Favorit i repris: 100-milajakten

2016 kom jag på någonstans under hösten att det inte hade varit omöjligt att nå 100 mil löpning under året, om jag bara brukade lite allvar de sista månaderna. Och gissa vad? Jo, jag har fått precis samma idé nu.

I skrivande stund ligger jag på 583 km sprungna hittills under året. Således har jag knappt fyra månader på mig att skrapa ihop de resterande 417. Det borde väl inte vara helt omöjligt? Mycket löpning för att vara jag, men inte på något vis omöjligt.

För att få till det här har jag två planer och ett peppigt statistikhjälpmedel som så att säga ska vara nyckeln till framgång.

Morgonjogg mellan skollämning och jobb

Jag har en dryg timme mellan att jag lämnar dottern i skolan och jag börjar jobba. Förr var den timmen alltid vigd åt lugna promenader med Rut, men nu försöker jag göra något annat vettigt av den. Så ofta som möjligt ska jag försöka morgonjogga och avsluta joggen med ett dopp i havet. Som igår, då jag parkerade vid Vitemölle och joggade mot Haväng, fick ihop 6,4 sköna kilometer följt av ett bad för att skölja bort svetten inför jobbdagen.

Löpning Haväng

Ultraintervaller

Under min 100-milajakt 2016 funderade jag på att testa ultraintervaller, men det blev aldrig av. Men nu tänkte jag göra ett försök. Inte att som hårdingarna köra åtta intervaller på ett dygn, utan en mer lagom variant. Fyra intervaller om vardera en timme tänkte jag köra. Det är en rejäl utmaning, men det borde inte ta död på mig fullständigt. Kl 6, kl 9, kl 15 och kl 18 tänkte jag köra. Jag har inget som helst behov av att springa nattintervallerna, som enligt konceptet körs vid midnatt och kl 3. Då sover jag. Eller kl 21 för den delen. Då har jag däckat i soffan.

Statistikpeppen

jogg.se kan man knappa in ett mätbart träningsmål, antingen mätt i distans eller tid, och sedan följa hur man närmar sig (eller fjärmar sig från) målet. Sånt gillar jag.

Jag har knappat in målet att nå 1000 km under 2018, och har fått ett diagram som visar hur jag närmar mig målet. Grönt är mina sprungna kilometer. Gult är ”farthållaren” som visar hur mycket man borde springa för att liksom nå målet i en jämn takt. Jag ligger alltså rätt mycket back jämfört med farthållaren, men det gör bara att jag blir peppad av att se när jag knappar in på hen.

100-milajakten

All pepp är bra pepp. Det kan behövas.

 

Cykelpodd och annan cykelinspiration

Är det någon som har missat att jag har snöat in ganska rejält på MTB på sista tiden? Nej, tänkte väl det 🙂

Idag tänkte jag tipsa om ett par cykelinspirationskällor i form av två bloggar och en podd.

Cykelpodd med Elna & Helena är en jättemysig podd av Elna Dahlstrand och Helena Enqvist, vars bloggar är lika läsvärda som podden är värd att lyssna på. Podden har mindre än ett år på nacken, så än finns det inte fler avsnitt än att man kan lyssna sig igenom dem på några långa sköna sensommarpromenader. På bloggarna hittar man massor av MTB-bilder från rena drömstigar, berg och skog och alla möjliga fina ställen.

Det jag gillar mest med podden är att Elna och Helena låter så sympatiska och opretentiösa. De verkar bara vara jätteglada för att folk vill lyssna på dem när de pratar om sitt stora intresse, cyklingen. Ibland har det handlat om cykellopp, ibland om cykelmode, ibland om vintercykling, och nu senast var det en frågespecial. Extra kul att de tog upp min fråga om cykelteknik på trixiga underlag som lös sand, rötter och liknande. Och att de är så inkluderande att jag känner att det kvittar hur man cyklar, bara man gör det. Att även jag som har en MTB med reflexer och ringklocka, och inte har minsta koll på rätt och fel inom cyklingen, är lika mycket cyklist som de som har mer koll 🙂

MTB klippor

 

Inte nödvändigtvis stendum

Idag har det hänt flera bra grejer. Bäst av allt är helt klart att jag har hittat förklaringen till att jag har jättesvårt att lösa Sydsvenskans sudoku. Har känt mig så jäkla korkad hela sommaren eftersom jag har haft så svårt för sudokuna i helgtidningen. Plötsligt hittade jag den här förklaringen längst ner på sidan. På helgen är det tydligen bara svåra sudoku, och eftersom vi bara har tidningen på helgen är det alltså inte så konstigt att jag har svårt för helgsudokuna. Jag tolkar detta som att jag eventuellt inte är så stendum som jag har känt mig.

Sudoku

Jag har även suttit och byggt ny broschyr till jobbet idag. Lite ringrostigt var det eftersom jag inte har jobbat i InDesign på evigheter, och dessutom har jag lånat en Mac vilket jag inte alls är van vid. Men det gick och det blev faktiskt ganska fint.

En fördel med att jobba hemma såhär är att man kan ta en paus och lunchcykla när det börjar kännas alltför grötigt i skallen. Det har jag gjort. Ner i Vik, längs Skåneleden mot Baske. Den här sommaren är det enormt mycket lös sand på stigarna här nere. Det måste vara torkan som gör det. Det blir betydligt mer svårcyklat, men man kan ju välja att se det som ett hinder som man ska lära sig att ta sig igenom, och det ger ett extra pulspåslag vilket är kanon när man vill få ihop tillräckligt med pulshöjande aktiviteter under veckan 🙂

Bra dag.

Löpsug och cykellycka

Tre veckor har jag nu helt låtit bli att springa för att låta muskelbristningen i vaden läka. Inte ett enda ”jamen-bara-ett-litet-pass”. Jag känner mig så himla klok och förnuftig att det nästan börja växa mossa ur öronen på mig. Att jag verkligen har låtit vaden få vila ordentlig så länge, utan slarv. Och den känns helt klart bättre. Men visst fan är jag springsugen nu! På fredag är det Kullaloppet, mitt närmaste lopp precis på mina hemmastigar, och det brukar vara jättemysigt. Kanske kanske kan det vara läge att testa vaden och se om den håller på fredag. Om inte får jag väl fortsätta cykla ett tag till.

Sista eftermiddagsrullet var i söndags. Vi hade varit och käkat hamburgare på Kiviks strand och när vi kom hem ville dottern genast iväg och leka med en kompis. Vips hade jag en ledig eftermiddag. Det var lite molnigt och kvavt, och som alltid när det är molnigt och kvavt kollar jag åskkartan innan jag ger mig ut, åskrädd som jag är. Kunde se att det åskade i nordöstra Skåne, men tänkte att jag hinner en runda även om det skulle dra sig hitåt.

MTB cyklist

Så jag rullade in i Gylleboskogen och hade siktet inställt på den roligaste biten av slingorna, där stigen slingrar sig i kringelikrokar hit och dit. Men när jag väl kom in i skogen och jag bara såg de mörka molnen genom trädkronorna, då såg de ganska läskiga ut. Och ju mer träd runt omkring, desto svårare blev det att se var molnen började och slutade, det var bara mörkt. Då fegade jag ur och vände. Cyklade tillbaka ner mot stora vägen där man kommer ut ur skogen och har lite bättre sikt upp på himlen. Och när jag väl kom ner där visade det sig att molnen faktiskt inte var så stora och mörka som de hade verkat inne i skogen.

Istället för Gylleboslingorna siktade jag då istället på Rörums strand, i närheten av Knäbäckshusen. Jag hade ju bara fått cykla asfalt och grusväg och hade fortfarande ett sug efter att cykla stig kvar i kroppen.

MTB på bro

Bakom Rörums strand kan man komma in i Stenshuvuds nationalpark, och precis vid gränsen till nationalparken finns en slingrig stig som är rolig att cykla. Och svår. På ett par ställen är det små korta och smala broar (inte den på bilden, betydligt trixigare), varav en kommer så snävt att man måste svänga rejält för att komma på den. Den har jag aldrig vågat cykla, men i söndags vågade jag iallafall sätta framhjulet på bron, hoppa på cykeln och låta bakhjulet rulla upp på bron och över den. Det är mer än jag har vågat innan. Det tar sig 🙂

Vatten, vatten, vatten och cykellycka

Klockan är nio på kvällen och det är över 27 grader varmt i huset. Jag sitter på uteplatsen och har burit ut korgen Rut brukar sova i, så att hon ska slippa ligga inne i huset. Tänker på hur glad jag är att vi bor vid havet, så att det går lätt att svalka sig i den här hettan (även om vattnet nu är så varmt att det knappt svalkar längre).

Den här semestern har mest handlat om vatten. Att vara så nära vattnet som möjligt, både för svalka och för semesterfeelingen som jag bara får när jag är nära vatten. Ska vi resa nånstans måste det vara där det finns vatten, annars känns det inte som semester.

Undervattensfigurer

Vi har morgonbadat, kvällsbadat och badat mitt på dagen. Oftast på stranden eller i Viks hamn, men ibland i simbassänger. Den lilla medlemmen i vår familj gillar simbassänger, och även om jag föredrar havet får jag ju bjuda till lite ibland och låta henne få bada där hon vill.

Vi har simmat i Gyllebosjön lite grann. Inga långa simpass, men tillräckligt för att det ska kännas skönt i ryggen och axlarna, att man får igång flödet i de musklerna. Jag övar på att andas åt båda sidorna när jag crawlar. Av någon anledning har jag vant mig vid att bara andas åt vänster och det är jättesvårt att lära in högerandningen. Men det behövs, för om jag bara andas åt ena hållet går det antingen för lång eller för kort tid mellan andetagen.

När vi inte har badat har vi ätit goda grejer nära vatten (läs: kopiösa mängder glass). Som i torsdags när vi åkte till Abbekås och åt en gigantisk räkmacka i hamnkrogen och strosade runt i hamnen och tittade på alla nyckelpigor som slagit sig ner där.

Abbekås hamn

Och så har vi cyklat. Jag har fått till flera MTB-rundor på stigar eller grusvägar i skogen. Riktigt roligt! Till skillnad från löpningen, som har lite bruka-allvar-känsla över sig, så känns MTB som en ren lek trots att det faktiskt är bra träning. Jag kan inte tänka mig att folk som cyklar landsväg har samma känsla, men i skogen känns det verkligen som en rolig lek. Visserligen svettigt och tungt för benen, men ändå en lek. Det är näääästan så att jag inte saknar löpningen alls, om alternativet är att jag får skogscykla istället 🙂

MTB på grusväg

Veckans träning samt åtgärd för att undvika framtida träning

Semesterns första vecka är till ända och under den har jag gjort följande saker som kan klassificeras som träning:

Måndag: 10 km asfaltjogg med ett avsnitt av Träningspodden i öronen.

Tisdag: 4,4 km jogg med dottern på cykel sidanom, ner till en lekplats ett par kilometer härifrån och därmed lekpaus halvvägs.

Onsdag: ett 500-pass styrka med kroppsviktsövningar efter tips från ovan nämnda Träningspodden-avsnitt. Upplägget var att välja fem övningar och köra fyra varv av dem. Första varvet 40 reps, andra 30 reps, tredje 20 reps och sista 10 reps = totalt 500 reps. Svinjobbigt! Särskilt varv ett och två förstås, det blev en jävla massa repetitioner. Sen kändes de två sista varven mentalt lättare eftersom de gick snabbare, men då var jag ju svintrött så det jämnade liksom ut sig.

Lördag: ett skivstång/intervall-pass på Friskis, vilket innebar styrka med skivstång följt av 15 st 45 sek intervaller av diverse pulshöjande övningar. Ja, ni läste rätt. Två styrkepass på en och samma vecka. Vad händer?!

Söndag: 9 km MTB-kvällsrunda med dottern med fokus på att få cykla så mycket stig som möjligt och att mjuka upp kroppen som lider av en massiv träningsvärk sedan Friskispasset.

MTB utrustning

Dessutom har jag gjort en insats för att undvika en viss typ av träning framöver. Jag har nämligen bestämt mig för att inte springa Helsingborg marathon.

Egentligen är jag jättesugen på Helsingborgsmaran, men den där muskelbristningen jag fick i vaden i slutet av maj vill inte ge med sig. Det funkar om jag joggar superlångsamt utan något som helst frånskjut, men varje gång jag försöker trycka ifrån lite eller gör nån slags hoppövning, då gör det ont igen. Som i lördags på skivstång/intervall-passet. Styrkan med stång var inga problem för då stod vi stilla, men redan på första pulsövningen där vi gjorde något slags hopp smällde det till igen. Så det är ju helt hopplöst att tro att jag ska kunna få till någon vettig marathonförberedelse med en sådan vad. Det får bli ett annat år. Helsingborg marathon lär väl finnas kvar.

(Eller så är det bara jag som försöker hitta ursäkter för att slippa prestationsträna i värmen. Vem vet?)

Alltså – är det nån som är sugen på en njutarrunda runt Helsingborg den 1 september så har jag en startplats till högstbjudande 🙂

Semester och sommarlista

Idag räknar jag som den första officiella dagen på semestern (eftersom vi hade födelsedagskalas här hemma igår och en sån dag räknar jag INTE som semester). Passar därför på att inleda semestern med en sommarlista som bland annat har cirkulerat hos Malin och Helena.

Vad ska du göra på din semester?
Läsa massor av böcker. Gärna på stranden eller med en kaffe på uteplatsen. Åker till biblioteket ungefär varannan vecka (nu på sommaren alltså, resten av året hinner jag inte läsa lika mycket) och väljer och vrakar bland böckerna. Biblioteken är bland de bästa av mänsklighetens uppfinningar.

Gå på utomhuskonsert med kompisarna för första gången på flera år. Förr gjorde vi det ofta, men det var riktigt länge sedan nu, så det ska bli jättekul. Det blir Lars Winnerbäck och Anna Ternheim.

Köra MTB. Egentligen borde det bli mer spring eftersom det inte är jättelänge till Helsingborg marathon, men det är ju skitjobbigt att springa i värmen.

Bok på stranden

Ska du åka någonstans?
Ja 😀 En tur till Blekinge skärgård, precis som förra året. Har längtat tillbaka ända sedan dess.

Vad vill du verkligen hinna med?
Att morgonsimma i Gyllebosjön och äta frukost på den folktomma bryggan efteråt.

Kaffe efter bad

Vad tror du egentligen att du kommer göra?
Att morgonsimma och sen ta frukosten i bilen eftersom det är så fullt av folk vid sjön att jag bara vill komma därifrån.

Vad ser du mest fram emot?
Att ligga på en solvarm klippa och torka efter ett bad. Och alla kvällsbad i hamnen. Det tar bara fem minuter att cykla ner. Extra mysigt blir det när vi tar med en termos med te.

bad i viks hamn

Vad kan gå fel?
Att Ruts öra inte blir bra.

Vem kommer du vara mest med?
Skulle vilja säga dottern, eftersom vi har delat upp semestern för att hon ska slippa vara på fritids för mycket, så hon och jag är själv i två veckor. Men å andra sidan vill hon helst vara med kompisar, så det korrekta svaret blir nog Rut.

Vad kommer du köpa inför semestern?
Har redan köpt en skitstor badenhörning till dottern, och planen är att den ska få hänga med en hel del till stranden.

Vad kommer du ha på dig?
Byxorna min bror köpte till mig när han var på Sri Lanka, såna där supertunna svala fladdriga byxor som är guld värda när det är så här varmt.

Vad vill du säga till ditt semester-jag?
Utnyttja kvällarna! De långa ljusa sommarkvällarna är ju som gjorda för promenader, jogg eller cykling. I höst och vinter, när mörkret kommer, är det de ljusa kvällarna jag kommer att sakna.

Kvällsljus en sommarkväll

Vad kommer du att äta?
Med tanke på värmen blir det sjukt mycket glass. Och jag gillar inte ens glass.

Vad kommer du att dricka?
Iskallt bubbelvatten. Stora morgonkoppar kaffe på uteplatsen. Iskallt vin.

Vad kommer att göra den här semestern extra bra?
Skärgårdsbesöket.

Hur kommer du minnas din sommar sen i september?
Plågsamt varm. De svala nätterna i september kommer att vara sjukt efterlängtade. Jag vet att alla andra tycker det är ett jäkla gnäll, men jag klarar verkligen inte av värme. Längtar redan så efter hösten.

5 x midsommarveckan

Midsommarveckans …

Bästa träning: joggen inkl 6×3 min intervaller längs cykelvägen till Baske med dottern sidanom på cykel, med en lekplatspaus där vi snurrade på nån karusell tills jag höll på att spy samt hoppade så långt vi kunde från gungorna.

Jävel: halsjäveln som aldrig vill sluta göra ont. Halsontet försvinner tillfälligt, dagen efter springer jag och så vips kommer halsontet tillbaka igen.

Godaste: delad förstaplats mellan midsommaraftons marängsviss med jordgubbar och Dajm samt valnötsbrownien med lakritstäcke på Bagaren & Konditorn i Simrishamn.

Stackare: Rut som har fått tillbaka sitt blodöra, dvs att öronlappen fylls av blod och blir som en liten ballong. Inte farligt, men väldigt besvärande för henne. Har lyckligtvis fått tid hos veterinären till imorgon för att tömma ut blodet, så snart blir hon glad igen.

Maskigaste: långpasset som jag hade planerat in i lördags kväll, när maken hade kompisar på besök och kollade på fotboll. Där hade jag haft guldläge att jogga lugnt och länge. Vill inte vara hemma när det är fotboll, och hade all tid i världen att lufsa på i egen takt halva kvällen. Men drog på det så länge att jag inte kom ut förrän en bra bit efter 20, och var så seg att jag hittade ursäkter för att ta fotopauser hela tiden, så totalt blev det tänkta 14 km-passet bara 6 km. Men fick till en konstig skobild iallafall.

Rosor vid Viks hamn

Säsongsstart och vardagsmotion

Nu har vardagen tagit en ny vändning igen. Som den gör några gånger per år i mitt fall.

I onsdags lämnade jag in mitt senaste dataregistreringsuppdrag, så nu har jag semester från det. Och i måndags öppnade gårdsbutiken där jag jobbar för säsongen. Det känns ärligt talat lite dumt att bara jobba de tre första veckorna på säsongen och sen ta semester, men det blir ju så när man pusslar ihop olika jobb under året.

Hur som helst. I mitt fall betyder butiksjobbet att jag börjar jobba först 9.45 och har därför tid för en lugn promenad med Rut innan jobbet. Med kaffemugg i näven och podd i öronen. Det är så jäkla lyxigt. Även om Rut inte orkar gå så långt längre blir det alltid en liten runda innan jobbet och sen en massa gående fram och tillbaka på jobbet. Igår stod det 6 km jogg på marathonschemat och sen tog jag och en kompis en promenad på kvällen. När jag landade i soffan stod stegräknaren på 33 000 steg och fötterna var rätt glada för att få ligga stilla en stund. Mycket vardagsmotion blir det (iallafall i tre veckor).

Poddpromenad

 

Nu vänder det

Medan andra har levererat marathon i högsommarvärme, magiska simturer i sommarsjöar, utomhusyoga på skärgårdsbryggor [insert valfri sommaraktivitet så idyllisk att det närmar sig kräkvarning] så har jag varit seg, uttråkad och bitter i sjukstugan här hemma.

  1. VAB med liten feber/halsont/huvudvärk-sjukling en hel vecka.
  2. Övertog halsont/huvudvärk (men slapp feber) efter att liten sjukling var klar med det.
  3. Tajmade detta alldeles exemplariskt med en muskelbristning i vaden.

Jag avinstallerade till och med Instagram ett tag för att slippa alla försommaridylliska träningsbilder medan jag var som mest bitter.

Det enda jag har orkat är att promenera med Rut som dagligen når nya höjder av långsamhet. Förra veckan tror jag vi slog någon slags rekord då vi lufsade ungefär en kilometer på 45 min.

Morgonpromenad med hund och kaffe

Men nu! Nu är vi äntligen ute på andra sidan!

Igår orienteringsjoggade jag nästan 5 km utan problem OCH åkte till gymmet och körde lite styrka. Och imorgon har jag en alldeles perfekt träningslucka när bilen ska få ny framruta efter ett stenskott, och jag har ett par-tre timmar att slå ihjäl i Ystad. Dessutom helt stressfritt, eftersom jag precis blivit klar med mitt sista dataregistreringsuppdrag och har ett par lugna mellandagar innan gårdsbutiken öppnar för säsongen på måndag. Funderar på att först simma och sen sätta mig på ett fik nånstans och läsa.

Det går på rätt håll nu.