GripGrab cykelhandskar och mjuka sommarstigar

Detta inlägg är ett samarbete med cykelkraft.se

Ibland händer saker och ting precis i rätt tid. Precis i samband med att jag cyklade ett svettigt sommar-MTB-pass i Brösarp och höll på att tappa taget om styret pga svettiga händer, fick jag möjlighet att testa ett par GripGrab cykelhandskar genom ett samarbete med cykelkraft.se. Det kunde inte ha kommit mer lägligt.

Sedan dess har det varit rena sommarvärmen länge och jag har hunnit testköra handskarna på flera pass. Anledningen till att jag beställde dem var just för att slippa halka runt på styret med svettiga händer, och i det avseendet funkar de jättebra. Visst, det blir svettigt inuti handskarna när solen steker, men det påverkar inte greppet. Materialet på insidan är lite gummiaktigt, vilket gör att det inte alls glider mot de lika gummiaktiga handtagen på styret. Jag slipper alltså oroa mig för att tappa greppet och ramla handlöst över styret 😛

GripGrab cykelhandskar

Jag gillar även att fingrarna får vara fria. Hela handskar tror jag inte att jag hade klarat av på sommaren, det blir svettigt nog ändå. Jag klarar knappt att cykla i skor, vill helst ha sandaler i värmen, så det är väl samma grej med händerna.

gripgrab cyklhandske

Sen har handskarna dessutom en vaddering, som enligt cykelkraft.se ska minska risken för domningar i händerna. Det har dock jag lite svårt att utvärdera, eftersom jag aldrig cyklar särskilt långt och inte har upplevt att händerna domnar. Inbillar mig att det blir viktigare om man cyklar långt och har belastning på händerna under flera timmar.

Hur som helst är jag helnöjd med handskarna, framförallt för att jag slipper oroa mig för att tappa greppet om styret nu när det är så varmt.

Men själva cyklingen då? Jo, varje år vid den här tiden tänker jag att jag måste rapsfältscykla, men hur jag än har försökt motivera mig till det har det inte varit särskilt lockande att cykla på landsväg bara för att hitta ett rapsfält. Det har bara varit stigarna som lockat. Särskilt stigar som slingrar sig fram och tillbaka och mjukt upp och ner, så att man inte riktigt ser vart de leder och där man får parera med kroppen i gunget upp och ner. Lövely! Mer sånt! (Kanske redan imorgon, för ryktet säger att det är sparrisrisotto till lunch på vegostället Byvägen 35, dvs på andra sidan Gylleboskogen.)

mtb vitsippor

 

Inför obligatorisk semester i maj

När jag lade upp en bild på Instagram nu i veckan taggade jag den med #införobligatorisksemesterimaj. Halvt på skämt, halvt på allvar. Förr, när jag hade vanligt kontorsjobb och vanliga arbetstider, var jag alltid helt knäckt på våren när det äntligen hade blivit fint väder ute men man var tvungen att vara inne och jobba. Jag kunde nästan bryta ihop och börja gråta bara av tanken på att behöva vara inomhus den perioden. Så lite allvar är det nog i den där taggen.

Denna veckan har dock varit riktigt lyxig. Jag blev klar med jobbet som jag hade deadline på i söndags, skickade in min rapport vid elvatiden i söndags kväll och därefter tänkte jag att nu tar jag helg. Igår var jag hos min kompis som driver en handelsträdgård, där jag hjälpte dem att fotografera till hemsida och sociala medier. Innan dess promenad med Rut och en tvåmilarunda på cykeln först längs med havet till Baskemölla och sedan upp i Gylleboskogen. Så himla härligt, men riktigt varmt och rejält blåsigt ute på raksträckorna, så när jag väl kom in i skogen var det en lättnad att slippa ifrån solen och blåsten.

glad cyklist

Idag har jag varit på ett joggmöte inför ett litet löpcoachuppdrag där jag ska hjälpa till att coacha en företagsgrupp nybörjarlöpare. Roligt! Passande nog höll vi mötet under en supervarm jogg på och runt Stenshuvud, bland annat min favoritstig nere vid fyren där det är jättestenigt och man får trippa fram bland stenarna. Planen var att äta lunch efteråt men det blev ändrade planer, vilket troligtvis gjorde övriga lunchgästers upplevelse lite trevligare då de slapp två genomblöta svettluktande lunchare vid bordet sidanom.

Väl hemma käkade jag morotssoppa och mackor på uteplatsen, läste engelsk deckare och körde sedan lite yoga för första gången sedan evigheters evighet.

Såhär borde alla få ha det i maj.

Promenad i havet

MTB-porr och högsommarchock

I fredags hängde jag med Helena som driver Jordnära upplevelser, där hon bland annat anordnar löpguidningar och löparläger, på en så jäkla grym MTB-tur i skogarna och backarna kring Brösarp. Så mycket tuffare, mer tekniskt, vackrare och roligare än mina vanliga turer här hemma omkring! Jag är helt salig såhär i efterhand. Nu vill jag bara cykla hela tiden! 🙂

Vi startade vid Källagården och gav oss in på slingorna vid idrottsplatsen i Brösarp. Redan efter ett par hundra meter kom världens mördarbacke som jag inte ens kom upp i utan fick hoppa av och leda cykeln. Slingorna i Brösarp är betydligt mer backiga än slingorna i Gyllebo och de slingrar sig ganska mycket fram och tillbaka, så det blir betydligt mer svängar, mer att parera, mer att vara uppmärksam på och reagera snabbt på, än vad jag är van vid.

I skogen har vitsipporna slagit ut och allt har plötsligt förvandlats från färglöst vintertrött till intensivt grönt. Mitt inne i skogen pekade Helena på en gran som någon hade julpyntat och fortfarande stod kvar med glittrande julpynt.

Efter några varv inne på slingorna korsade vi väg 19 och rullade in på en vandringsled i närheten av Vantalängan. Där blev det ännu mer tekniskt. En smal stig gick precis intill en brant ner mot Brunnsviksbäcken, och där fick jag fokusera riktigt för att inte komma för nära kanten. Därefter kom vi in i ett område som verkade ha körts upp av skogsmaskiner för länge sedan, och stigen hade därmed blivit extremt guppig i skogsmaskinernas spår. Det var rejält varmt och handsvetten gjorde att jag höll på att tappa taget om styret hela tiden. Föreställ er lyxen när vi kom förbi Tockabjärs källa och kunde stanna och dricka iskallt källvatten mitt ute i skogen.

MTB kring Brösarp

Efter drickapausen cyklade vi mot Brösarps norra backar, där några av de tuffaste backarna på förra helgens ultra fanns. Men jag kan lova att backarna var betydligt lättare att ta sig uppför joggandes än på cykel. Herrejävlar vad brant. Jag fick hoppa av och gå gång på gång på gång och kände mig rätt klen jämfört med Helena som bara trampade på oavsett lutning. Men utsikten när man kommer upp på backarna gör det ju värt varenda svettdroppe.

Efter Brösarps backar styrde vi mot Bengtemölla, och den här sista biten var det stättorna som var den stora utmaningen. Att lyfta och trixa cykeln över stättorna utan att fastna/slå den i skallen/slå den på smalbenen/tappa den var inte helt lätt. Men efter typ tio stättor gick det faktiskt rätt bra. Jag lyckades dänga cykeln i huvudet på mig själv en gång och riva upp benet en gång, men för att vara nybörjare i att släpa cykel över stättor tycker jag ändå det är ett helt OK utfall 🙂

mtb brösarp

Efter två mil trixig cykling i stekande sol tog vi en välförtjänt glasspaus vid bageriet i Brösarp. Sån jäkla härlig dag! Och så himla ofattbart att vi för mindre än tre veckor sedan hade snöstorm här. Snacka om sommarchock.

Maxad utehelg men noll träning

Den här helgen har jag verkligen tagit igen den utetid som jag missade förra veckan när jag var inomhus på gym hela dagarna.

Tyvärr har det inte varit tränandes pga megaförkylning, men det har varit riktigt skönt ändå. Eller vad sägs om …

En promenad runt Gyllebosjön med Rut och en kompis. Det är så vansinnigt vackert när lövträden just slagit ut ordentligt och löven är sådär skirt gröna som nu.

grönska

Och att klippa gräs i solen och ta en gräsklipparpaus med kaffe och en tidning.

gräsklipparpaus

Lördag kväll skulle vi på ettårskalas, så jag och dottern cyklade till Simrishamn och köpte present och käkade lunch, och cyklade sen hem igen. Knappt en mil enkel väg. Detta är det längsta dottern har cyklat hittills, men det var inga problem. Svinbra, jag ser en framtida långdistanskompis här 🙂

Det här är verkligen bästa säsongen för att cykla. Rapsfälten alltså! Så sjukt vackert!

rapsfältcyklister

Även Rut har njutit. Man vet att det är vår när hon ligger och rullar sig på gräsmattan och bara jäser.

rut njuter

Idag har vi varit på Ystad djurpark i värsta sommarvärmen. Känns ganska ovant med tanke på att jag hade vinterjacka, halsduk, vantar och mössa på promenaderna i tisdags/onsdags. Det vänder snabbt.

Nu har jag fyra dagar hemma innan steg 3 i PT-utbildningen drar igång, och dessa dagar ska jag verkligen maxa i antal utomhustimmar. Ska jag vara riktigt ärlig känns det riktigt jobbigt att sätta mig inomhus och lyssna på föreläsningar/vara i gymmet igen. Det växer ett litet litet frö av panikkänslor av vetskapen om att jag ska spendera 16 dagar helt inomhus den närmaste månaden. MEN det är ju jätteintressant och det är ju givande på alla sätt och vis och det kommer många fler dagar med utomhuschanser när jag väl är klar. Jag vet ju det egentligen. Det är väl bara så att jag inte är någon inomhusmänniska.

Hoppas ni andra också har fått mycket härlig utetid och sol i helgen 🙂

Mellan teori och praktik

Äntligen lite riktiga vårdagar! Har haft två lediga dagar efter sista lärarledda teoridagen på The Academy i söndags. Imorgon är det tenta, så de här två dagarna har jag varvat utetid med hund/dotter och plugg.

Igår tog jag och dottern en rejäl cykeltur och konstaterade att rapsen börjat blomma! Rapsfält är nog det finaste jag vet, när de är riktigt sådär lysande gula. Och älskar doften! Jag är den där tönten som stannar bilen och går ut i fältet och stoppar näsan i blommorna tills jag är alldeles gul 🙂

Rapsfält

Och idag har vi minicyklat. Jag på cykel och dottern på sin nya sparkcykel som hon fyndade begagnad för 40 spänn. Svinbra. De här cykelturerna blir ett bra bidrag till ICA-klassikerns Vätternrundan-moment som är igång nu. Jag misslyckades kapitalt med Vasalopps-momentet, trots att man har flera veckor på sig att genomföra sträckorna, men de andra momenten ska jag minsann se till att klara.

Nu blir det mera tentaplugg. På torsdag börjar de praktiska momenten i PT-utbildningen, så det är bara den teoretiska grunden vi har gått igenom hittills. Träningskläderna på på torsdag, med andra ord!

 

Cykellycka!

Det är nåt visst med att cykla MTB. Så for man kommer upp på sadeln dras mungiporna upp ett snäpp. Sen rullar man runt med ett leende hela rundan, och ju gropigare och slingrigare stigar man hittar, desto bredare leende. Så jäkla roligt! Bäst är när man hittar en riktigt hålig väg, med massor av små hålor efter varandra, så att man måste resa sig upp i cykeln och liksom parera för hålorna. Dunk dunk dunk dunk dunk.

MTB-däck

Igår stack jag ut en runda på eftermiddagen innan det var dags att hämta på skolan. Det var ett sånt speciellt ljus, ni vet när det är disigt men ändå soligt. Jag kör sällan särskilt långt när jag cyklar, men har en runda som är så sjukt rolig precis här i närheten. Den går på grusvägar in i Gylleboskogen tills man kommer in på en bit av slingorna, och då är det den absolut roligaste delen av slingorna man hamnar på. För några år sedan gjordes en liten bit av slingorna i Gylleboskogen om eftersom det var nån markägare som inte längre ville ha motionärer härjande på sin mark, och den  nya sträckningen är så jäkla rolig! Den slingrar sig fram och tillbaka, upp och ner, mellan träd och över rötter. Härlig att springa, men att cykla den är ännu bättre – sjukt roligt! 😀

På MTB tur i Gylleboskogen

Så vad tänker jag nu? Jo, när kan jag cykla där nästa gång?

ICA-klassikern

För nån månad sedan fick jag syn på en annons om ICA-klassikern. Skitbra grej som jag tror kan göra mycket för de som vill träna, men inte har tid eller möjlighet att träna så mycket som en vanlig klassiker kräver.

Citerat från ICA:

ICA-klassikern består av samma grenar och samma sträckor. Skillnaden är att du har flera veckor på dig för varje moment. Din närmaste skog, grusväg och simhall hjälper dig att kilometer för kilometer närma dig målet! Alla moment innehåller flera varianter som påminner om ursprungsgrenen, för att du ska kunna delta oavsett väder och förkunskaper.

Man avverkar alltså sträckorna i Lidingöloppet (3 mil löpning), Vasaloppet (9 mil skidor), Vätternrundan (30 mil cykel) och Vansbrosimningen (3 km), men man gör det på egen hand och man har flera veckor på sig.

Dessutom finns det alternativa aktiviteter som godkänns inom de olika momenten. Blir det en snöfattig vinter här i Skåne, vilket det blir nio vintrar av tio, kan man ändå avverka sträckan på t ex crosstrainer, stakmaskin eller på rullskidor eller inlines med stavar. Smart.

ICA-klassikern.
Bild lånad från ICA.

Sånt här tycker jag är så jäkla bra. Det är så himla lagom, och missförstå mig inte nu, lagom är skitbra. Jag tror det är en jättebra motivation till folk som inte tränar alls, eller iallafall inte regelbundet. Det är nåt de flesta kan orka med och hinna med, och ger man sig på den här utmaningen får man inom loppet av ett år träna fyra olika moment, vilket gör att man dessutom får lite variation i träningen. Kort sagt skitbra. Jag har anmält mig just av den anledningen – att jag inte bara ska nöta på med löpning hela året utan simma, cykla och åka skidor också. Annars blir det lätt bara löpning plus nåt litet annat någon enstaka gång. Inte särskilt allsidigt.

Ytterligare ett plus är att man får lite bonusar som rabatt på frukt/grönsaker/träningsunderkläder. Och klarar man av de olika delmomenten kan man vinna trevliga saker som resor, kompressionstights och crawlkurser. Hoppas hoppas 🙂

 

Veckans träning stressveckan 36

Den här veckan har varit minst sagt intensiv. Förutom jobb måndag till fredag har det varit föräldramöte, frisörtid, fritidsgårdsvaktning, fika hos kompisar och grillkväll. Bara två kvällar lediga. Så att jag har lyckats springa fyra gånger och mysmotionera två gånger är helt jäkla sensationellt!

Såhär.

Måndag: eftermiddagsjogg 5,5 km (den ena av de två lediga kvällarna).

Tisdag: vila.

Onsdag: masade mig upp på en morgonjogg vid halv sju, vilket är jättejättetidigt för att vara jag. Har inte mycket ork på morgonen, men fick iallafall till 5 km.

Torsdag & fredag: vila.

Lördag: mysmotion nummer ett. Gick ner till stranden med Rut, låg och läste tidning och drack kaffe, kastade lite pinne och simmade fram och tillbaka ungefär 400 meter för det var så skönt i vattnet att jag aldrig ville gå upp.

Strandhäng.

Sen körde jag till Bäckhalladalen utanför Simrishamn. Där finns en motionsslinga på ett par kilometer, men det absolut roligaste där är att lämna slingan och springa ut i en hage där man kan skutta runt på hällarna och över den lila ljungen. Ibland kan det vara ganska vattensjukt där så man klafsar fram, men efter den här torra sommaren knastrade det bara under skorna.

Bäckhalladalen ljung.

Det har varit en riktigt varm vecka, rena högsommarvärmen, så det har varit ganska jobbigt att springa. Enda sköna rundan den här veckan kom på …

Söndag: började med lite mysmotion även idag i form av cykling förbi Prästens badkar, på den sandiga stigen längs Skåneleden mot Baskemölla. Där är det riktigt roligt att cykla. Pausade på klipporna och badade och drack kaffe en stund.

Kaffepaus vid Prästens badkar.

Sen ikväll, efter att vi hade grillat med ett par kompisar och kompisarna satt kvar och snackade med maken ett tag, gav jag mig ut på veckans mest seriösa pass. Då var det äntligen lite svalare så jag orkade lite mer. 10 minuter uppvärmning följt av 10×1 min intervaller med 1 min jogg/gåvila emellan. Sen 18 min nedjogg på vägen hem. Riktigt gött att få till en sån genomkörare! 🙂

Så jag är verkligen nöjd med veckans träning/motion, särskilt med tanke på hur fullbokad veckan var. Ibland lyckas man!

 

Kulturtramp, golfminnen och skrämsel

I helgen lastade jag cykeln på bilen och tvingade maken att köra till Degeberga och släppa av mig och cykeln så att vi skulle kunna samla de första kontrollerna i cykelorienteringen Kulturtrampet.

Kulturtrampet är Andrarums IF’s bidrag till Naturpasset. En cykelorientering som sträcker sig från Vitaby i söder till Vittskövle i norr, där man förutom själva cyklingen och orienteringen får en massa historisk info om platserna där kontrollerna är placerade. Sjukt bra grej tycker jag. Även sjukt bra att vissa av kontrollerna är strategiskt placerade vid bra fikaställen.

Jag cyklade 33 km och fick ihop sex kontroller. Det roligaste med den här grejen var helt klart att jag cyklade på vägar som jag ALDRIG hade vågat cykla på i vanliga fall. T ex små grusvägar som går förbi en gård in i skogen, men som från vägen ser ut att bara leda fram till gården och därför hade jag aldrig chansat och gett mig in på dem om jag inte sett på kartan att vägen faktiskt fortsätter efter gården mot en kontroll i skogen.

De kontroller jag tog var väldigt lätta att hitta. De stod t ex mitt i en vägkorsning eller vid skylten till ett café. Orientering light, kan man säga. Men ett par stycken var betydligt svårare och de fick jag till och med ge upp.

Två kontroller låg långt inne i skogen, bakom Degebergas golfbana. Det blev ett kärt återseende. I tidernas begynnelse, då hela min familj spelade golf, spelade vi några gånger i Degeberga och då fastnade jag för ett hål som gjorde en konstig högersväng rakt in i skogen. Även om jag inte har spelat golf sedan jag var typ 20 (och faktiskt spenderade min 20-årsdag på just den golfbanan ihop med familjen) så kan jag minnas att det var rätt kul att spela just det där sväng-in-i-skogen-hålet. Och två av kontrollerna visade sig ligga i skogen precis bakom just det hålet, så jag cyklade längs med det på en grusväg alldeles intill banan, och gjorde samma högersväng som banan. Det var riktigt mysigt.

Fast jag hittade aldrig de där två kontrollerna. Efter att grusvägen svängt in i skogen och lämnat golfbanan bakom sig, dök det upp avtagsvägar hit och dit och stigar som inte syntes på kartan, och ingenstans såg jag den snitsel som det stod att man skulle följa in i skogen. Jag trampade först en bit på en väg, men den gick ut mot ett fält under en kraftledning som jag kunde se på kartan, och det visade sig vara på fel håll. Då vände jag och tog en annan väg, men då hamnade jag på en skjutbana mitt ute i skogen. Nu är det inga stora avstånd det här handlar om, men när jag irrade runt där alldeles själv fick jag plötsligt lite Jägarna-vibbar och började tänka att om något händer här finns det ingen som vet var jag är, jag har ingen täckning på mobilen och ingen kommer någonsin att hitta mig. Haha vadå överreaktion?

Så till slut struntade jag i de där två kontrollerna och rullade vidare. Inne i Degeberga struntade jag dessutom i en kontroll för det visade sig vara Degeberga marknad just den dagen och kontrollen låg precis i trafikkaoset vid marknadens parkering. För att slippa ifrån bilköer och allmän röra styrde jag in i ett villaområde och hoppades komma ut nånstans söder om Degeberga, för att kunna cykla vidare mot Maglehem där jag sedan skulle bli hämtad. Och det gick kanon, för en bit efter villaområdet började en cykelväg som gick söderut, via Olseröd-Maglehem mot Brösarp. Jättefin natur, genom ett naturreservat som hette Dunderbäcken. Det såg ut som om cykelvägen gick på en gammal banvall, och den känslan förstärktes av gamla tegelhus som såg ut som gamla stationsbyggnader med byarnas namn på. Jag har ingen kamera för tillfället så tyvärr kan jag inte leverera några bilder från rundan, men hoppas det framgår att det bitvis var väldigt fint.

I närheten av Maglehem kom familjen och hämtade mig, och då var jag rätt trött i benen efter två timmar på sadeln på ganska varierande underlag, och nöjd med att få skjuts hem. Nästa gång ska jag sätta av ännu längre tid och definitivt ta ett fikastopp på vägen. Typ här.

Kulturtrampet orienteringskarta.
Planerat fikaställe inför nästa runda.