No Talk n’ run but bike and sun

Idag var det meningen att jag skulle köra till Helsingborg för att gå på Talk n’ Run. Men jag kunde verkligen inte förmå mig att sätta mig i bilen och bege mig dit. Även om det låter som världens trevligaste arrangemang. Först flera föreläsningar eller diskussioner på temat löpning, och därefter löppass med antingen Lovisa ”Lofsan” Sandström eller med Markus Torgeby. Skitroligt ju!

Men ibland går det bara inte att motivera sig att sätta sig i bilen fyra timmar och att sitta inomhus i flera timmar. Särskilt om det är vår och man befinner sig mitt emellan två röriga veckor med mer jobb än vanligt, och dessutom vet att man bara har två lediga helger fram till midsommar. Resten ska spenderas just med många timmar i bil och många timmar på kurs inomhus. Och jag känner mig själv. Om jag måste vara inomhus för mycket fina vårdagar kan jag bryta ihop totalt och nästan börja böla, och jag hade på känn att det var en sån dag idag.

Så istället för att inspireras av andra löpare har jag utomhusnjutit idag.

Ett par promenader med Rut i strålande sol. En skitrolig MTB-runda i Gylleboskogen, på grusvägar och slingrande stigar. Istället för en massa löparkändisar fick jag därmed se en massa hästar, tre söta getter och ungefär en miljard vårblommor. Vid något tillfälle såg jag ingenting alls eftersom det gick så fort i nedförsbackarna att ögonen tårades 🙂

MTB bland vitsippor.

Därefter har jag mest gått och pulat i trädgården medan dottern haft lekkompis hemma. Dragit lite ogräs, druckit lite kaffe, läst lite deckare. Idag var det helt rätt beslut.

Rensa skallen i skogen

När man har suttit och byggt hemsida intensivt under några timmar (och svurit över att det blev strömavbrott precis när man bara var halvvägs och webbplatsen såg ut som en kalhygge) är det VÄLDIGT skönt att kunna dra på löparskorna och ge sig ut i skogen en sväng, rensa skallen och skaka loss den datorkrumma ryggen.

(Förresten, en annan sak som också är sjukt skönt när man har suttit böjd över datorn länge är att gå en runda stavgång. Testa det om ni inte har gjort det, det är som om bröstryggen rätar upp sig på nolltid tack vare stavarna. Så jäkla skönt!)

Idag har jag äntligen publicerat jobbets nya webbplats, som jag har grejat med lite då och då under några veckor. Känns bra att äntligen ha fått upp de nya sidorna och sett att det fungerar som det är tänkt.

När jag var klar tog jag en lätt jogg upp i skogen, på slingorna i Gylleboskogen som man når efter en dryg kilometer här hemifrån oss. Bara skaka loss kroppen, vila huvudet från det digitala och lyssna på naturljud.

Jag sprang i mina nya Gococo trailstrumpor som finns hos runon.se. Har testat dem ett par gånger innan och gillar dem jättemycket. De sitter som en smäck, kasar inte runt det minsta. Dessutom verkar de hålla fötterna torra trots att det är fuktigt i gräset. Skorna var blöta när jag kom hem, men det kändes inte igenom strumporna. Verkar lovande.

Gococo trailstrumpor

Nu ska jag leka hemmafru och göra lasagne. Häpp!

Detta inlägg innehåller en affiliatelänk.

Cykellycka!

Det är nåt visst med att cykla MTB. Så for man kommer upp på sadeln dras mungiporna upp ett snäpp. Sen rullar man runt med ett leende hela rundan, och ju gropigare och slingrigare stigar man hittar, desto bredare leende. Så jäkla roligt! Bäst är när man hittar en riktigt hålig väg, med massor av små hålor efter varandra, så att man måste resa sig upp i cykeln och liksom parera för hålorna. Dunk dunk dunk dunk dunk.

MTB-däck

Igår stack jag ut en runda på eftermiddagen innan det var dags att hämta på skolan. Det var ett sånt speciellt ljus, ni vet när det är disigt men ändå soligt. Jag kör sällan särskilt långt när jag cyklar, men har en runda som är så sjukt rolig precis här i närheten. Den går på grusvägar in i Gylleboskogen tills man kommer in på en bit av slingorna, och då är det den absolut roligaste delen av slingorna man hamnar på. För några år sedan gjordes en liten bit av slingorna i Gylleboskogen om eftersom det var nån markägare som inte längre ville ha motionärer härjande på sin mark, och den  nya sträckningen är så jäkla rolig! Den slingrar sig fram och tillbaka, upp och ner, mellan träd och över rötter. Härlig att springa, men att cykla den är ännu bättre – sjukt roligt! 😀

På MTB tur i Gylleboskogen

Så vad tänker jag nu? Jo, när kan jag cykla där nästa gång?

3 x juljoggar och stormmys

Nu sitter vi i soffan och myser och kurar inför stormen Urds framfart. Maken försöker lära dottern korttrick. Har stormsäkrat trädgården, rastat Rut och kan nu stanna inne hela kvällen.

Under julhelgen har jag fått till tre joggar. Halsontet försvann snabbt, så det har både blivit julaftonsjogg, juldagsjogg och annandagsjogg. Har dragit in 26,9 km till i 100-milajakten, fördelat på:

Julaftonsjoggen: på julafton skulle vi till svärföräldrarna på jullunch. Jag  blev avsläppt vid slingorna i Gylleboskogen och sprang större delen av 6,5 km-slingan. I röd luva, bland granarna, som sig bör. Lufsade omkring och smålog för att jag kan vara ute och springa i skogen i dagsljus de här dagarna, det är så himla lyxigt! Sen svängde jag av ut ur skogen och sprang vidare till lunch + julgodis som smakade fint efter rundan. 7 km sharp.

Julaftonsjogg i Gylleboskogen

Juldagsjogg: juldagen måste vara en av årets största promenaddagar (på delad förstaplats ihop med nyårsdagen) för jag mötte nog ungefär lika mycket folk som jag möter sammanlagt på en hel månads rundor. Sprang ner till Rörums strand, runt i sommarbyn och en liten bit in i Stenshuvuds nationalpark. Det var lite småduggigt och grått hela tiden, men även denna runda i dagsljus, och på fina stigar, så det får man ju vara nöjd med. 13 km in på kilometerkontot.

Löparskor på bro.

Rötter på stig vid Stenshuvud

Annandagsjogg: dagens runda blev nog ändå den mest minnesvärda. I eftermiddags var det ganska soligt och ljust, så vid tjugo över tre sprang jag ner förbi Prästens badkar mot Baske och tänkte att ”vad skönt att man kan ge sig ut efter 15 och ändå få till en hyfsad runda utan att det hinner bli mörkt”. Sen vände jag i Baske och tog cykelvägen längs med bilvägen hem. När jag hade tre kilometer kvar blinkade det till på himlen och jag tänkte att ”jaha nu börjar ungarna smälla nyårsraketer”. Men bara en liten stund senare hörde jag ett misstänkt muller och såg att himlen började bli ganska mörk norröver. Sen tog det inte många minuter förrän himlen blev totalt kolsvart och det blixtrade och mullrade igen, så då ringde jag efter maken som fick komma och hämta mig. Åska i december? Det är ju helt fel! Hann inte mer än ut ur bilen och in genom dörren förrän det smällde ordentligt precis i närheten, så jag är jäkligt glad att jag slapp vara kvar ute … 6,9 km slutade spektaklet på.

Nu blir det vila imorgon pga jobbdag och ytterligare julfirande, men på onsdag är tanken att jag ska få till en långrunda. Hoppas på lugnare väder då. Betydligt lugnare.

Äntligen MTB igen!

När jag tränar inför långlopp (eller bara jagar kilometer) är det lätt att det inte blir så mycket annat än löpning. Det är svårt att klämma in andra saker när jag vet (läs: inbillar mig) att jag måste komma upp i ett visst antal kilometer eller ett visst antal löppass. Således har det inte blivit så mycket annat på ett bra tag, och ärligt talat kan det bli lite långtråkigt ibland. Fast det är så härligt att springa. Det blir ändå lätt ”same procedure as last year – same procedure as every year”.

Så idag är jag skitnöjd att jag struntade i att springa och istället dammade av cykeln och rullade en runda i Gylleboskogen. Så himla roligt! 🙂

MTB i Gylleboskogen.

Fast de första 4,6 kilometrarna känns det som om det går uppför HELA tiden (vilket det givetvis inte gör, men det känns så) och jag flåsar som om det är första gången jag rör på mig i hela mitt liv. Men sen, när man väl kommit upp i skogen, där det äntligen blir plant, då börjar dessutom de roliga delarna av slingorna och de är om möjligt ännu roligare på cykel än när man springer. Och därefter går det neråt, och då känns det som nedförsbacke hela vägen hem, och det är så jäkla roligt att köra nedför! Wiiiihooooo!

MTB i Gylleboslingorna.

PS. Givetvis kom det en löpare precis när jag stannat här för att få till en cykelselfie. Vad är oddsen? Jag träffar ALDRIG löpare där annars. Fick bara till cykelselfies med riktiga grimaser, så gav upp och nöjde mig till slut med en bild på Skogsåket. Det får duga för idag.

Lediga dagar-pepp

Aaaaaah så skönt att äntligen ha fyra lediga dagar framför sig! Har precis varit och käkat burgare och lyxefterrätt på suveräna En gaffel kort med familj, bröder och kompis och nu följer fyra dagar bestående av roliga saker som …

  • 17 km långjogg inkl titta på vackra höstlov och lyssna på träningspoddar
  • Lång lugn hundpromenad i Gylleboskogen (även detta bland vackra höstlöv)
  • Matnatten i Malmö med kompis på fredag
  • Mysa i soffan med deckare och te

Hundpromenad på Stenshuvud.

Tvådagars runstreak!

Mmmm ikväll kan jag mysa i soffan med skönt trötta ben efter att ha sprungit två dagar i rad! Är man springsugen och får till luckor för träningstid två dagar på rad, då gör man bäst i att ta vara på dem. Sen kan det ta tid innan nästa lucka dyker upp. Och dessutom sammanfaller med springsug.

Alltså kan man säga att jag har kört en tvådagars runstreak. Hahaha det är eventuellt den längsta runstreak jag någonsin fått till 🙂

Springa-i-skogen-glädjehopp.

Hur som helst så tog jag en sen kvällsjogg igår för att rensa skallen efter ett par mentalt jobbiga dagar. Sätta sig i soffan funkar inte såna dagar, då går tankarna bara runt runt. Då behöver jag en jogg eller en promenad ner till havet. Mot slutet av rundan kände jag att jag hade mer ork och klämde in fyra-fem snabba intervaller och lyckades genomföra dem med riktigt bra känsla, sprang runt och tänkte att fasen vilken bra teknik jag har nu 🙂 Det är inte ofta jag känner så, för det mesta känns det som om jag springer som en kokt snabbmakaron.

Idag gick jag med dottern och Rut i Gylleboskogen på förmiddagen. Vi gick upp på en ås längs med sjön, och då blev jag så himla sugen på att gå i de backarna med stavar. Så på eftermiddagen körde jag dit igen på egen hand. Sprang på platten och nedför, och gick stavgång i uppförsbackarna. Istället för Sjöstigen som går runt sjön, som var knökfull av turister och scouter från ett scoutläger i skogen, så tog jag ridstigen som går uppe på åsen. Sen tog jag dessutom Åsstigen, som anlades för ett par år sedan intill Gyllebosjön och som går nedanför och uppför en ås och är riktigt riktigt brant på sina ställen. Allt för att jaga höjdmeter.

Åsstigen.

Uppför backen med stavar.

Åsstigen upp och ner.

Jag blev ganska snart varse att det inte var särskilt smart att ta mina nya ”vanliga” springskor, dvs icke terrängskor, för det var väldigt halkigt efter regnet. Framförallt på våt hal spång. Men å andra sidan, finns det ens några skor som har bra fäste på våt hal spång?

Halt på spången.

Rundan blev drygt 6 km och mot slutet var jag riktigt riktigt trött. Inte bara i benen utan även i överkroppen tack vare stavarna. Det är lite roligt det där. Jag tänkte innan att stavarna skulle hjälpa till att avlasta benen, så att jag inte skulle bli lika trött i backarna. Men resultatet blev istället att jag kände mig ännu tröttare än jag brukar på en backig runda, eftersom jag nu var trött både i benen och i överkroppen. Dubbel trötthet alltså.

Efter joggen-paus.

Men fy tusan vad gött det var! Sprungit ordentligt två dagar. Skönt trött i benen. Nu blir det soffmys!

Gylleboloppet race report

Det är nåt visst med att springa lopp på sina hemmastigar. Men vet redan i förväg att shit, här kommer det snart en tung backe … Och man vet också att snart kommer det en riktigt rolig nedförsbacke, och svär sen inombords när det ligger fjorton personer framför som bara håller emot och bromsar i backen när man själv sett fram emot att ösa på.

Så var det på Gylleboloppet idag. Jag har bara sprungit Gylleboloppet en gång tidigare, trots att det går bara en halvmil härifrån på mina hemmaslingor.

Guddottern, eller Löparlöftet som vi börjat kalla henne efter Tjejknäcken, skulle springa och eftersom det är min första semesterdag blev jag sugen på att hänga med. Inte springa ihop med henne alltså, då hade jag tvärdött, men iallafall springa samma lopp. Vi valde 4 km-banan. Det finns både 4 och 8 km. Innan start träffade jag på Thobias, vars race report ni kan läsa här.

Även om jag har sprungit loppet en gång tidigare mindes jag inte riktigt var bansträckningen gick. Men efter starten i Dungen (en sån där riktig gammeldags dansbana där det hålls grisfester och dansbandskvällar om somrarna) och en bit på en grusväg, svängde banan in på de vanliga Gylleboslingorna, och i princip sprang vi en av slingorna baklänges. Det blev en annorlunda upplevelse, framförallt av backarna som tedde sig helt annorlunda åt ”fel” håll. Rätt tunga på det här hållet också, kan jag intyga.

Resultatet blev helt OK för att vara jag – 23.14 på 4,1 km enligt Garmin. Löparlöftet flög iväg som en skållad råtta och kom in som fjärde tjej, så henne såg jag naturligtvis inte röken av förrän i mål. Precis som på Tjejknäcken domnade högerfoten efter bara 1,5 km. Har därmed beslutat att mina North Face Ultra MT-skor degraderas från löparskor till promenadskor.

Efter loppet var det utlottning av vinster från lokala företag, och jag vann minsann en smideskatt. Dottern valde den. Hon tyckte det kunde vara fint att sätta katten i trädgården. Och jag kan hålla med om att det kommer att bli rätt roligt att se Ruts reaktion när hon får syn på katten. Minns när hon attackerade en annan metallkatt en gång vid en trädgård här hemmaomkring, och hennes förvirring när hon liksom studsade tillbaka efter att ha sprungit på ”katten”. Hahaha asroligt 🙂

Vinst i Gylleboloppet 2016.

Firat Global Running Day med slappjogg och bad

Igår var det tydligen Global Running Day. Hade ingen aning om att det ens fanns (fast å andra sidan, finns det polkagrisens dag och World Ukulele Day så kan det väl finnas en löpningens dag också) förrän jag såg ett inlägg om det på jogg.se.

Efter lite klickande hittade jag fram till Runners World där de hade fixat den här briljanta lappen som man kan skriva ut och lämna in till jobb/skola för att få lov att vara ledig dagen till ära. Så jäkla bra 🙂

global running day excuse
Bild lånad från Runners World.

Vem kan sätta sig upp mot The Mayor of Running liksom?

Själv var jag ledig och behövde inte lämna in nån frånvarolapp, utan jag körde helt enkelt till Gyllebosjön vid lunchtid och sprang en lugn slapp runda runt sjön och tog sen ett efter-jogg-dopp. Så himla härligt! Det finns inte mycket som är skönare än ett kallt bad efter att man har sprungit och blivit riktigt svettig.

efter jogg-bad

Medan jag lufsade runt sjön tänkte jag på att såna här rundor är de absolut skönaste jag vet. När man precis har genomfört ett lopp som man har tränat fokuserat inför länge, och inte behöver tänka på prestation längre utan bara kan ta korta, lugna, slappa rundor och känna att det är fullt tillräckligt. Inte behöva tänka att det ska gå i ett visst tempo eller att man behöver samla kilometer. Helt kravlöst. Det är de bästa passen jag vet.

Fy-fan-jogg i det gröna

I princip det enda som var positivt med dagens långrunda var utsikten. Det var så sjukt jobbigt att jag knappt kan beskriva det. Har nog aldrig gått så mycket under en runda som jag gjorde idag. För det första var det jättevarmt, och jag klarar verkligen inte av värme. För det andra var jag jättesvag (eller så kan vi skylla det på värmen, jag vet inte). Det hjälpte inte ens att det såg ut såhär, det var bara jobbigt.

Gröna trädkrononr mot klarblå himmel.

Jag snubblade på mina egna fötter. Fick gå även där det var plant, inte bara uppför. Tänkte gång på gång att om det är såhär jobbigt att springa två mil, hur fan ska jag klara av att ta mig runt fem mil om två veckor? Vem försöker jag lura egentligen? Fick då påminna mig själv om att det faktiskt har gått såhär tungt tidigare, som den gången då jag var så trött att jag trillade av spången vid Stenshuvud, men att det sedan vänt och gått lättare igen.

Det räckte inte att bara ta gångpauser, fick även ta ligga-stilla-pauser som här på bryggan vid Gyllebosjön.

Paus på bryggan vid Gyllebosjön.

På plussidan kan jag dock lägga att det är så sjukt fint i skogen nu att det nästan är löjligt.

Åsstigen vid Gyllebosjön.

Ett annat plus är att jag nu har testsprungit ett runda med ryggsäck, vilket var ett av ”inför Tjejmarathon-passen” som jag hade planerat men inte fått tummen loss till tidigare. Funkade helt OK. Lite skumpigt men inte lika skumpigt som vätskebältet jag brukar använda. Det kan jag bli helt galen på när jag måste trycka ner det över höften var tionde meter …

(Hann förresten inte mer än hem från plågorundan förrän jag blev överfallen av dottern som ropade ”hej mamma nu ska vi hoppa studsmatta!”. Eeeehhh just det ja. Det skulle vi tydligen.)