Cykelpodd och annan cykelinspiration

Är det någon som har missat att jag har snöat in ganska rejält på MTB på sista tiden? Nej, tänkte väl det 🙂

Idag tänkte jag tipsa om ett par cykelinspirationskällor i form av två bloggar och en podd.

Cykelpodd med Elna & Helena är en jättemysig podd av Elna Dahlstrand och Helena Enqvist, vars bloggar är lika läsvärda som podden är värd att lyssna på. Podden har mindre än ett år på nacken, så än finns det inte fler avsnitt än att man kan lyssna sig igenom dem på några långa sköna sensommarpromenader. På bloggarna hittar man massor av MTB-bilder från rena drömstigar, berg och skog och alla möjliga fina ställen.

Det jag gillar mest med podden är att Elna och Helena låter så sympatiska och opretentiösa. De verkar bara vara jätteglada för att folk vill lyssna på dem när de pratar om sitt stora intresse, cyklingen. Ibland har det handlat om cykellopp, ibland om cykelmode, ibland om vintercykling, och nu senast var det en frågespecial. Extra kul att de tog upp min fråga om cykelteknik på trixiga underlag som lös sand, rötter och liknande. Och att de är så inkluderande att jag känner att det kvittar hur man cyklar, bara man gör det. Att även jag som har en MTB med reflexer och ringklocka, och inte har minsta koll på rätt och fel inom cyklingen, är lika mycket cyklist som de som har mer koll 🙂

MTB klippor

 

Inte nödvändigtvis stendum

Idag har det hänt flera bra grejer. Bäst av allt är helt klart att jag har hittat förklaringen till att jag har jättesvårt att lösa Sydsvenskans sudoku. Har känt mig så jäkla korkad hela sommaren eftersom jag har haft så svårt för sudokuna i helgtidningen. Plötsligt hittade jag den här förklaringen längst ner på sidan. På helgen är det tydligen bara svåra sudoku, och eftersom vi bara har tidningen på helgen är det alltså inte så konstigt att jag har svårt för helgsudokuna. Jag tolkar detta som att jag eventuellt inte är så stendum som jag har känt mig.

Sudoku

Jag har även suttit och byggt ny broschyr till jobbet idag. Lite ringrostigt var det eftersom jag inte har jobbat i InDesign på evigheter, och dessutom har jag lånat en Mac vilket jag inte alls är van vid. Men det gick och det blev faktiskt ganska fint.

En fördel med att jobba hemma såhär är att man kan ta en paus och lunchcykla när det börjar kännas alltför grötigt i skallen. Det har jag gjort. Ner i Vik, längs Skåneleden mot Baske. Den här sommaren är det enormt mycket lös sand på stigarna här nere. Det måste vara torkan som gör det. Det blir betydligt mer svårcyklat, men man kan ju välja att se det som ett hinder som man ska lära sig att ta sig igenom, och det ger ett extra pulspåslag vilket är kanon när man vill få ihop tillräckligt med pulshöjande aktiviteter under veckan 🙂

Bra dag.

Löpsug och cykellycka

Tre veckor har jag nu helt låtit bli att springa för att låta muskelbristningen i vaden läka. Inte ett enda ”jamen-bara-ett-litet-pass”. Jag känner mig så himla klok och förnuftig att det nästan börja växa mossa ur öronen på mig. Att jag verkligen har låtit vaden få vila ordentlig så länge, utan slarv. Och den känns helt klart bättre. Men visst fan är jag springsugen nu! På fredag är det Kullaloppet, mitt närmaste lopp precis på mina hemmastigar, och det brukar vara jättemysigt. Kanske kanske kan det vara läge att testa vaden och se om den håller på fredag. Om inte får jag väl fortsätta cykla ett tag till.

Sista eftermiddagsrullet var i söndags. Vi hade varit och käkat hamburgare på Kiviks strand och när vi kom hem ville dottern genast iväg och leka med en kompis. Vips hade jag en ledig eftermiddag. Det var lite molnigt och kvavt, och som alltid när det är molnigt och kvavt kollar jag åskkartan innan jag ger mig ut, åskrädd som jag är. Kunde se att det åskade i nordöstra Skåne, men tänkte att jag hinner en runda även om det skulle dra sig hitåt.

MTB cyklist

Så jag rullade in i Gylleboskogen och hade siktet inställt på den roligaste biten av slingorna, där stigen slingrar sig i kringelikrokar hit och dit. Men när jag väl kom in i skogen och jag bara såg de mörka molnen genom trädkronorna, då såg de ganska läskiga ut. Och ju mer träd runt omkring, desto svårare blev det att se var molnen började och slutade, det var bara mörkt. Då fegade jag ur och vände. Cyklade tillbaka ner mot stora vägen där man kommer ut ur skogen och har lite bättre sikt upp på himlen. Och när jag väl kom ner där visade det sig att molnen faktiskt inte var så stora och mörka som de hade verkat inne i skogen.

Istället för Gylleboslingorna siktade jag då istället på Rörums strand, i närheten av Knäbäckshusen. Jag hade ju bara fått cykla asfalt och grusväg och hade fortfarande ett sug efter att cykla stig kvar i kroppen.

MTB på bro

Bakom Rörums strand kan man komma in i Stenshuvuds nationalpark, och precis vid gränsen till nationalparken finns en slingrig stig som är rolig att cykla. Och svår. På ett par ställen är det små korta och smala broar (inte den på bilden, betydligt trixigare), varav en kommer så snävt att man måste svänga rejält för att komma på den. Den har jag aldrig vågat cykla, men i söndags vågade jag iallafall sätta framhjulet på bron, hoppa på cykeln och låta bakhjulet rulla upp på bron och över den. Det är mer än jag har vågat innan. Det tar sig 🙂

Vatten, vatten, vatten och cykellycka

Klockan är nio på kvällen och det är över 27 grader varmt i huset. Jag sitter på uteplatsen och har burit ut korgen Rut brukar sova i, så att hon ska slippa ligga inne i huset. Tänker på hur glad jag är att vi bor vid havet, så att det går lätt att svalka sig i den här hettan (även om vattnet nu är så varmt att det knappt svalkar längre).

Den här semestern har mest handlat om vatten. Att vara så nära vattnet som möjligt, både för svalka och för semesterfeelingen som jag bara får när jag är nära vatten. Ska vi resa nånstans måste det vara där det finns vatten, annars känns det inte som semester.

Undervattensfigurer

Vi har morgonbadat, kvällsbadat och badat mitt på dagen. Oftast på stranden eller i Viks hamn, men ibland i simbassänger. Den lilla medlemmen i vår familj gillar simbassänger, och även om jag föredrar havet får jag ju bjuda till lite ibland och låta henne få bada där hon vill.

Vi har simmat i Gyllebosjön lite grann. Inga långa simpass, men tillräckligt för att det ska kännas skönt i ryggen och axlarna, att man får igång flödet i de musklerna. Jag övar på att andas åt båda sidorna när jag crawlar. Av någon anledning har jag vant mig vid att bara andas åt vänster och det är jättesvårt att lära in högerandningen. Men det behövs, för om jag bara andas åt ena hållet går det antingen för lång eller för kort tid mellan andetagen.

När vi inte har badat har vi ätit goda grejer nära vatten (läs: kopiösa mängder glass). Som i torsdags när vi åkte till Abbekås och åt en gigantisk räkmacka i hamnkrogen och strosade runt i hamnen och tittade på alla nyckelpigor som slagit sig ner där.

Abbekås hamn

Och så har vi cyklat. Jag har fått till flera MTB-rundor på stigar eller grusvägar i skogen. Riktigt roligt! Till skillnad från löpningen, som har lite bruka-allvar-känsla över sig, så känns MTB som en ren lek trots att det faktiskt är bra träning. Jag kan inte tänka mig att folk som cyklar landsväg har samma känsla, men i skogen känns det verkligen som en rolig lek. Visserligen svettigt och tungt för benen, men ändå en lek. Det är näääästan så att jag inte saknar löpningen alls, om alternativet är att jag får skogscykla istället 🙂

MTB på grusväg

Veckans träning samt åtgärd för att undvika framtida träning

Semesterns första vecka är till ända och under den har jag gjort följande saker som kan klassificeras som träning:

Måndag: 10 km asfaltjogg med ett avsnitt av Träningspodden i öronen.

Tisdag: 4,4 km jogg med dottern på cykel sidanom, ner till en lekplats ett par kilometer härifrån och därmed lekpaus halvvägs.

Onsdag: ett 500-pass styrka med kroppsviktsövningar efter tips från ovan nämnda Träningspodden-avsnitt. Upplägget var att välja fem övningar och köra fyra varv av dem. Första varvet 40 reps, andra 30 reps, tredje 20 reps och sista 10 reps = totalt 500 reps. Svinjobbigt! Särskilt varv ett och två förstås, det blev en jävla massa repetitioner. Sen kändes de två sista varven mentalt lättare eftersom de gick snabbare, men då var jag ju svintrött så det jämnade liksom ut sig.

Lördag: ett skivstång/intervall-pass på Friskis, vilket innebar styrka med skivstång följt av 15 st 45 sek intervaller av diverse pulshöjande övningar. Ja, ni läste rätt. Två styrkepass på en och samma vecka. Vad händer?!

Söndag: 9 km MTB-kvällsrunda med dottern med fokus på att få cykla så mycket stig som möjligt och att mjuka upp kroppen som lider av en massiv träningsvärk sedan Friskispasset.

MTB utrustning

Dessutom har jag gjort en insats för att undvika en viss typ av träning framöver. Jag har nämligen bestämt mig för att inte springa Helsingborg marathon.

Egentligen är jag jättesugen på Helsingborgsmaran, men den där muskelbristningen jag fick i vaden i slutet av maj vill inte ge med sig. Det funkar om jag joggar superlångsamt utan något som helst frånskjut, men varje gång jag försöker trycka ifrån lite eller gör nån slags hoppövning, då gör det ont igen. Som i lördags på skivstång/intervall-passet. Styrkan med stång var inga problem för då stod vi stilla, men redan på första pulsövningen där vi gjorde något slags hopp smällde det till igen. Så det är ju helt hopplöst att tro att jag ska kunna få till någon vettig marathonförberedelse med en sådan vad. Det får bli ett annat år. Helsingborg marathon lär väl finnas kvar.

(Eller så är det bara jag som försöker hitta ursäkter för att slippa prestationsträna i värmen. Vem vet?)

Alltså – är det nån som är sugen på en njutarrunda runt Helsingborg den 1 september så har jag en startplats till högstbjudande 🙂

Semester och sommarlista

Idag räknar jag som den första officiella dagen på semestern (eftersom vi hade födelsedagskalas här hemma igår och en sån dag räknar jag INTE som semester). Passar därför på att inleda semestern med en sommarlista som bland annat har cirkulerat hos Malin och Helena.

Vad ska du göra på din semester?
Läsa massor av böcker. Gärna på stranden eller med en kaffe på uteplatsen. Åker till biblioteket ungefär varannan vecka (nu på sommaren alltså, resten av året hinner jag inte läsa lika mycket) och väljer och vrakar bland böckerna. Biblioteken är bland de bästa av mänsklighetens uppfinningar.

Gå på utomhuskonsert med kompisarna för första gången på flera år. Förr gjorde vi det ofta, men det var riktigt länge sedan nu, så det ska bli jättekul. Det blir Lars Winnerbäck och Anna Ternheim.

Köra MTB. Egentligen borde det bli mer spring eftersom det inte är jättelänge till Helsingborg marathon, men det är ju skitjobbigt att springa i värmen.

Bok på stranden

Ska du åka någonstans?
Ja 😀 En tur till Blekinge skärgård, precis som förra året. Har längtat tillbaka ända sedan dess.

Vad vill du verkligen hinna med?
Att morgonsimma i Gyllebosjön och äta frukost på den folktomma bryggan efteråt.

Kaffe efter bad

Vad tror du egentligen att du kommer göra?
Att morgonsimma och sen ta frukosten i bilen eftersom det är så fullt av folk vid sjön att jag bara vill komma därifrån.

Vad ser du mest fram emot?
Att ligga på en solvarm klippa och torka efter ett bad. Och alla kvällsbad i hamnen. Det tar bara fem minuter att cykla ner. Extra mysigt blir det när vi tar med en termos med te.

bad i viks hamn

Vad kan gå fel?
Att Ruts öra inte blir bra.

Vem kommer du vara mest med?
Skulle vilja säga dottern, eftersom vi har delat upp semestern för att hon ska slippa vara på fritids för mycket, så hon och jag är själv i två veckor. Men å andra sidan vill hon helst vara med kompisar, så det korrekta svaret blir nog Rut.

Vad kommer du köpa inför semestern?
Har redan köpt en skitstor badenhörning till dottern, och planen är att den ska få hänga med en hel del till stranden.

Vad kommer du ha på dig?
Byxorna min bror köpte till mig när han var på Sri Lanka, såna där supertunna svala fladdriga byxor som är guld värda när det är så här varmt.

Vad vill du säga till ditt semester-jag?
Utnyttja kvällarna! De långa ljusa sommarkvällarna är ju som gjorda för promenader, jogg eller cykling. I höst och vinter, när mörkret kommer, är det de ljusa kvällarna jag kommer att sakna.

Kvällsljus en sommarkväll

Vad kommer du att äta?
Med tanke på värmen blir det sjukt mycket glass. Och jag gillar inte ens glass.

Vad kommer du att dricka?
Iskallt bubbelvatten. Stora morgonkoppar kaffe på uteplatsen. Iskallt vin.

Vad kommer att göra den här semestern extra bra?
Skärgårdsbesöket.

Hur kommer du minnas din sommar sen i september?
Plågsamt varm. De svala nätterna i september kommer att vara sjukt efterlängtade. Jag vet att alla andra tycker det är ett jäkla gnäll, men jag klarar verkligen inte av värme. Längtar redan så efter hösten.

GripGrab cykelhandskar och mjuka sommarstigar

Detta inlägg är ett samarbete med cykelkraft.se

Ibland händer saker och ting precis i rätt tid. Precis i samband med att jag cyklade ett svettigt sommar-MTB-pass i Brösarp och höll på att tappa taget om styret pga svettiga händer, fick jag möjlighet att testa ett par GripGrab cykelhandskar genom ett samarbete med cykelkraft.se. Det kunde inte ha kommit mer lägligt.

Sedan dess har det varit rena sommarvärmen länge och jag har hunnit testköra handskarna på flera pass. Anledningen till att jag beställde dem var just för att slippa halka runt på styret med svettiga händer, och i det avseendet funkar de jättebra. Visst, det blir svettigt inuti handskarna när solen steker, men det påverkar inte greppet. Materialet på insidan är lite gummiaktigt, vilket gör att det inte alls glider mot de lika gummiaktiga handtagen på styret. Jag slipper alltså oroa mig för att tappa greppet och ramla handlöst över styret 😛

GripGrab cykelhandskar

Jag gillar även att fingrarna får vara fria. Hela handskar tror jag inte att jag hade klarat av på sommaren, det blir svettigt nog ändå. Jag klarar knappt att cykla i skor, vill helst ha sandaler i värmen, så det är väl samma grej med händerna.

gripgrab cyklhandske

Sen har handskarna dessutom en vaddering, som enligt cykelkraft.se ska minska risken för domningar i händerna. Det har dock jag lite svårt att utvärdera, eftersom jag aldrig cyklar särskilt långt och inte har upplevt att händerna domnar. Inbillar mig att det blir viktigare om man cyklar långt och har belastning på händerna under flera timmar.

Hur som helst är jag helnöjd med handskarna, framförallt för att jag slipper oroa mig för att tappa greppet om styret nu när det är så varmt.

Men själva cyklingen då? Jo, varje år vid den här tiden tänker jag att jag måste rapsfältscykla, men hur jag än har försökt motivera mig till det har det inte varit särskilt lockande att cykla på landsväg bara för att hitta ett rapsfält. Det har bara varit stigarna som lockat. Särskilt stigar som slingrar sig fram och tillbaka och mjukt upp och ner, så att man inte riktigt ser vart de leder och där man får parera med kroppen i gunget upp och ner. Lövely! Mer sånt! (Kanske redan imorgon, för ryktet säger att det är sparrisrisotto till lunch på vegostället Byvägen 35, dvs på andra sidan Gylleboskogen.)

mtb vitsippor

 

Inför obligatorisk semester i maj

När jag lade upp en bild på Instagram nu i veckan taggade jag den med #införobligatorisksemesterimaj. Halvt på skämt, halvt på allvar. Förr, när jag hade vanligt kontorsjobb och vanliga arbetstider, var jag alltid helt knäckt på våren när det äntligen hade blivit fint väder ute men man var tvungen att vara inne och jobba. Jag kunde nästan bryta ihop och börja gråta bara av tanken på att behöva vara inomhus den perioden. Så lite allvar är det nog i den där taggen.

Denna veckan har dock varit riktigt lyxig. Jag blev klar med jobbet som jag hade deadline på i söndags, skickade in min rapport vid elvatiden i söndags kväll och därefter tänkte jag att nu tar jag helg. Igår var jag hos min kompis som driver en handelsträdgård, där jag hjälpte dem att fotografera till hemsida och sociala medier. Innan dess promenad med Rut och en tvåmilarunda på cykeln först längs med havet till Baskemölla och sedan upp i Gylleboskogen. Så himla härligt, men riktigt varmt och rejält blåsigt ute på raksträckorna, så när jag väl kom in i skogen var det en lättnad att slippa ifrån solen och blåsten.

glad cyklist

Idag har jag varit på ett joggmöte inför ett litet löpcoachuppdrag där jag ska hjälpa till att coacha en företagsgrupp nybörjarlöpare. Roligt! Passande nog höll vi mötet under en supervarm jogg på och runt Stenshuvud, bland annat min favoritstig nere vid fyren där det är jättestenigt och man får trippa fram bland stenarna. Planen var att äta lunch efteråt men det blev ändrade planer, vilket troligtvis gjorde övriga lunchgästers upplevelse lite trevligare då de slapp två genomblöta svettluktande lunchare vid bordet sidanom.

Väl hemma käkade jag morotssoppa och mackor på uteplatsen, läste engelsk deckare och körde sedan lite yoga för första gången sedan evigheters evighet.

Såhär borde alla få ha det i maj.

Promenad i havet

Prestationsfrihet och mysträning

De senaste veckorna har tillhört kategorin Favoritträningsveckor eftersom de har varit de där veckorna efter ett stort lopp, då man äntligen genomfört det man har tränat för under en lång tid, och därefter bara kan glida runt och mysträna helt utan prestationskrav. Det är så jäkla gött! Inga krav på kilometer eller tider, ingen tråkig men nödvändig inför-lopp-prehab, inget tvinga sig till styrketräning som man vet är bra på alla sätt men också apatråkig på alla sätt. Bara göra precis det man känner för, utan minsta tanke på att det ska ge något särskilt resultat.

MTB i sandaler

Så de senaste veckorna har varit ganska varierande träningsmässigt. Tre härliga MTB-rundor, varav en tuff med guidning kring Brösarp och två lättare hemmaomkring med dottern. Ett PT-pass på Friskis med fokus på explosivitet och sprintlöpning (!). Ett cirkelgympass som min kompis håller i. Ett Friskis familjefyspass med dottern. En orienteringstävling i Hörby (för övrigt min första orienteringstävling någonsin, hyfsat vilse). Två mysjoggar, varav en runt Gyllebosjön i eftermiddags inkl premiärdopp i sjön efteråt 🙂

Vitsippejogg

Och än har jag inte minsta lilla tanke på att anmäla mig till något nytt lopp, jag vill bara stanna i den här prestationsfria träningsbubblan så länge som möjligt.

Jobbmässigt vill min kropp dock inte stanna i den nuvarande bubblan, som består av X antal timmars datorjobb om dagen, särskilt länge till. Kroppen har verkligen vant sig av med att sitta vid en dator (eller rättare sagt böjd över datorn som ligger i knät) och varje kväll är rygg och nacke helt förstörda. Somnar på spikmattan varenda kväll och varenda morgon blir jag lika förvånad över att jag på något sätt har tagit bort spikmattan och lagt den på golvet, men jag har inte minsta lilla minne av att jag har tagit bort den. Kanske är det maken som tar bort den? Om en dryg vecka är det deadline på det uppdrag jag håller på med just nu, och jag tror kroppen kommer att jubla när jag väl skickar in min rapport och kan lägga undan datorn i några dagar.

MTB-porr och högsommarchock

I fredags hängde jag med Helena som driver Jordnära upplevelser, där hon bland annat anordnar löpguidningar och löparläger, på en så jäkla grym MTB-tur i skogarna och backarna kring Brösarp. Så mycket tuffare, mer tekniskt, vackrare och roligare än mina vanliga turer här hemma omkring! Jag är helt salig såhär i efterhand. Nu vill jag bara cykla hela tiden! 🙂

Vi startade vid Källagården och gav oss in på slingorna vid idrottsplatsen i Brösarp. Redan efter ett par hundra meter kom världens mördarbacke som jag inte ens kom upp i utan fick hoppa av och leda cykeln. Slingorna i Brösarp är betydligt mer backiga än slingorna i Gyllebo och de slingrar sig ganska mycket fram och tillbaka, så det blir betydligt mer svängar, mer att parera, mer att vara uppmärksam på och reagera snabbt på, än vad jag är van vid.

I skogen har vitsipporna slagit ut och allt har plötsligt förvandlats från färglöst vintertrött till intensivt grönt. Mitt inne i skogen pekade Helena på en gran som någon hade julpyntat och fortfarande stod kvar med glittrande julpynt.

Efter några varv inne på slingorna korsade vi väg 19 och rullade in på en vandringsled i närheten av Vantalängan. Där blev det ännu mer tekniskt. En smal stig gick precis intill en brant ner mot Brunnsviksbäcken, och där fick jag fokusera riktigt för att inte komma för nära kanten. Därefter kom vi in i ett område som verkade ha körts upp av skogsmaskiner för länge sedan, och stigen hade därmed blivit extremt guppig i skogsmaskinernas spår. Det var rejält varmt och handsvetten gjorde att jag höll på att tappa taget om styret hela tiden. Föreställ er lyxen när vi kom förbi Tockabjärs källa och kunde stanna och dricka iskallt källvatten mitt ute i skogen.

MTB kring Brösarp

Efter drickapausen cyklade vi mot Brösarps norra backar, där några av de tuffaste backarna på förra helgens ultra fanns. Men jag kan lova att backarna var betydligt lättare att ta sig uppför joggandes än på cykel. Herrejävlar vad brant. Jag fick hoppa av och gå gång på gång på gång och kände mig rätt klen jämfört med Helena som bara trampade på oavsett lutning. Men utsikten när man kommer upp på backarna gör det ju värt varenda svettdroppe.

Efter Brösarps backar styrde vi mot Bengtemölla, och den här sista biten var det stättorna som var den stora utmaningen. Att lyfta och trixa cykeln över stättorna utan att fastna/slå den i skallen/slå den på smalbenen/tappa den var inte helt lätt. Men efter typ tio stättor gick det faktiskt rätt bra. Jag lyckades dänga cykeln i huvudet på mig själv en gång och riva upp benet en gång, men för att vara nybörjare i att släpa cykel över stättor tycker jag ändå det är ett helt OK utfall 🙂

mtb brösarp

Efter två mil trixig cykling i stekande sol tog vi en välförtjänt glasspaus vid bageriet i Brösarp. Sån jäkla härlig dag! Och så himla ofattbart att vi för mindre än tre veckor sedan hade snöstorm här. Snacka om sommarchock.