen gick jag och dottern på Friskis familjefys för första gången, och det gick jättebra. Det var ett stationspass där föräldrar och barn får träna tillsammans, även ganska små barn. Gemensam uppvärmning och sedan tre varv på stationerna som bestod av t ex TRX-rodd, planka, stå på händer mot väggen och balansera på olika bollar. Eftersom det var barn med kändes det helt naturligt att hitta på lekvarianter av övningarna, t ex att jag stod i plankan medan dottern kröp under och hoppade över mig. Sen avslutade vi med att kuta runt runt i jympasalen vilket barnen nog tyckte var det roligaste av allt. Det här kan nog bli en stående fredagsrutin. Jätteroligt!

 

Adventstjuvstart och friskhetstecken

Nej jag vet att det egentligen inte är första advent, men det känns så idag. Det känns som om man missar en adventssöndag detta året. Därför har vi tjuvstartat advent genom att gå på julmarknad, rita julteckningar samt upplysa dottern om kvalitetsjulmusik som Werner och Werners Vår julskinka har rymt.

Ikväll hände något stort. Inte bara för att det var regnigt och novemberslaskigt när jag skulle ut och jogga och det krävdes enorm viljekraft för att ta sig ut.

Det stora var att jag joggade samtidigt som jag lyssnade igenom musiken som jag har planerat till mitt seniorjympapass. Det här hade varit en total omöjlighet för bara ett år sen.

Sedan slutet av 2013, när jag drabbades av en utmattning, har jag haft extremt svårt för ljud. Att lyssna på musik har varit HELT uteslutet. Bara att lyssna på människors prat och stadsljud har varit väldigt jobbigt och har mer än en person pratat åt gången har skallen kraschat fullständigt.  Egentligen är naturljud och tystnad det enda som har funkat. Men de senaste kanske sex månaderna har jag märkt att jag inte längre mår dåligt om bilradion är igång, och att jag inte längre måste lämna huset om maken spelar musik när han lagar mat. Detta måste väl vara ett ganska tydligt friskhetstecken? Blir både lättad och hoppfull.

(Nej, jag vet att jag inte har skrivit så mycket om detta tidigare, men även det faktum att jag nu börjar kunna se det utifrån dimman och äntligen sätta ord på det måste vara ett friskhetstecken.)

Juluggla

Snorvember är här

November har börjat snörvlandes och jobbandes. I helgen gjorde jag min sista hela jobbhelg för året. Tjohoo, nu har jag antingen helt lediga helger eller helger då jag bara jobbar en av dagarna 🙂

Andra saker som har hänt hittills i november är att jag har blivit förkyld, klippt gräset för sista gången det här året, roddat Halloweenkalas, bokat julbord på ett ställe jag velat äta på i flera år, cyklat MTB med dottern och suttit ute i trädgården och ätit lunch.

utelunch_november

Bortsett från förkylningen en helt OK början på vad som nu förhoppningsvis inte blir årets gråaste månad.

Semester på riktigt

Förra veckan var jag och dottern i Spanien några dagar, guppade runt i Medelhavet och njöt av varm sand mellan tårna. Jag kan inte ens minnas sist jag var på sol- och badsemester. Nästan tio år sen tror jag.

Vi åkte med min kompis och hennes två barn, och förutom att bada en massa hann vi med att besöka en gammal piratö och en rosa (!) saltsjö.

Den här semestern gjorde jag något som jag var väldigt dålig på förr, nämligen att koppla bort jobbet ordentligt. Märta anno 2012 hade dels haft med jobbtelefonen, om ifall att något akut dök upp, och dels lagt kvällarna på att jobba undan grejer för att vara ikapp när jobbet började igen efter semestern. Märta anno 2017 läste tidningar på kvällarna och ägnade knappt en tanke på jobbet på hela tiden.

Vilken skillnad det blir på ledigheten. För några år sen ägnade jag nog halva semesterdagarna åt att planera för allt jag måste fixa så fort jag var tillbaka på jobbet, och släppte det aldrig riktigt ur tankarna. Den här gången var det semester på riktigt.

Tabarca
På Tabarca var de inte så noga med kajplatser 🙂
Stranden på Tabarca
Tanka D-vitamin.
Rosa sjön Torrevieja
Den rosa saltsjön utanför Torrevieja. Här flöt man som en kork tack vare den höga salthalten 🙂

Regnmys och höstvädersnjut

Idag har det varit en riktig höstnjutardag, på flera sätt. Jag har varit ledig, och i och med att dottern numera har skolplikt innebär det flera timmars ensamtid på dagen.

Ganska många av de timmarna har jag råmyst i soffan medan regnet har öst ner utanför fönstret. Druckit kaffe och läst Hillevi Wahls ”Extremt kul” om hur hon föll för Nordic Military Training. Vill ni få igång träningsmotivationen så läs den! Man sitter med ett brett leende på läpparna sida efter sida 🙂

När det regnade som värst stack jag in till Friskis och sprang ett gäng enminutsintervaller på löpbandet. Hade siktat på tio, men efter fem var jag nära att ge upp så jobbigt det var. Men efter lite extra lång vila kände jag att nog fan går en intervall till. Och likadant vid den sjunde. Och sen ytterligare en gång. Så åtta stycken enminutare i 5.00-tempo fick jag till och det är jag riktigt nöjd med.

När jag kom hem hade regnet äntligen slutat, efter nästan ett dygns ihållande. Rut, aka Världens vanligtvis lataste hund, hade vägrat gå ut på förmiddagen och förmodligen hade hon jobbat upp promenadsuget ordentligt för hon var hur pigg som helst när vi gick ut. Tog en jätteskön promenad ner genom Vik, där vågorna slog upp över piren.

Efter att jag hade hämtat dottern på skolan tog vi cyklarna och körde en runda i skogen och sprätte lera i vattenpölarna. Haha som vi såg ut när vi kom tillbaka. Cyklarna fick vi spola av med trädgårdsslangen och skorna likaså. Kläderna fick inte komma in i huset. Men så sjukt roligt! I nån vattenpöl slirade vi båda två så att vi nästan ramlade i 🙂

Härmed deklarerar jag hösten inledd och välkommen!

Cykelpaus med björnbärsplockning.
Björnbärspaus under cyklingen.