Regnmys och höstvädersnjut

Idag har det varit en riktig höstnjutardag, på flera sätt. Jag har varit ledig, och i och med att dottern numera har skolplikt innebär det flera timmars ensamtid på dagen.

Ganska många av de timmarna har jag råmyst i soffan medan regnet har öst ner utanför fönstret. Druckit kaffe och läst Hillevi Wahls ”Extremt kul” om hur hon föll för Nordic Military Training. Vill ni få igång träningsmotivationen så läs den! Man sitter med ett brett leende på läpparna sida efter sida 🙂

När det regnade som värst stack jag in till Friskis och sprang ett gäng enminutsintervaller på löpbandet. Hade siktat på tio, men efter fem var jag nära att ge upp så jobbigt det var. Men efter lite extra lång vila kände jag att nog fan går en intervall till. Och likadant vid den sjunde. Och sen ytterligare en gång. Så åtta stycken enminutare i 5.00-tempo fick jag till och det är jag riktigt nöjd med.

När jag kom hem hade regnet äntligen slutat, efter nästan ett dygns ihållande. Rut, aka Världens vanligtvis lataste hund, hade vägrat gå ut på förmiddagen och förmodligen hade hon jobbat upp promenadsuget ordentligt för hon var hur pigg som helst när vi gick ut. Tog en jätteskön promenad ner genom Vik, där vågorna slog upp över piren.

Efter att jag hade hämtat dottern på skolan tog vi cyklarna och körde en runda i skogen och sprätte lera i vattenpölarna. Haha som vi såg ut när vi kom tillbaka. Cyklarna fick vi spola av med trädgårdsslangen och skorna likaså. Kläderna fick inte komma in i huset. Men så sjukt roligt! I nån vattenpöl slirade vi båda två så att vi nästan ramlade i 🙂

Härmed deklarerar jag hösten inledd och välkommen!

Cykelpaus med björnbärsplockning.
Björnbärspaus under cyklingen.

No Talk n’ run but bike and sun

Idag var det meningen att jag skulle köra till Helsingborg för att gå på Talk n’ Run. Men jag kunde verkligen inte förmå mig att sätta mig i bilen och bege mig dit. Även om det låter som världens trevligaste arrangemang. Först flera föreläsningar eller diskussioner på temat löpning, och därefter löppass med antingen Lovisa ”Lofsan” Sandström eller med Markus Torgeby. Skitroligt ju!

Men ibland går det bara inte att motivera sig att sätta sig i bilen fyra timmar och att sitta inomhus i flera timmar. Särskilt om det är vår och man befinner sig mitt emellan två röriga veckor med mer jobb än vanligt, och dessutom vet att man bara har två lediga helger fram till midsommar. Resten ska spenderas just med många timmar i bil och många timmar på kurs inomhus. Och jag känner mig själv. Om jag måste vara inomhus för mycket fina vårdagar kan jag bryta ihop totalt och nästan börja böla, och jag hade på känn att det var en sån dag idag.

Så istället för att inspireras av andra löpare har jag utomhusnjutit idag.

Ett par promenader med Rut i strålande sol. En skitrolig MTB-runda i Gylleboskogen, på grusvägar och slingrande stigar. Istället för en massa löparkändisar fick jag därmed se en massa hästar, tre söta getter och ungefär en miljard vårblommor. Vid något tillfälle såg jag ingenting alls eftersom det gick så fort i nedförsbackarna att ögonen tårades 🙂

MTB bland vitsippor.

Därefter har jag mest gått och pulat i trädgården medan dottern haft lekkompis hemma. Dragit lite ogräs, druckit lite kaffe, läst lite deckare. Idag var det helt rätt beslut.

Veckans träning vecka 4

Häpp så har ännu en vecka gått. Jag har tänkt att jag ska göra en liten sammanfattning någon gång i månaden av hur det går med styrkeprogrammet (och eventuell annan träning) och då tänkte jag ställa mig två frågor:

  1. Vad har jag lärt mig såhär långt?
  2. Har jag börjat älska styrketräning än?

Så här kommer årets första sammanfattning.

Veckans träning har sett ut såhär.

Träningsdagboken vecka 4 2017

OK – vad har jag lärt mig såhär långt? Kanske lite tidigt att svara på eftersom jag bara har kört varje pass i styrkeprogrammet två gånger. Men något har iallafall fastnat, nämligen att jag måste tänka lite annorlunda vad gäller uppvärmning när det är styrketräning jag ska värma upp för. Inte bara tänka att jag ska få upp värmen i kroppen, utan att värma upp mer specifikt inför just de rörelser jag ska utföra. T ex om jag ska köra ett överkroppspass ger det förmodligen mer att mjuka upp/leda upp överkroppen än att ställa mig på löpbandet bara för att få upp flåset. (Här har ni ett avsnitt av Styrkebyrån som handlar om just uppvärmning inför knäböj, marklyft och bänkpress. Det lyssnade jag på i veckan och det var riktigt bra, fick mig att tänka utanför ”uppvärmning på konditionsmaskin”-boxen.)

OK – har jag lärt mig att älska styrketräning än? Nej knappast. De stora leendena har bara kommit fram på veckans skogsjogg och skogscykling. Föga överraskande. Och det har ju bara blivit två styrkepass i veckan, inte tre som planerat. Det är väldigt lätt att prioritera skogsturer istället för gym. MEN jag kan ändå ärligt säga att det är lite kul att ha ett program med fasta pass som ska genomföras. Att göra olika saker när jag tränar, inte bara samma samma hela tiden. Så helt svårflörtad är jag nog inte.

urbanears-poddjogg
Veckans träningshöjdpunkt – hittade ett par Urbanears hörlurar som maken hade fått gratis som nån slags premie men aldrig använt, och kunde därmed lyssna på podd på söndagsjoggen utan att krångla med sladd och utan att hörlurarna pluppade ut ur öronen 😀

Cykellycka!

Det är nåt visst med att cykla MTB. Så for man kommer upp på sadeln dras mungiporna upp ett snäpp. Sen rullar man runt med ett leende hela rundan, och ju gropigare och slingrigare stigar man hittar, desto bredare leende. Så jäkla roligt! Bäst är när man hittar en riktigt hålig väg, med massor av små hålor efter varandra, så att man måste resa sig upp i cykeln och liksom parera för hålorna. Dunk dunk dunk dunk dunk.

MTB-däck

Igår stack jag ut en runda på eftermiddagen innan det var dags att hämta på skolan. Det var ett sånt speciellt ljus, ni vet när det är disigt men ändå soligt. Jag kör sällan särskilt långt när jag cyklar, men har en runda som är så sjukt rolig precis här i närheten. Den går på grusvägar in i Gylleboskogen tills man kommer in på en bit av slingorna, och då är det den absolut roligaste delen av slingorna man hamnar på. För några år sedan gjordes en liten bit av slingorna i Gylleboskogen om eftersom det var nån markägare som inte längre ville ha motionärer härjande på sin mark, och den  nya sträckningen är så jäkla rolig! Den slingrar sig fram och tillbaka, upp och ner, mellan träd och över rötter. Härlig att springa, men att cykla den är ännu bättre – sjukt roligt! 😀

På MTB tur i Gylleboskogen

Så vad tänker jag nu? Jo, när kan jag cykla där nästa gång?

Äntligen MTB igen!

När jag tränar inför långlopp (eller bara jagar kilometer) är det lätt att det inte blir så mycket annat än löpning. Det är svårt att klämma in andra saker när jag vet (läs: inbillar mig) att jag måste komma upp i ett visst antal kilometer eller ett visst antal löppass. Således har det inte blivit så mycket annat på ett bra tag, och ärligt talat kan det bli lite långtråkigt ibland. Fast det är så härligt att springa. Det blir ändå lätt ”same procedure as last year – same procedure as every year”.

Så idag är jag skitnöjd att jag struntade i att springa och istället dammade av cykeln och rullade en runda i Gylleboskogen. Så himla roligt! 🙂

MTB i Gylleboskogen.

Fast de första 4,6 kilometrarna känns det som om det går uppför HELA tiden (vilket det givetvis inte gör, men det känns så) och jag flåsar som om det är första gången jag rör på mig i hela mitt liv. Men sen, när man väl kommit upp i skogen, där det äntligen blir plant, då börjar dessutom de roliga delarna av slingorna och de är om möjligt ännu roligare på cykel än när man springer. Och därefter går det neråt, och då känns det som nedförsbacke hela vägen hem, och det är så jäkla roligt att köra nedför! Wiiiihooooo!

MTB i Gylleboslingorna.

PS. Givetvis kom det en löpare precis när jag stannat här för att få till en cykelselfie. Vad är oddsen? Jag träffar ALDRIG löpare där annars. Fick bara till cykelselfies med riktiga grimaser, så gav upp och nöjde mig till slut med en bild på Skogsåket. Det får duga för idag.

Lördagscykling med lyxfika

Aj min rumpa. Den har suttit på cykeln i drygt två timmar idag, och först efter en knapp timme kom jag på att jag ju har ett par riktiga cykelbyxor, såna där med vaddering i rumpan, hemma i garderoben. Där gör de inte mycket nytta.

Jag cyklade hemifrån via Rörum, uppför grusvägar med såna backar att man nästan rullar baklänges, till Raskarum. Sen Åkarpsvägen ner mot Kivik. Ner skriver jag, för där finns ett par riktigt härliga nedförsbackar där man kan casha in ansträngningen från uppförsbackarna i Rörum, och bara rulla nedför. Hur härligt som helst!

Jag passade på att lägga på minnet vilka vägar det kommer att finnas blommande rapsfält intill inom någon vecka. Inte Åkarpsvägen, som förra året. Däremot Svinabergavägen, vägen man kör om man ska till Stenshuvud. Den är jättefin, ligger högt och har fin utsikt, men vilken väg man än väljer dit innebär dödsbackar som får Rörumsbackarna att framstå som knappt mer än små vägbulor.

Första 1,5 milen kändes förvånansvärt lätt. Jag började undra vad det var som var så jobbigt med cykelrundorna förr. När jag svängde in mot Mellby kom jag på det. Aha. Motvind. Kall motvind. Visst är det konstigt att man märker motvinden så tydligt, men vänder man åt andra hållet märker man knappt att man har någon motvind. Med tanke på hur jobbig motvinden känns borde man rimligtvis flyga fram när man har samma vind i ryggen …

När jag kom till Kivik stannade jag vid raw food-fiket Mandel & Målla och samlade nya krafter med hjälp av en hallon/lakritspaj och rabarberdryck. Lyxigt! Det var första gången jag var där efter att de har bytt ägare, men det verkar lovande. Samma stil som förut, då det hette Kiviks lilla råa.

cykelfika mandelmålla

Nu blir det Valborgsfirande hos svärföräldrarna. Svinbra = jag slipper laga mat. Och de har en überseriös massagestol. Trevlig kväll!

Kiropraktordebuterat

Denna gången gjorde jag tvärtemot vad jag brukar, dvs jag väntade inte åtta år innan jag kollade upp varför det gör ont i foten. Jag fick tips om att en kiropraktor i Tomelilla också är bra på fötter och hade tur och fick en tid redan idag.

Så i eftermiddags var jag på mitt första kiropraktorbesök någonsin. Fy fasen vad obehagligt det var att få rygg/höft/bäcken/vad-det-nu-var knakat! Vid varje knak trodde jag att jag skulle sabba det genom att spänna mig för mycket, så att det fick fel effekt och gjorde mig förlamad istället för tillrättad. Men det gjorde det ju givetvis inte.

Hur som helst så testade kiropraktorn min fot genom att pressa och böja på olika sätt och testa rörligheten i foten. Efter behandlingen har det gjort lite mindre ont, det är lite lättare att gå nu. Han kände även över rygg/höft/ben och jag fick skämmas lite grann när jag skulle berätta om eventuella gamla skador och fick erkänna att jag hade gått med ont i höften i åtta år innan jag sökte hjälp efter min lilla dressinolycka. Ähum.

Han konstaterade iallafall att det med största sannolikhet inte var något som gått sönder i foten utan att det var mer troligt att det var en vanlig överbelastning. Och det låter ju ganska troligt med tanke på att jag har ökat löpmängden ganska mycket på sista tiden. Men jag tycker ändå att det är lite taskigt på nåt vis. Det är ju inte som om jag bara har kört femkilometersrundor och sen smällt på med en tremilare i princip helt oförberedd. Jag har ju faktiskt varit noga med att öka långrundorna successivt, bara för att slippa bli skadad. Men det har kanske blivit för mycket ändå.

(PS 1. Jag vågade inte säga till kiropraktorn att jag har tänkt springa fem mil om mindre än en månad. Vet inte riktigt om han hade tyckt det var en smart idé.)

(Ps 2. Jag var INTE beredd på att jag skulle behöva klä av mig både strumpor och byxor och ligga i bara trosor och linne medan kiropraktorn testade rörligheten i höft och ben. Hahaha hade jag vetat det hade jag tagit rejäla boxertrosor. Tur jag inte är typen som går i string iallafall …)

Idag blev det ännu en MTB-tur. Tog en kvällstur nere längs havet genom Vik till Baske. Där är det bitvis riktigt roligt att cykla eftersom det är slingrig stig och på något ställe väldigt stenigt så att man får trixa sig fram mellan stenarna. Roligt! Sen toppade jag med lite styrka/prehab i trädgården när jag kom hem, men det är inte riktigt lika roligt så där fick jag bara till tio minuter. Men det blev av iallafall.

MTB footie

Nu har jag fått hemläxa i form av en övning som ska få ordning på foten och på torsdag blir det återbesök där jag troligtvis får ytterligare övningar. Låter som att snart kommer prehabstunderna att bli betydligt längre än tio minuter …

Fotstrul och alternativträning

Under onsdagens långrunda tog min vänsterfot förmodligen ganska mycket stryk, för igår började den kännas konstig, lite som att utsidan av foten hade sjunkit ner lite grann. Kan inte beskriva det bättre än så. Igår kväll var vi och kollade på fotboll ute för första gången för säsongen, och när jag gick omkring där kring planen började det göra ganska ont i foten (i skor av någon anledning, utan skor känns det inte så mycket). Så just nu känns det inte riktigt som en bra idé att ge sig ut och springa, det är INTE läge att dra på sig nån skada nu när det bara är en månad kvar till Tjejmarathon. När är det förresten läge för det?

Mörka moln vid Forsemölla.

Jag ville ändå göra nånting idag så att hjärtat skulle få jobba, men utan att belasta foten, så jag tog en MTB-tur i morse. Cyklade en mil i Gylleboskogen. Det räcker ganska långt när det är på gropig grusväg eller stig med rötter och stenar, man får koncentrera sig ganska ordentligt och blir ganska trött bara av en mil.

forsemölla ån

Jag märker att jag har saknat att cykla nu när det har varit sånt fokus på löpningen de sista månaderna. Ska faktiskt bli ganska skönt sen efter loppet, när jag inte behöver fokusera på en enda sak utan kan träna lite vad som helst. Då ska Skogsåket få komma ut lite oftare.

Forsemölla med mörka moln i bakgrunden.

Kompletterade med lite yoga där jag vävde in mina höftprehabövningar plus ett par lite kortare promenader med Rut. Helt OK på aktivitetsfronten ändå alltså, trots att det inte blev något sprunget idag. Bilderna är från Forsemölla och från stranden i Vik, där jag gick med Rut. Hela dagen har molnen legat mörka och hotfulla runt omkring, men otroligt nog lyckades jag undvika regnet på alla rundorna. Och inte bara regn visade det sig. I eftermiddags hade det tydligen snöat bara ett par kilometer härifrån. Aprilväder alltså …

Vid stranden i Vik.

Nu får den här foten se till att bättra sig. Jag tror jag håller mig till cykeln de närmaste dagarna, men vill inte riktigt tänka på vad som händer om foten inte bara blir bättre av sig själv inom kort. Och jag ska INTE googla det. Det leder aldrig till något bra.

Jag älskar onsdagar

Jag är ofta ledig på onsdagar. Är inte på kontoret då och finns det inget att göra i gårdsbutiken/odlingen är jag helt enkelt ledig. Det är så jäkla skönt. Som ett andningshål mitt i veckan.

Lediga onsdagar brukar jag försöka få till så mycket utetid OCH sofftid som möjligt. Låter kanske motsägelsefullt, men det är det inte alls. Det är ju extra skönt att sitta i soffan efter att man har varit ute på en rejäl runda.

Idag såg dagen ut såhär:

8.30: lång frukost i soffan efter att ha fått iväg dottern till skolan.

9.30: 1 h 20 min skogspromenad med Rut.

11.00: äter rabarberkräm och slöläser träningstidning i soffan.

11:30: blir sugen på att cykla i skogen efter en MTB-artikel i tidningen, så tar fram Skogsåket för första gången i år. Kör en rolig skogsrunda på en dryg halvtimme och fånler i alla backar.

MTB vid Sandvången

12:30: lunch och städning.

14.00: låååångt soffmys med två halvlitersglas te, muffins och ännu mer tidning. Lyssnar på regnet utanför fönstret och njuter av att det luktar nytorkade golv.

16:00: hämta dottern, hoppa studsmatta i trädgården och fixa middag.

17.00: 35 min jogg i härlig eftermiddagssol. Svänger ner om på stranden och fotopausar, dels för att benen är trötta och dels för att vattnet är så stilla bland stenarna.

stenar Viks strand_liten

Riktigt skön dag. Konstigt nog kändes dagens jogg på ca 5,5 km tyngre än helgens långrunda. Kanske hade benen inte riktigt återhämtat sig sen helgen, det var ju trots allt den längsta rundan i år, eller så var de helt enkelt trötta efter promenad och MTB-tur. För det var riktigt tufft att cykla i backarna och i sanden, det märks verkligen att jag inte har suttit på cykeln sedan december. Känns i rumpan nu också kan jag tala om. Tur vi har en mjuk soffa.

Gokväll!

Äckligaste cyklingen hittills

Huäh. Igår tog jag cykeln ner förbi Prästens badkar på kvällen. Där nere mötte jag en dam som var ute med sin hund.

– Det är bra, bara kör över mördarsniglarna! sa hon.

Och det gjorde jag tydligen, för när jag kom hem hade jag (tror jag) mördarsnigelrester på jackan. Uuuuh. Kan även ha varit hundbajs. Det är nästan så att jag hade föredragit det framför snigelrester.